Skellefteå

Det finns många synpunkter man kan ha på den brutala överfallsvåldtäkten i Skellefteå.

En av dessa är vad vissa människor i min omgivning, som för övrigt är klokare än undertecknad, skulle kalla ett oomkullrunkeligt faktum.
Nämligen att just detta brott inte skulle inträffat i Sverige om inte den misstänkte gärningsmannen¹ uppehållit sig i landet.

Vi kan låta det sjunka in medans vi konstaterar att varningssignalerna kring just honom larmat på bra innan han begick just denna gärning.
Men vi befinner oss som sagt i Sverige, det socialistiska paradiset där alla utan prutmån är välkomna och de samhälleliga institutionerna är så otroligt många att ingen av dem egentligen behöver ta något ansvar. Det gör nämligen alltid någon annan även om det ofta är högst oklart vem som är denna ”annan”.

I denna misstänkta gärningspersons närhet var det inte föräldrarna, inte skolan, inte socialtjänsten och inte heller farbror och tant blå.
Vi kan dock med bestämdhet ta en sak för given. De samhälleliga institutionerna står på en solid värdegrund som betonar allas lika värde, särskilt om man är bidragsmigrant i Sverige.

Vi kan alltså ställa oss den mycket rimliga frågan vad vi har dessa samhälleliga institutionerna till, förutom till att producera en massa till intet förpliktigande dokument och tjafs?
Är det för att byråkraterna därstädes ska ha en daglig verksamhet att gå till så att de inte belastar socialtjänsternas konton? Något vidare värst resultat av deras arbete märker vi medborgare inte av, åtminstone inte i en positiv riktning. Det verkar bara gå utför mest hela tiden och snabbare och snabbare.

Sedan har vi detta med medierapporteringen om de inblandades ålder. Det hette först att båda var under 15 år gamla. I offrets fall har det visat sig stämma, hon är nämligen blott och bart fyllda 9 år.
När det gäller den misstänkta gärningsmannen har det rests vissa tvivel om åldern, polisen utreder just i detta nu om hans föräldrar angett en för låg siffra. Vilket knappast kan sägas vara överraskande för oss som är osolidariska nog att ha synpunkter på svensk migrationspolitik.

Vi kan också läsa om att folk är förbannade över brottet. Den misstänkta gärningsmannen och hans familj har till och med flyttats till ett skyddat boende. Jag kan konstatera att det nog är en klok åtgärd om man vill ha honom kvar i livet. Vi svenskar kan stå ut med mycket, men någonstans kokar det över också för oss.
Många, jag tillhör också den gruppen, anser att måttet är rågat för länge sedan. Frågan är inte om någon eller några tar lagen i egna händer, frågan är när det händer.

Vi är trötta på att skattepengar kastas ned i ett svart hål av integrationsresistens och för västerlandet aparta kulturyttringar. Vi är trötta på kulturfrämmande element som våldtar, slåss och bedriver sin samhällsförstörande klankriminalitet.
Vi är trötta på att Malmö är ett slukhål för det kommunala ”utjämningssystemet” och att Sveriges mest onyanserade parti, partiet Nyans, och medier lägger ut bilder på knäböjande muselmaner en masse under någon av sina märkliga högtider. Vi står i eländet upp till halsen.

Dessutom har vi ingen, eller åtminstone väldigt låg, förståelse för att just MENA-brottslighet inte uppfattas som systemhotande! Psykiskt förvirrade neonazister utreds av SÄPO medans stenkastande muselmaner på sin höjd får lite skäll, i undantagsfall kortare fängelsestraff.

Men mer än något annat att flickor på 9 år utsätts för våldtäkter och nästan slås ihjäl.
Den som inte blir topp tunnor rasande av en sådan handling bör få sitt huvud undersökt och rösträtt indragen.

Men det finns en sak som vi alla i Sverige kan vara överens om. Nämligen att just detta brott inte skulle inträffat i Sverige om inte den misstänkte gärningsmannen uppehållit sig i landet.

1. Den västerländska kultursfären har många viktiga och grundläggande principer. En av dessa är att man i formell mening betraktas som oskyldig tills dom fallit. Till skillnad från den misstänkte gärningsmannen är vi  inte primitiva vildar.