Skolvåld

Varför förekom det inte dödligt skolvåld på min tid?

Det är en mycket rimlig fråga att ställa sig när två lärare mördats av en elev. Svaret på frågan kommer nog inte glädja någon socialist.

För det första är grovt och dödligt våld som problemlösningsmetod numera helt normaliserat i vårat samhälle. Anledningen till att det blivit så tvistar de lärda om.
Det blir i alla fall inte bättre av att psykiskt svaga individer ser att andra använder det i stor omfattning. Etter värre blir det när de isolerar sig med likasinnade på internet och översköljs av underhållningsvåld.

Vuxenvärlden tycks också i stor utsträckning ha kapitulerat från sin fostrande roll. Det kan aldrig vara bra att enbart vara kompisar med sina barn. Föräldrarollen ställer större krav än så på individen.

För det andra verkar samhällets moraliska ryggrad numera vara så krökt att man accepterar att individer får sväva iväg utan hjälp. Att ta tag i problem gillar vi inte, istället tillämpas en låt gå-princip.

För det tredje har vi skolor där våldet kan utövas. Skolor med statliga kursplaner som innehåller vackra ord utan substans, mål och mening.

Om våld som problemlösningsmetod kan vi tvista om det är mer och grövre än förr om åren. En sak är säker, det rapporteras mer om det i media. Användarna av det dödliga våldet tycks till stor del vara så kallade ”livsstilskriminella”, eller som jag säger: kriminaldårar.
I mycket stor utsträckning tycks dessa vara av inte helt svenskt ursprung. Slutsatsen av det konstaterandet låter jag läsaren dra själv.

Att individer träffar likasinnade på olika sociala plattformar är inte mycket att göra något åt. Vi kan inte censurera allting, det är varken önskvärt eller ens tekniskt möjligt utan att konsekvenserna blir för allvarliga för det stora flertalet som inte riskerar att förfalla till våldshandlingar.

Lösningen på det problemet hänger ihop med att vuxenvärlden åter tar tag i sin fostrande roll och skaffar sig den där moraliska ryggraden.
Att tala om moral anses givetvis helt förlegat i dagens modernitet. Istället är det genus, anus och likabehandling som gäller. Förmodligen för att moral låter som något vi ägnade oss åt på 1800-talet.

Fast egentligen är det mycket enkelt. Moral är en kvalitativ egenskap i en handling, i ett beteende, eller hos en person att följa de etiska normerna; att följa god sed.

I förståelsen av vad en god moral innebär hittar vi också vänsterns motvilja till att använda begreppet. Nämligen ”att följa god sed”.
För vänstern är god sed per definition något dåligt då det minner om gamla tider när vissa höll sig med slavar och såväl husaga som husförhör var obligatoriskt.
Det minner dem med andra ord om det som uppfattas som den patriarkala tiden. Det ogillas starkt av fria själar som drömmer om en annorlunda världsordning.

Att vi alls håller oss med skolor som verkar enligt statligt sanktionerade kursplaner och finansieras med skattemedel är givetvis en abnormitet som framtida historiker kommer slita sitt hår inför när de ska begripa vad som pågick.

Hur kan man påstå sig vara verklighetsförankrad och samtidigt tro att att alla barn ska kunna tryckas in i den mallen?
Är man inte ännu mer uppe i det blå om man på fullt allvar anser att skolan nästan ensam ska ha ett fostrande ansvar för den unga människan?

Problemet här att föräldrar tror sig kunna avhända sig en del ansvar eftersom de betalar skatt. Skolan å sin sida verkar anse att läroplanens fluffiga innehåll på något sätt sipprar in per automatik i eleverna.

Så fungerar det uppenbarligen inte. Ett förslag till lösning som knappast faller i god jord är att föräldrar för acceptera en mindre ekonomisk kaka och annorlunda karriärmöjligheter för att spendera mer tid med sina barn.
Vi får acceptera en sämre ekonomisk utveckling och mindre av konsumtion för att få lyckligare barn.
I framtiden får föräldrar ägna en större del åt hemundervisning, eller åtminstone acceptera ett större ansvar för sina barns utbildning.

Den som håller med mig får rösta på Klassiskt liberala partiet i valet 2022!