Sjukskrivning

Är sjukskrivning en mänsklig rättighet?

Den frågan ställer jag mig efter att ha läst ett reportage i SvD om två läkare som känner sig minst sagt pressade att sjukskriva, och förlänga sjukskrivningen, för vissa patienter.

De vittnar om ”Patienter som bråkar och hotar när de inte får sin sjukskrivning förlängd. Det är vardagsproblem som många läkare helst inte pratar om. ”Ibland skriver man sjukintyg trots att man inte borde”, säger läkarna Sven Ahnlund och André Marx – som vill ändra på systemet.”

Jag känner delvis igen problemet med patienter som bråkar och hotar. Men då för att få remiss trots att inga egentliga skäl därtill finns.
Det tycks alltså rent allmänt betraktas som en allmänmänsklig rättighet att få sin vilja igenom till vilket pris som helst.

För läkarna uppstår problemet när patienten påstår sig ha diffusa symtom som doktorn inte kan märka när patienten sitter framför honom. Eller om patienten visserligen har en besvärlig situation, kanske en hemsk chef eller besvärligt privatliv, som inte kan klassas som sjukdom och därför inte omfattas av sjukförsäkringen.

Ingenting blir bättre av att patienten per definition anses vara i underläge.
Läkarna i reportaget menar att de har dåliga dagar, vilket vi alla kan ha, då de inte orkar med flera utskällningar. Då är de mer benägna att gå besvärliga patienter till viljes, ”dagsformen avgör”.

Problemet med att behandlande läkare ska avgöra arbetsförmågan är emellertid mycket lätt att komma runt.

I exempelvis Tyskland, Frankrike och Nederländerna är det inte alltid den behandlande läkaren som sjukskriver. Det gör i stället särskilt utbildade försäkringsläkare, ofta tillsammans med arbetsterapeuter.

Anledningen till att detta inte är fallet i Sverige beror sannolikt på att lösningen är så enkel och smidig att ingen kommit att tänka på den.
Dessutom har ärkesocialisterna i riksdagen ett behov av att hålla sig med ”utsatta” väljargrupper som är obrottsligt lydiga. Vart fjärde år är det nämligen val som ska vinnas. Eftersom marginalerna kan vara farligt små behövs det röster som är lätta att säkra genom att vrida lite på bidragskranarna.

En klassiskt liberal lösning på problematiken skulle kunna se ut på följande sätt.

I det korta perspektivet ordnas med att allmänläkare inte får förlänga sjukskrivningen för egna patienter, däremot får de göra det för andra än sina egna. Till landets invånare får man nogsamt kommunicera vilka anledningar som är godtagbara för sjukskrivning.
Särskilda utbildningsinsatser får göras för att utbilda särskilda försäkringsläkare som kan ta över sjukskrivningsprocessen.

I det långa perspektivet överförs frågan till de privata försäkringsbolag som ska ta över finansieringen av sjukvården. Eftersom sjukskrivning är en sjukvårdsåtgärd bör den också finansieras med privatförsäkring.
Om det nu är så att särskilt ömma själar vill vara med och finansiera friska och arbetsföra, men höggradigt aggressiva, människors sjukskrivningar kommer försäkringsbolagen med stor säkerhet kunna erbjuda sådana lösningar.

Den grundläggande principen måste vara att arbetsgivare och anställda kommer överens om en enda viktig fråga. Nämligen att ingen ska behöva bli sjuk av jobbet, det är något som de flesta kan vara helt eniga om.
Att det sedan finns rent toxiska chefer är en annan sak, sammalunda är det med privatlivet. Det senare kan inte per definition vara arbetsgivarens problem att hantera.

Anledningen till att det inte fungerar så redan nu är givetvis enkel att förklara. Arbetstagarna anses vara viljelösa fåntrattar i händerna på kapitalistiska svin. Vilket tyvärr i vissa fall stämmer mycket bra överens med hur verkligheten ser ut, åtminstone om man hamnar i händerna på rovkapitalisterna på exempelvis Amazon.
Vi kan också konstatera att det finns en betydande drös latmaskar därute i verkligheten som faktiskt anser att de bör hyllas enbart i kraft av de är kolbaserade livsformer.

Dessa utgör givetvis extremerna, och dessa extremer kan vi faktiskt svälta ut med ganska enkla medel. Rovkapitalisterna genom att till varje pris undvika måttlös konsumtion, och latmaskarna genom att inte tillåta dem att utnyttja sjukskrivningarna.

Vi måste helt enkelt hantera problemet genom att göra om det sjuka systemet.