Sista SCB-mätningen

Den sista SCB-mätningen inför höstens valbatalj har nu presenterats. Vissa siffror är mer intressanta än andra.

Som förväntat ligger MP och L under spärren för riksdagsmandat. I MiljöPhascisternas fall är de 3,3 procent som skrapas ihop extra glädjande läsning, stödet har inte varit så lågt på tjugo år.

Vi kan vidare antaga att de mer intellektuella delarna av just det partiet, om nu någon som röstar på dem i egentlig bemärkelse kan definieras som intellektuell, satte den biodynamiskt producerade morotssaften i halsen när Märta gick ut med att hon skulle ”göra kaos”.
Kanske var det sista spiken i kistan för dem? Vi kan ju åtminstone hoppas det.

Liberalernas uppåtgående trend är givetvis lättförklarad. Partiet har fått en någorlunda balanserad karl som gillar lag och ordning vid rodret. De hoppas väl rent allmänt att hans privata affärer inte ska lägga fälleben för partiets medvind. Karln har nämligen privata intressen i säkerhetsbranschen. Det kan höras illa när partiet samtidigt vill att just privata väktarbolag ska ta över en del av polisens uppgifter.

För säkerhets skull tar vi det en gång till. Liberalernas partiledare har ekonomiska intressen i en bransch som enligt hans parti ska ta över en del av polisens arbetsuppgifter.
Om inte det är liktydigt med korruption så vet jag inte vad som skulle vara det!

Av intresse är att Socialdemonkraterna spottar upp sig till 33,3 procent jämfört med SCB:s novembermätning.
Självklart är det endast en västanfläkt jämfört med fornstora dagar. Om du väckte en död och begraven sosse från fornstora dagar skulle det sannolikt på rätt och räfsarting på Sveavägen 68, inte tu tal om saken.
Men för en modern partigängare är det glädjande siffror. Av det kan vi dra slutsatsen att det inte är svårt att göra en dåre tacksam.

Anledningen till uppgången är givetvis den alltjämt pågående krisen. Det osäkra världsläget där dödsmördarpandemi efterföljdes av krig och elände i Europa.
Inget är så bra för en ledare som krig och elände. Den som inte tror mig kan fråga Winston Churchill när man träffar på honom hinsides. Han blev prompt avpolletterad efter andra världskriget!

Det allra allvarligaste med sosseriets uppgång är emellertid att Magdalena Andersson bygger upp en personkult som landsmoder. Problemet med att hon säljer ut vår suveränitet betraktas i sammanhanget som en styrka. Hon anses vara modig som prompt vänder på klacken och springer in i farbror Bidens famn.
Så kan det gå när inte haspen är på och syltryggar till mähän som föreställer uttolkare av folkviljan ska skyla över sina misslyckanden.
Skämmas bör för övrigt alla andra som gick på den enkla, både politiker och dem som röstade fram dem!

Den mest intressanta iakttagelsen är självklart väljarrörelserna till Socialdemonkratin. Partiet sägs få hela 2 procent från Cekten.
Både V, med 1,6 procents tapp till S, och MP, som förlorar 0,3 procent, ligger i lä där. Vilket pekar på att Lööf inte har en helt enkel uppgift att överleva ett eventuellt regeringssamarbete senare i höst. Hon riskerar helt enkelt gå samma väg som bråkrören i MP.
Ut i en kall och oviss opinionsöken som slutar med att C tappar klippkortet till maktens grytor.

Det finns med andra ord goda möjligheter att Annie och hennes vapendragare går till historien som de som grävde graven åt Centerpartiet! Vilken skön tanke det är att trösta sig med, tycker ni inte det?

Att Vänsterpartiet skulle gå den vägen håller jag för otrolig. De fyller nämligen en nisch i den politiska ekologin. Annie fyller ingenting förutom etern med en massa nonsens. Hennes egen längtan efter att vara relevant blir således det som driver henne till undergångens rand genom att vara helt irrelevant.

Ett bistert konstaterande i sammanhanget är mitt eget parti inte ens nämns i sammanhanget, vilket givetvis är helt förväntat. För att komma in i riksdagen behövs styvt 250 000 röster. Det är en ansenlig mängd jämfört med de drygt 1500 vi lyckades skrapa ihop i förra valet, rentav omöjligt att uppnå.

Men visst kan man väl få drömma? Sålunda fortsätter vi i KLP oförtrutet kampen för att alla ska få ett friare liv. En fjuttig opinionsundersökning från SCB får inte stå mellan oss och våra drömmars mål, ett klassiskt liberalt Sverige.