Semester
Jag påbörjar idag 3 veckors semester.
Anledningen härtill är mycket enkel, jag orkar inte hålla på att tjafsa med min arbetsgivare. Sannolikt är det ett resultat av att jag börjar bli så gammal att den som är direkt inblandad i det som kan beskrivas som mitt dagliga behov av arbetsledning kunde vara ett av mina barn.
Man får fara fram lite försiktigt med den kategorin av människor och inte förvirra dem i överkant.
Dessutom är jag inte fackansluten. Det skulle förövrigt se ut det, en klassisk liberal som låter sig omfattas av kollektiviseringens trygga filt. Men det får väl påpekas, för formens skull, att jag inte på något sätt är principiell motståndare till fackföreningar per definition. Den svenska modellen med särrättigheter för fackföreningar går det däremot att ha synpunkter på.
Men fackansluten är jag inte, arbetsgivaren är med andra ord ytterst nogsam med att alla lagar och regler till min fördel ska följas till punkt och pricka. Semester får det alltså bli!
Läser man semesterlagstiftningen är det dock svårt att hitta några ultimativa krav på att arbetstagaren måste ta semester. En annan sak är givetvis att arbetsgivaren är skyldig att enligt alla konstens regler erbjuda arbetstagaren detsamma.
Detta hänger historiskt samman med att arbetstagarna fordom hade det ganska erbarmligt i Sverige. Majoriteten slet, och slet ont, helt enkelt. Tro fan att folk behövde semester för att vila upp sig.
Mitt jobb är dock föredömligt enkelt ur ett fysiskt perspektiv. Jag brukar (när jag ska skoja till det på medelålders män vis) med visst fog påstå att det borde vara drömjobbet för en lat lesbian: jag sitter mest på en stol och pillar på musen.
Inte ens ur ett intellektuellt perspektiv innebär det någon betydande utmaning enligt min åsikt. Svårigheten ligger i att hantera alla olika människor som man träffar på under en arbetsdag, variationen därvidlag är stor. Jag antar att att det går att jobba ihjäl sig i mitt yrke också, fast det bör vara behäftad med stora svårigheter att lyckas med det.
Som nybliven husägare saknas det självklart inte saker att hantera. Å andra sidan har huset jag köpt stått där sedan 1930-talet, ingen ko på isen med andra ord. Eftersom taket inte läcker och det inte blåser rakt genom väggarna så kan det tänkas vara en god strategi att fara lugnt fram med renoveringsplanerna.
Till yttermera visso vill försäkringsbolaget av kapitalistiska skäl inspektera kåken för eventuell hussvamp. Det får bli semesterns första projekt. En knorr i sammanhanget är att samma firma som besiktigade kåken inför försäljningen ska komma denna gången, jag väntar med spänning på om de dömer ut stället nu.
Trädgården är föredömligt vildvuxen och lär få stanna kvar i det skicket under överskådlig tid. Jag betraktar alltid snörräta rabatter och föredömligt klippt gräs med lika delar missmod som skepticism. Vi måste alla till mans fråga oss vilket inneboende kaos ägarna till sådana trädgårdar försöker hantera med detta maniska behov av yttre ordning. Med stor sannolikhet har de också klimatångest och föredömliga värdegrunder att stå på, suspekta typer med andra ord.
Ungefär som dem man ser vika ut sina hem i SVD:s hemma-reportage i bilagan Perfect Guide. Det verkar som man börjat med dem igen efter ett längre uppehåll, och det är knappast vanliga medelsvenssons som man intresserar sig för. Märkligt nog är det nästan bara frun i huset som får stå i centrum och förklara hur en slipsten ska dragas. En fascinerande inblick i den bättre borgarklassens liv och leverne blir det när de ska förklaras hur råvindar och annat förvandlats till något som liknar en annons i dyra inredningsmagasin.
Extra kul är att gissa sig till den exakta klasstillhörigheten, nästan eller total överklass. Nästan överklass låter sig avfotograferas barfota. Total överklass med inneskor.
Det utlovas också värme under min semester. Vid denna texts pressläggning har den ännu inte fått något namn som de tidigare gångerna under sommaren, exempelvis ”rysshetta” eller liknande. Men vi kan lugnt räkna med att MiljöPhascisterna i görligaste mån kommer dra nytta av högsommarvärmen för att säkra opinionsstöd, de behöver allt de kan få.
Själv ogillar jag hög värme av helt andra skäl, min rödlätta hy mår inte bra och surmulen blir jag av vätskebristen som lätt uppstår.
Som tur pågår det en valrörelse som jag är satt att administrera. Det måste ringas samtal och delas ut material, texter ska skrivas och ilskna påhopp hanteras. Om jag känner mig själv rätt kommer det väl delas ut en del spetsfundiga och rent av spydiga kommentarer från mitt håll också.
Några längre resor sysselsätter jag mig inte med eftersom jag dagligen pendlar till förbannelse. Fast ett besök i Louisiana Danmark hinns nog med, Dorothy Iannone¹ ställer ut sin senaste alster därstädes. Hon är en ganska viktigt pusselbit för att förstå vänsterblivenhetens maniska upptagenhet vid könsdrifterna, sålunda intressant att beskåda i original för oss som önskar en bättre världsordning än den nuvarande.
I övrigt lovar jag att tänka på er som nu återvänt till löneslaveriet, ni får trösta er med att jag snart nog är tillbaka också!
Lyssna på intervjun där jag blir intervjuad om vad KLP:s politik!
