Skolan

Det är ett oomkullrunkeligt faktum att man förr eller senare återkommer till skolan.

Om skolan är det nämligen ett evigt tjafs av tre huvudsakliga skäl. För det första hur den finansieras, för det andra hur den styrs och för det tredje att vissa människor, så kallade ”kapitalister”, tjänar grova pengar på den.

Ett ytterligare fjärde skäl blinkar till då och då. Det att vissa som driver skolor avviker så kapitalt från det som anses vara en allmänt vedertagen värdegrund att skolinspektionen och menligheten får skrämselhicka.

Om vi börjar i med skrämselhickan så bygger den i princip på att skolan sist och slutligen är statligt styrd. Det är nämligen därifrån som läroplanerna kommer och på vars mandat skolinspektionen agerar.
I princip, och så länge eländet är skattefinansierat, kanske man får acceptera det. Problemet är bara att exempelvis undertecknad tycker att redan förutsättningen med skattefinansiering är så grundläggande fel att jag kritiserar skrämselhickan också.

Dessutom tar jag mig den exklusiva rätten att diskriminera vissa religioners rätt att driva skolor. Detta beror inte på att jag är särskilt extremistisk och/eller rasistisk. Däremot är det min bestämda åsikt att vissa religioner är patologiskt expansiva och rentav farliga för västerlandet.
Alternativt är vissa i grupper här i väst mycket för eftergivna och vägrar av principiella skäl att inse att vår kultur bygger på kristna värderingar.

Vad gäller kapitalister som tjänar pengar på skolan så får det anses vara ett faktum. Det är nämligen det som kapitalister gör, för dem är det lika naturligt som det är att andas för oss andra.
Det enda rimliga sättet att förhindra det det är helt enkelt att kasta ut kapitalisterna, så enkelt är det.

Finansieringen och styrningen av skolan hänger intimt ihop. Pengarna kommer från den gemensamma skattekakan och styrningen sker ytterst från staten. I Sverige är det dock kommunerna som har skyldigheten att driva skolorna.
Den så kallade skolpengen ska följa eleven och principen, såvitt jag förstår den, är att kommunala och privat drivna skolor förväntas ha samma kostnad för lärjungarna.

Rent teoretiskt kan en en kommunal skola avsätta mer pengar för påstått socioekonomiskt utsatta områden (och vad det är behöver jag väl inte förklara?).

Detta är alltså förutsättningarna som sådana. Av denna soppa blir slutresultatet att systemet är orättvist, skolan anses inte likvärdig.
I princip kan man sammanfatta det med att förfördelade barn anses ha det sämre än inte så förfördelade ungar, samt mycket sämre än barn som rentav inte kan anses förfördelade alls.

Utan att ta upp allt annat skräp med skolan, såsom att den betraktas som ett statligt styrd uppfostringsinstrument med mera, så vill jag bara påpeka följande: detta är vad man kan förvänta sig när befolkningen blir alltmer heterogen och fullständigt vettlösa krav på homogen bildningsnivå anses vara det rätta.

Det vi ska börja med är givetvis att acceptera faktum. Alla människor kan inte stöpas i samma form, vi måste tillåta skillnader.
När vi gjort det kan staten sluta tillverka fullständigt verklighetsfrånvända läroplaner och med varm hand överlåta till dem som begriper, nämligen barnens föräldrar, att bestämma. Som en ren bonus kan vi frigöra en massa skattepengar som föräldrarna kan hantera bättre.

Den absolut högsta nivån för grund och gymnasieskola får om nödvändigt läggas på kommunal nivå, där borde man känna till de lokala förutsättningarna. Men inte ens det är ett krav från min sida, den grundläggande principen från min sida är att föräldrar själv ska få bestämma.

Givetvis finns det problem med även ett sådant synsätt. Frihet ställer nämligen krav på dem som utövar den, mitt förtroende för det svenska folket är emellertid stort. Jag kan inte för ett ögonblick tänka mig att gemene man och kvinna vill göra det dåligt för sina barn, sådana tankar överlåter jag till dem i riskdagspartierna.

Man kan vidare fråga sig om inte exempelvis muselmaner kommer löpa amok med olika perverterade religiösa stolleprov?
En sådan utveckling kan det givetvis bli. Ett konstaterande från min sida är att deras kamplust sannolikt falnar när andra delar av en klassiskt liberal politik slår till. Nämligen att bidrag inte utbetalas och repatriering blir verklighet. För övrigt finns det ingen anledning till misstro om att problemen kan lösas lokalt. Vi lever nu med den röra som staten skapat genom sina försök till likriktning, det kan knappast bli sämre om lokalsamhället får bestämma.

Det nuvarande systemet ska med andra ord inte göras om. Det ska nedmonteras, brännas till aska och gjutas in i betongblock som sänks ned i närmsta djuphavsgrav!
Den skattefinansierade, politikerstyrda och byråkratgenomförda skolan ska helt enkelt förstöras i grunden!