Skolavslutning

Skolavslutning 1

I tider av skolavslutning når mig rapporter att svenska elever känner av betygshetsen.

För vissa ska det till och med vara så illa att de upplever ”ångest”. Över huvud taget verkar barn av idag känna och uppleva väldigt mycket, oftast dåligt som det verkar.
En orsak till detta kan givetvis att vuxenvärlden hela tiden envisas med att fråga barnen, och som man frågar får man bekant svar.

I Halmstad råder det en märklig tingens ordning när det gäller diskrepansen mellan de nationella proven och slutbetygen. Det visar sig att kommunala skolor är de som avviker mest uppåt i betygsskalorna jämfört med de nationella proven.
Den huvudsakliga förklaringen till detta ska vara att ett dåligt nationellt prov inte ska påverka neråt om eleven i övrigt presterat bra.
Förklaringen är givetvis fullt rimlig om man bortser från att detta tycks gälla ett urval av kommunala skolor i Halmstad.

En allmän synpunkt på betyg är det kan fungera bra för att identifiera svagheter och som urvalsinstrument. Tyvärr för alla inblandade tycks det fungera dåligt eftersom höga betyg numera fungerar som försäljningsargument. De speglar alltså inte en verklig kunskap eller eventuell frånvaro av kunskap.
Det finns också rena skräckexempel på lärare som upplever press från både föräldrar och rektorer att sätta högre betyg än rimligt.

Just det sistnämnda märks givetvis av någonstans i det utbildningsindustriella komplexet. Till slut kommer man så att säga till vägs ände och står där med rumpan bar. Oftast inträffar det när den unge discipeln anträder utbildningen på högskola eller universitet. Där avslöjas obarmhärtigt både bristande kunskaper och frånvaro av studiedisciplin (möjligen inte på Södertörns Högskola, men det är en annan femma).
Så går det som det går, man får räddas vad som räddas kan eftersom den högre utbildningen lever på att examinera sina studenter, för många avhopp är dåligt för ekonomin.

En allmän synpunkt på det svenska utbildningssystemet är att alla ska med, detta oavsett om du vill eller inte. Bland annat därför kan man allvarligt ifrågasätta att alla som utexamineras från gymnasieutbildning är så glada och stolta. Hade vi haft ett system värt namnet skulle vi med säkerhet få se fler betydligt mer trumpna miner såhär i avslutningstider.
För att tala klarspråk är det helt enkelt så att en betydande del av gymnasieungdomarna inte skulle klarat biffen om det rådde bara ett uns mer konkurrens. Att en sådan konkurrenssituation skulle uppstå kan ingen vettig bedömare tro på, i Sverige är det nämligen fult att vara bra och det bästa är om det är riktigt synd om en!

Betygen och utbildningssystemet i Sverige bildar en giftig soppa som bjuder in till tjat och rent fusk. Om det är så att vi envisas med att tillämpa statliga läroplaner och skattefinansierad skola så måste betygen skrotas som urvalsinstrument till den högre utbildningen. Att arbetsgivare som ska anställa ungdomar som gått en yrkesutbildning på gymnasiet endast ägnar betygen ett mycket förstrött intresse utgår jag ifrån.

Till högre utbildning finns två vägar att gå, antagningsprov eller brutal utslagning.

Handelshögskolan i Stockholm har i media föreslagit antagningsprov eftersom man är mäkta trött på studenter med glädjebetyg. Man har förvisso sitt rykte som ”elitskola” att tänka på också, det duger inte med vilka plattnackar som helst i läsesalarna om man ska kunna se sina betydligt namnkunnigare internationella kolleger i ögonen.
Kritik mot detta förslag har givetvis framförts eftersom studenterna kommer plugga till antagningsproven. Det är en orättvis invändning så länge antagningsproven speglar vad man behöver ha som grund för att klara utbildningen.

Brutal utslagning är också en möjlig väg att gå. Alla som vill får påbörja vilken utbildning de vill, därefter får de som inte klarar examinationerna helt enkelt sluta efterhand. Den stora fördelen med det systemet är att de riktiga vinnarskallarna kommer examineras. Några egentliga nackdelar kan jag inte föreställa mig.

Det finns givetvis en invändning mot mina förslag. Båda två kan upplevas som orättvisa av dem som lider det minsta av vänsterblivenhet.
Alla som tycker så vill jag välkomna till verkligheten, livet är och förblir orättvist. För barnen som känner ”ångest” över sina betyg är det sannolikt första gången i sitt liv som de inser att något verkligt viktigt står på spel.

De får trösta sig med följande kloka ord! Man föds, lever och dör, skola och betyg är blott och bart tillfälliga hinder på den långa vägen!