Slutet på Restriktionerna

Så fick då höga vederbörande slutligen krypa till korset och avskaffa de restriktioner som ålagts folket i akt och mening att hindra dödsmördarsmittans spridning i samhället.

Det hålls nu för en vedertagen sanning att vi får lära oss leva med eländet. Vad som för någon vecka sedan ansågs som samhällsfarligt är nästa vecka en normal influensa.
Anledningen till detta synes vara tvåfaldigt. Dels har nödvändigt antal vaccinerade uppnåtts. Därefter att man på goda grunder kan utgå från att nästan alla i Sverige har smittats en eller flera gånger.

Bakom det sista konstaterandet ligger ett för vaccintillverkarna pinsamt faktum. Nämligen att deras medikamenter fungerat halvbra om än alls mot patogenen. Det gör förvisso inte så mycket i det stora hela eftersom man under processens gång ständigt modifierat målsättningen med projektet.

Först påstods att det skulle skydda mot smitta, både att få och ge. Sedan att det nog inte skyddade mot att varken få smittan eller dela den vidare, men åtminstone mot svår sjukdom.
Mången är den virus- och vaccinexpert som försökt trumma in i våra arma skallar att vaccin inte erbjuder ett absolut skydd. Det kan jag för övrigt hålla med om. Vad man missat att berätta är att de grupper som från början utgjorde riskgrupper även fortsatt var det trots vaccineringen.

Vi måste då diskutera huruvida nedstängningarna var nödvändiga eller inte. En liten hint om detta får man om man kikar på Socialstyrelsens hemsida för covid-statistiken.
Eftersom Socialstyrelsen kräver att de som legitimeras av dem, bland annat ingår jag i den gruppen, ska arbeta i enlighet med ”vetenskap och beprövad erfarenhet” så kan vi som hystar in skattepengarna till dem kräva samma sak av Socialstyrelsen. Mycket riktigt konstaterar de också på sidan att ”Diagrammet visar att det framför allt är personer som är 85 år och äldre som dött i covid‑19.”

Den intresserade kan studera statistiken själv och fundera över varför det varit ett sådant stohej. Kan det kanske vara så att andra orsaker ligger bakom allt rabalder?
En betydande orsak är förmodligen att Sverige nästan helt och hållet saknar sjukvårdsresurser. I början av 2020 fanns det 492 disponibla Iva-platser.
Det placerar Sverige på en absolut bottenplats i Europa.

Problemet hänger kvar på intermediärvården, som är ett mellanting mellan IVA och vanlig vårdavdelning. Saken är ju den att folk fortfarande blir skadade och sjuka på annat sätt. Kriminaldårarna tar inte heller de semester från att skjuta, spränga och knivhugga sina opponenter och vanligt hederligt folk.
Även om sjukvårdspersonalen är ett ovanligt segt släkte kan de inte trolla med knäna. Till slut blir de utmattade de också.

Anledningen till att man velat stänga ner samhället har alltså primärt varit att sjukvården saknat resurser till sjukvård. En intressant från de som anses begripa sakernas tillstånd är den att nedstängningen i bästa fall har haft en marginell effekt. I realiteten förmodligen ingen alls.

Vidare kan vi konstatera att viruset utvecklats som man kan förvänta sig av det. Nämligen att bli mer smittsamt utan att öka sin dödlighet.
Detta är som mest pinsamt för de i ämnet kunniga som envist hävdat att evolutionens vägar äro outgrundliga i den meningen att lika gärna kunnat förvänta sig ett dödligare virus. Tillbaka till skolbänken med dem. I så motto är denna typ av virus förutsägbart eftersom det inte är så instabilt som det som sprider HIV.

Det är närmast ett logiskt faktum att den variant som ger den lägsta graden av dödligheten kommer spridas lättare i populationen. Med HIV får man ha en annan strategi, företrädesvis att inte ägna sig åt oskyddat sex.

I framtiden måste vi fundera på andra strategier. En bra utgångspunkt är att ha en allmänt bra folkhälsa och se till att skydda riskgrupper.
Att stampa fram en god folkhälsa med tvång är omöjligt, ansvaret måste ligga på individen att att inte äta, dricka och/eller röka ihjäl sig.
Att skydda riskgrupper är däremot relativt lätt. Plus i kanten har man om personal i äldrevård/hemtjänst obehindrat förstår skriftliga instruktioner och svenskt tal. Ytterligare bättre om de inte bor som packade sillar i så kallade utanförskapsområden.

Sedan skulle man då kunna önska att sjukvården fungerade som sjukvård för en lekman tycker den ska fungera. Det vill säga att ha möjlighet att ge sjukvård.

I övrigt brukade man förr fira avklingande pandemier med festiviteter och allmän sedeslöshet. Det tycker jag att intresserade kan göra nu också. Ni är värda det efter de senaste årens myckna dumheter!