Skolloven

Är skolloven ett problem?

En sak är i alla fall helt säker, det framförs ofta åsikter om att sommarlovet är för långt. Det skulle kanske vara bättre att ha tre terminer och kortare lov som man tydligen har i England. Till saken hör att sommarlovet faktiskt är en obsolet kvarleva från det gamla bondesamhället när ungarna behövdes hemmavid i skördetider.

Ytterligare argument som framförs är att så kallat svaga elever skulle få mer tid till stöd i skolan. Sannolikt kan man hitta en mängd andra påstått goda skäl, exempelvis att fattiga barn slipper skämmas för att de inte är ute och reser under sommaren. Man skulle väl kanske tänka sig att barnen inte så enkelt svalt ihjäl om loven kortades, som ni kanske minns var det en farhåga i våras när priserna på mat stegrades något på grund av inflationen.

En något annorlunda synpunkt på kortade lov skulle vara att det bara är trams att lärarna arbetat in tiden och gott kunde sysselsätta sig med annat under loven, som att hjälpa till på vårdhem och ”umgås med gamlingarna eller köra ut dem i spenaten…” Innan en enad lärarkår går bärsärk och önskar mig pinad och död vill jag påpeka att det argumentet alltså inte kom från undertecknad!

Just argumentet att vissa barn skulle må bra av mera stöd är givetvis behjärtansvärt, samtidigt ytterst socialistiskt. Frågan är nämligen vad skolan skulle kunna göra mer för dem under ytterligare en termin. Det är knappast administrativa åtgärder som hjälper de barnen. Med visshet är det förövrigt inte bara just barnen som har problem, det är hela deras omgivning med syskon och vuxna.
En mycket rimlig synpunkt är dessutom att det inte behöver vara barnen det är fel på, det kan lika gärna vara systemet som uselt. Försöker man knö in alla i samma mall kommer en hel del att misslyckas eftersom de helt enkelt inte går att knö in.

I själva verket, och det begriper varenda frihetlig själ (vilket det tyvärr inte finns för många av i Sverige och annorstädes) att problemet inte ligger i den nuvarande skolans utformning, varken av organisationen, innehållet eller lovens längd.
Problemet ligger i att den alls existerar och att folk tror på det. Människor tycker det i grund och botten är bra att politiker får vara med och uppdra åt byråkrater hur våra barn ska utbildas. Vidare, gemene man anser det bekvämt att betala eländet genom skattefinansierat tvång.
Det är där skon klämmer, men ingen vågar erkänna det.

Men att glunka om hur vi ska skruva och justera eländet går bra att göra. Man kan bli gråtfärdig av mindre.
Felet är rimligtvis att ju fler kockar desto sämre soppa. När alla fått säga sitt, politiker och aktivistbyråkrater samt lärare och högljudda föräldrar, så står vi där vi står idag. En jämtjock och oaptitlig soppa som ska mätta en alltmer heterogen befolkning. Från norr till söder och såväl i stad som land ska alla göra samma sak, det går inte. Att ändra på loven kommer inte hjälpa ett dugg.

Rimligtvis borde kommunerna vara en lämplig administrativ enhet att hantera problemet i. De känner sin befolkning, men grundförutsättningen skall vara att föräldrarna slipper betala för det tveksamma nöjet att lyda under skolplikten.
Jag kan för övrigt inte tänka mig annat än att lärarna har en mycket djup och bred kunskap om vad ungarna ska kunna, övergripande statliga läroplaner är således onödiga. De föräldrarna som vill betala för att barnen ska utbildas av professionella får göra det. Vill man inte så ska det gå lika bra att slippa och hemundervisa.

Politiker ska sluta lägga sig i, vi behövs inte för att i detalj styra människor.

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!