Sjuk Vård

Svenskar förhåller sig till sjukvårdens styrning som katoliker förhåller sig till sin tro.

Liksom katoliken förhåller sig till sin tro utan prövning så är svensken, utan prövning, redo att ta gift på att skattefinansierad och politikerstyrd sjukvård är det den enda rimliga lösningen.
Man kan beskriva det med det numera mycket knappt använda ordet försanthållande.

I det förra fallet, katolicismen, är det en rimlig utgångspunkt till och med för en notorisk antiteist som undertecknad.
Gud finns och därmed får det vara nog. Man behöver liksom inte krångla till det så förbannat. Att den katolska kyrkan sedan gjort sig skyldig till otaliga missdåd och övergrepp är en annan sak, här diskuterar vi tron som sådan.

I det senare fallet, svensken och sjukvården, blir försanthållandet något mer problematiskt eftersom vi med kontrollerade och vetenskapliga metoder faktiskt kan bevisa att det inte är sant. Skattefinansierad och politikerstyrd vård är bevisligen inte den bästa lösningen.
Att motbevisa guds existens och därmed bevisa gudstrons onödighet är betydligt svårare, faktiskt rentav omöjligt.
Det finns en ytte-pytte liten möjlighet att det döljer sig en skapare någonstans i den kosmiska väven!

För dem som känner mig är mina vanligaste exempel redan kända. Region Halland har betalat teateruppsättningar om japansk rep-bondage och gick med god vinst under dödsmördarpandemin. Vidare har man samarbetat med andra regioner för att utbilda platsletare till filminspelningar och ingår i ett samarbete med Greater Copenhagen för att politikerna ska få känna sig lite international business, typ…

Det senaste exemplet är en studie presenterad i Social Science and Medicine.¹
Studien leder i bevis att färre vårdplatser kopplas till fler dödsfall. Faktiskt är det så att tre vårdplatser betyder ett liv.

Det är ett erkänt faktum att Sverige har minst vårdplatser per capita inom EU. Vi låg 2019 på 2,1 per 1000 invånare. Snittet i EU ligger på 5,4.
Samma förhållande tycks gälla för intensivvårdsplatser på sjukhusen. Senast någon brydde sig om att räkna efter var 2010-2011 och Sverige kom upp till 4,89 platser per 100 000 invånare. Detta att jämföra med snittet i Europa på 11,5 platser per 100 000 invånare. När det gäller antalet intensivvårdsplatser är det emellertid mycket viktigt att komma ihåg följande: Den svenska mortaliteten² i samband med intensivvård ligger inte högt i jämförelse!

Den låga tillgången på vårdplatser förklaras delvis av att mycket rehabilitering och omsorg tillhandahålls utanför sjukhus.
Detta kan mycket väl vara den teoretiska modell som sjukvårdspolitiker och dito byråkrater tror fungerar bäst. När man har haft nära släktingar som under kortare eller längre tid varit svårt sjuka är ståndpunkten annorlunda.

Dessutom, ”rehabilitering och omsorg” utanför sjukhus är ingen helt lätt promenad i parken det heller. Om det är så att man har lyckan att få in sina gamla föräldrar i kommunens system finns det en betydande risk att personalen som ska ta hand om dem inte till fullo är kompetenta nog.
Ett sorgligt faktum i sammanhanget är att fackförbundet Kommunal sammanställt en rapport kallad ”Svenska språket – A och O inom äldreomsorgen”.

Dåvarande ordförande för Kommunal, Tobias Baudin, yttrade följande: ”Frågan är enormt viktig för medlemmarna i Kommunal som jobbar inom äldreomsorgen. Nu måste arbetsgivarna se till och säkerställa att alla anställda har de språkkunskaper som yrket kräver.”

Som bekant har han därefter gått vidare i karriären och hjälper nu, så gott han kan, den svenska ”borgerligheten” att vinna val.³ Men hans synpunkt rörande att säkerställa nödvändiga språkkunskaper är givetvis riktig än idag.

Vi kan då ställa den mycket rimliga frågan hur sjukvården kan organiseras bättre?
Ett förslag är att låda professionen, det vill säga sjukvårdspersonalen, ta över beslutsfattandet. Rimligtvis har de all den kunskap som behövs för uppgiften.
Bäst av allt är att vi blir av med ett helt onödigt lager av beslutsfattare, nämligen politikerna.

Finansieringen kan ske via privata försäkringslösningar för det stora flertalet. Det finns faktiskt ingenting som säger att man till och med kan vara solidarisk med mindre bemedlade människor och betala för dem också. Endast de mest notoriska socialisterna, de som omöjligt kan vara naturligt empatiska utan därtill måste tvingas via höga skatteuttag, motsätter sig en sådan tingens ordning.

Om svensken är redo att att överge sin syn, sitt försanthållande, på hur svensk sjukvård ska organiseras kan vi förmodligen ordna den att höra till toppklassen, eller åtminstone genomsnittet i Europa.
Så länge vi tror att skattefinansiering och politikerstyrning är enda utvägen kommer det dock inte att hända!

1. Här kan du titta på studien.
2. Dödligheten
3. Som bekant är han sosseriets partisekreterare.