Sjuk Vård

Sjuk Vård 1

Sjukvården är en sjuk vård.

Detta trots att vi lever i ett land som funnit den magiska lösningen på hur sjukvården skall bedrivas. Nämligen genom att finansieras av skatter och styras av politiker som välj i så kallat ”allmänna och fria val”.
Det bör därför ha kommit som en kalldusch när Socialstyrelsen presenterade den utredning som sosseriet beställde när de fortfarande innehade regeringsmakten.
Enligt den behövs ytterligare 2360 platser inom slutenvården, en ökning med 15 procent. Antalet intensivvårdsplatser måste upp med 60 stycken bara för att nå prepandemisk nivå.

Just när det gäller intensivvårdsplatserna är det intressant att konstatera följande: redan innan pandemin slog till låg Sverige på de lägsta nivåerna i Europa, nu är det ännu lägre.
En sammanräkning som jag hänvisat till tidigare noterade ett mycket pinsamt faktum. Endast Portugal hade ett lägre antal intensivvårdsplatser än Sverige!
Ett ytterligare pinsamt faktum är att Sverige tillhör de länder i Europa som använder störst andel av BNP till just sjukvård. Eller om man vill kalla det sjuk vård, eller ett svart hål!

I Dagens Nyheter nätupplaga kan vi läsa följande om vårdplatsbristen: ”Vårdplatsbristen beror inte på att det saknas sängar, utan personal. Men enligt Socialstyrelsen måste regionerna prioritera en ökning av vårdplatserna för att vända trenden, trots en redan ansträngd personalsituation.
– Det blir en ond cirkel, men det krävs att man arbetar med arbetsmiljöfrågor, återhämtning och kompetensförsörjning för att öka bemanningen. Arbetsgivarna kan inte peka på omöjligheten att rekrytera och behålla personal, för det ansvaret ligger i arbetsgivarrollen, säger Olivia Wigzell.
¹

Det är alltså precis som varje vettig människa har kunnat fundera ut på egen hand. Det är på personalsidan som bristerna finns. Vill man vara lite spetsig (och vem vill inte det?) så är det fortfarande så att höga vederbörande lever kvar i den föråldrade uppfattningen att sjukvårdsyrkena skall vara ett kall. Det är med visshet därför som många med specialistkompetenser låter sig enrolleras av privata arbetsgivare och istället hyras tillbaka till regionerna för dyra pengar.

Ytterligare en svårighet i sammanhanget är det omtalade kompetensregnet som möjligen, men bara möjligen, i bästa fall är lika blött som det diskreta morgondagg jag upplever i min trädgård. Helt uppenbart är det åtminstone inte tillräckligt med vatten för att släcka bränderna inom den svenska sjukvårdsapparaten.

Ett mycket bistert faktum som Socialstyrelsen konstaterar är att de kan bekräfta de brister i patientsäkerhet som är kopplat till vårdplatsbristen, vilket Inspektionen för vård och omsorg pekade på i fjol. Det är med andra ord en fråga om men för livet eller ännu värre, om liv eller död.
Man får antaga att höga vederbörande politiker är själaglada över att folk har annat att tänka på såsom klimatet, avbetalningarna på kåken och huruvida elstödet ska permanentas eller inte. Kände de till och brydde sig det allra minsta om tillståndet i svensk sjukvård skulle det sannolikt bli ett jävla liv, rent ut sagt.

Man kan då ställa sig den mycket rimliga frågan vad politiker gör för att lösa problemen. Ja, förutom att avvakta det länge emotsedda kompetensregnets magiska effekter på samhället i allmänhet och sjukvården i synnerhet?
Trollspöet som diskuteras rent allmänt är givetvis förstatligande i en eller annan form. Precis som om det skulle bli bättre av att det tillskapas ytterligare lager av byråkrati som ska styra och ställa med folket på golvet.

Faktum kvarstår nämligen att bara en mycket liten del av minskningen av vårdplatserna, vars antal är bland de lägsta i EU och OECD, kan förklaras med medicinska framsteg och kortare vårdtid.
Det är ett givetvis ett mycket inlindat sätt att säga sanningen på, nämligen att höga vederbörande satsar pengarna på annat än sjukvård. Man snålar in helt enkelt.
För att uttrycka det klart och tydligt, de ger helt enkelt tusan i om folk lider och dör. Annat är åtminstone viktigare än sjukvård.

Klassiskt Liberala Partiets modell är mycket bättre. Majoriteten av svenskarna kan finansiera sin sjukvård på annat sätt än via skatten som ska fördelas av klåfingriga politiker med tusen och en andra funderingar än vårt väl och ve i huvudet.
Själva produktionen av sjukvården lämnas över till dem som begriper, sjukvårdspersonalen. Regionerna med sina disparata uppdrag upplöser vi i atomer, sörjd och saknad av ingen.
Då kommer med visshet det inträffa som behöver ske, att sjukvården ägnar sig åt den ska. Nämligen sjukvård!

  1. Olivia Wigzell är generaldirektör på Socialstyrelsen.