Sis-hem

Sis-hem 1

Två pojkar har rymt från ett Sis-hem.

Enligt uppgift har de två varit inblandade i skjutningar i Stockholmsområdet. När de skulle gå från skolan till avdelningen för boendet klättrade de över stängslet och försvann. Personal fanns på plats.
”Justitieminister” Gunnar Strömmer (M) har uttalat följande till TT:  ”Det är utomordentligt allvarligt, ett hån mot brottsoffret och en provokation mot medborgarna.”
Enligt andra tidningsuppgifter skall han även uttalat följande visdomsord: ”Säkerheten inte tillräckligt hög.”

Lärdomen av rymningen är alltså följande! Vi har en ytterst receptiv minister för lag och ordning. Han förstår känslorna som rör sig bland den breda massans folk, vad du och jag tänker, samt slår huvudet på spiken när det gäller den grundläggande problematiken.
Så långt alltså en lyckad rekrytering till den ”borgerliga” majoritet som för närvarande innehar regeringsmakten i Sverige.

Den intressanta frågan blir då om han kan göra något åt detta med säkerheten så att brottsoffren slipper hånas och medborgarna i fortsättningen inte provoceras.
Svaret är förmodligen ett rungande nej.

Först måste det nämligen i god demokratisk ordning tillsättas en utredning om saken. Även om den faktiskt kommer fram till att det verkligen föreligger ett problem, och föreslår en lösning på detsamma, så ska detta omvandlas till lag.
Lagen skall sen sättas i sjön med hänsyn tagen till att FN:s barnkonvention redan gäller som guds ord i Sverige. Dessutom måste givetvis hänsyn tas till att gossebarn som rymmer från Sis-hem efter att ha varit inblandade i skjutningar redan från början kommer från socioekonomiskt utsatta grupper. Eller som vi högerspöken föredrar att beskriva det, integrationsresistenta bidragsmigranter.

Problemet med dessa individer är att det inte är helt lätt att habilitera dem till vettiga samhällsmedborgare. Därtill anses det vara för synd om den.
Rent allmänt betraktas de i det närmaste som naturbarn utan möjlighet att rätt kunna navigera som fredliga medborgare i ett modernt västerländskt samhälle.

Den uppmärksamma läsaren noterar givetvis att jag inte skrev rehabilitera.
Anledningen är att 14 och 15 år gamla gossebarn som är inblandade i skjutningar inte i ordets verkliga betydelse kan anses ha förlorat sociala färdigheter. Slutsatsen måste vara att de aldrig tillförskansats färdigheterna, sålunda habilitering för att träna upp helt nya förmågor.

Det är givetvis en ren önskedröm att detta skulle kunna ske genom statens försorg på ett Sis-hem. Det är bevisligen lätt att försvinna därifrån. Om de vistas där har de tillgång till kommunikation med yttervärlden.
Även om det vore så att man låste in dem ett bra tag utan möjlighet att kommunicera med yttervärlden så ingår det ändå i den svenska planen att likväl ska släppas ut.

Vi kan betänka att man i Sverige sysslar med kriminalvård för vuxna lagbrytare. Också där är tanken att alla någon gång ska kunna gå som fria män och kvinnor bland oss andra.
Samma sak gäller alltså för barn.

Om jag tolkar statistiken rätt återfaller ca. 30 procent av kriminaldårarna i brottslighet enligt Kriminalvården. Denna kunskap tillsammans med tillgängliga uppgifter om kriminaldårars etnicitet, intelligenskvot och (eventuella) sociala förmågor borde kunna ge möjligheter att ganska bra prognostisera risken för återfall.
Om detta kombinerades med ordentliga dörrar, staket och personal som kunde ingripa med mer våld än nöden kräver skulle sannolikt måna rymningar kunna undvikas.

Men mer än något annat krävs det att Sverige ändrar sin grundmurade syn på att alla och envar har en förbättringspotential.
Vi måste helt enkelt förstå att vissa människor är räddningslöst förlorade. Vi måste prioritera brottsoffer och övriga medborgare framför brottslingarna. Även om brottslingarna enligt födelsedatumet är att betrakta som barn.
Vi måste helt enkelt låsa in dem ordentligt.

Det skulle även vara tacknämligt med ett integrationskrav för vissa grupper, samt rejäla sanktionsmetoder för dem som vägrar. Det sistnämnda skulle vara att man får packa och dra till länder där dessa kommer bättre till sin rätt.
Då slipper vi åtminstone att ha skjutglada barn på rymmen i Sverige!