Slutminuterna…

Så här i slutminuterna av valrörelsen är det dags för valhenskåren att ställa sig två mycket relevanta frågor.

Den första är om det blir någon större förändring efter höstens val oavsett utfall?
Den andra hur det går med den personliga friheten efter höstens val, bättre eller sämre?
De självklara svaren på frågorna är givetvis NEJ respektive SÄMRE.

Oavsett utfall är det nämligen så att EU stannar vi kvar i, NATO är vi på väg in i och någon makt att peta i människors liv vill inte höga vederbörande släppa ifrån sig.
Dessutom står vi där vi står med skola, sjukvård, bidragsmigration/gangstervälde, socialförsäkringssystem och energiförsörjningen.

Riskdagspartierna har två mycket självklara skäl till att inte vilja ändra på de grundläggande systemfel som Sverige lider av.
De tror sig nämligen veta bättre än sina väljare och skulle göra sig själv arbetslösa om de gav oss för mycket frihet.

Det är exempelvis för mycket begärt av dem att ordna med handelsavtal, därför älskar de EU. Att just den organisationen mer än något annat snarare sysslar med likriktning än något annat inte bara struntar de i, de välkomnar det. Då slipper de nämligen bry sig om Sveriges unika särart som de i själva verket tycker mycket illa om.

NATO är ett bekvämt alternativ eftersom Sveriges egna förmåga, efter deras nedrustningsiver, är helt körd i botten. Dessutom kräver utrikes- och säkerhetspolitik delikata överväganden som lätt leder till klammerier med den heliga värdegrunden.

Bättre att sätta sig i knät på uncle Sam, då kan man alltid skriva brasklappar om att härtill var vi nödda och tvungna.
Att man tecknar in liv och lem för kommande generationer bryr dem föga. Fråga gärna Magdalena och Jimmie om de ligger vakna över sitt svek i denna fråga nästa gång ni stöter på dem!

Skolan är som den är. För att skapa någon form av konfliktfråga gapar vänstern om friskolors vinstuttag och från tid till annan om kraven på att eleverna inte ska klä sig som slafsiga gangsters eller horor.
Man borde tala om den absolut grundläggande problematiken, att barn oavsett skola indoktrineras av staten och att hemskolning är absolut förbjuden. Dessutom tvingas vi hysta upp med skattepengar för att systemet ska fungera.

Sjukvården är ett kapitel för sig själv. I Sverige fungerar den så illa att min egen region, Halland, var tvungen att genomlida en dödsmördarpandemi för att gå med ett substantiellt överskott. Då sköt nämligen staten till pengar eftersom vården inte ansågs fungera tillfredsställande.

Man kommer att tänka på en del saker efter det konstaterandet. Varför var sjukvården så illa skött innan att staten, det vill säga du och jag, var tvungen att skjuta till pengar?
Varför användes inte pengarna till det dom var avsedda för, nämligen dödsmördarpandemin?
Sist och slutligen, borde inte vänstern inte bli förbannat upprörd över att regionen gör ett jätteöverskott efter en påstådd dödsmördarpandemi?

Bidragsmigration och gangstervälde ställer till stora problem i landet. Tyvärr är inte riskdagspartierna helt överens om varken problemet eller lösningen. Man kan misstänka att ytterkantsvänstern i svensk politik, V och MP, som med visshet ska ingå i fru statsministerinnan Anderssons regeringsunderlag kraftigt kommer sätta sig på tvären för hårdare tag.

Den påstådda ”borgerligheten” i Sverige är kanske mikroskopiskt bättre just i den frågan. Men med tanke på att rejäla poliser inte direkt snyts ur näsan och sanktionsmetoder saknas lär problemet kvarstå länge.

Socialförsäkringssystemen, här räknar jag in pensionssystemet, petas det inte ostraffat i. Det enda undantaget är att man gärna genomför höjningar av utbetalningar i valtider och marknadsför indexuppräkningar på grund av inflationen som goda regeringsbeslut.
Man har givetvis ingen möjlighet att skrota eländena och betala ut allt i en rejäl klumpsumma till folket att hantera själv.
Systemet skulle kollapsa och administrationsbyråkraterna irra som spöken på städernas gator!

Energiförsörjningen ska väl inte ens nämnas. Myndigheterna går på allvar ut och råder oss till att bygga kojor under köksbordet. Detta i ett av världens mest industrialiserade länder där fyra årstider varit kända sedan Hedenhös.
I tidningar läser man om folk i städer som inte oroas av elbrist eftersom de bor i städer, riskdagshen kampanjar mot privata företag och vindkraftvärken ger fortfarande bara ström när det blåser!

Det enda vi kan räkna med är att nästa ”regering” ytterligare kommer försöka lösa problemen med mer stat och mindre frihet.
Om ni undrar vad ni kan göra åt det så rekommenderar jag att ni ägnar slutminuterna i valspurten åt Klassiskt liberala partiets partiprogram.
Det kan sammanfattas på följande sätt: Konsten att på aggressivast möjliga sätt lämna medborgarna ifred genom mera civilsamhälle och mindre stat!