Skarpa Förslag 2

Skarpa Förslag 2 1

Den 16 mars skrev jag en text rörande rösträtten i allmänna och fria val. Jag har funderat ganska mycket på saken och är redo att lägga fram mina förslag!

Begränsningarna jag lade fram då tycker jag fortfarande är lämpliga att behålla. Anställda i kommun, region ska inte ha rösträtt i respektive val. Politiker som aspirerar på platser i respektive beslutande församlingar, inklusive dem som redan sitter där, ska självklart inte kunna rösta.
Jag vore en dålig företrädare för lokalt självbestämmande om jag framförde ultimativa krav, kommuner och regioner måste givetvis få bestämma själv.

På riksnivå är det lämpligt att folkomrösta om hur val till riksdagen skall utformas, helst innan majoriteten av invånarna med rösträtt i landet består enbart av människor som är uppvuxna med en annan kulturtradition än den västerländska.

Jag håller det för självklart att personer avtjänat fängelsestraff inte anses vara fullvärdiga medborgare bara för att de släpps ur fängelset. Rösträtt till riksdagen skall vara något man förtjänar, inte något som ges per automatik för att en viss ålder uppnåtts.

För att sätta en lämplig gräns kan exempelvis 2 års fängelse rendera att man förlorar rösträtten i nästkommande val. Har man sedan skött sig återvinner man förtroendet i nästa val.
Mycket grov brottslighet som renderar livstids fängelse ska innebära förlust av förtroendet att rösta på livstid. Samma sak ska gälla klanrelaterad brottslighet, för samtliga som anses tillhöra den utpekade klanen. Vinsten med det sistnämnda är så uppenbar att den inte behöver förklaras.

Målsättningen med att villkora rösträtten är dels att förhindra människor med fingrarna djupt i syltburken att kunna gräva djupare, dels att skapa ett samhälleligt A och B-lag.

Människor som har fingrarna djupt i syltburken är givetvis kommunala, regionala och statliga arbetare, tjänstemän och politiker.
Vi kan helt enkelt inte låta dem som är beroende av våra skattepengar bestämma för mycket själv över dem. Att förvägra dem rösträtt i frågor som gäller deras egna områden blir en naturlig spärr för alltför vilda tokigheter.
Självklart ska de, om de uppfyller villkoren i övrigt, kunna rösta i val som inte rör dem själva. Undantaget från detta skulle väl vara politikerna själva.

Med A och B-laget avses människor som har, respektive inte har, intellektuell kapacitet att göra välavvägda val för kommunens, regionens och rikets bästa. Vi kan genom att titta oss omkring i dagens svenska version av “välfärdsstat” konstatera att resultatet av valmanskårens ansträngningar i bästa fall är otillräckligt.
Givetvis är detta djupt orättvist mot dem som inte får rösta. Men man bör få ställa sig den relevanta frågan varför alla ska få vara med och bestämma, vad blir egentligen bättre av det?

Svaret är att endast politikernas godhetsambitioner får sig en knuff framåt. Inte nödvändigtvis medborgarnas liv och leverne, åtminstone inte som grupp betraktat.
De som röstar på MiljöPhascisterna får sina vindkraftverk, som knappt någon annan önskar. Den som väljer Vänsterpartiet kan njuta av allsköns bidrag och bostadsbrist på grund av hårt reglerade hyror. Centerväljare får män som utses till hederskvinnor och en uppsjö av pedofiler.
Den som röstar på M,  SD och KD får kanske allmänt hårdare tag, men inte nödvändigtvis mycket mer frihet.
Väljer man pseudoLiberalerna kan man lika gärna slänga sin röst i soptunnan direkt.

En kalibrerad rösträtt kommer skärpa till partiernas politik och röra den bort från dagens syn på att det är fråga om ett patron och klientelförhållande. Det kommer ställa politikerna på tå och få dem att sluta utställa fagra löften.

Den som har en annan åsikt i frågan är givetvis välkommen att lufta sina åsikter. Men själv är jag övertygad om att mina förslag är en del av det paket som krävs för att få Sverige på rätt kurs!