SD slår näven i bordet!
I lokallblaskan läser jag att SD i Halland slår näven i bordet!
Man har helt enkelt fått nog av EU-tramset och tycker att ”EU ska ge sjutton i att lägga sig i vad svenska familjer väljer att göra med växtligheten på sin egen tomt.”
I själva verket är det givetvis så att EU inte ska lägga sig några svenska förhållanden alls eftersom vi är bättre skickade att bestämma om dylikt själv.
Får riskdagspartierna är detaljfrågor som eldning av trädgårdsavfall intressanta att ta upp av en enda anledning. Att markera i små frågor innebär att man slipper den mycket viktigare diskussionen om varför vi alls ska vara med i EU.
Särskilt för illa maskerade socialister som SD är det av vikt att inte blanda sig i djupare analyser i frågan, ambitionen att göra EU lagom räcker gott.
När det gäller EU verkar de flesta människor ganska uppgivna. Av avsluta medlemskapet i organisationen kommer i bästa fall innebära att Sverige helt enkelt går under som nation. Att aspirera på regeringsmakten och vara genuint emot EU har därför bedömts som omöjligt av SD. Dessutom får man känslan av att de kanske inte riktigt betror sina väljare med förmågan att kunna tänka själva, lite köttben får de allt ha för att hålla lågan uppe.
Därav den uppflammande retoriken kring eldning i trädgården snarare än det mycket viktigare samtalet om det principiellt oriktiga med EU-medlemskapet.
Som klassiskt liberal vet jag att mina kärntrupper är ideologiskt trygga och helt övertygade om att politikers främsta uppgift är att på aggressivast möjliga sätt lämna dem ifred. För oss är tramset om trädgårdseldning ännu en i raden av ickefrågor där vi högaktingsfullt struntar i maktens alla försök att mästra oss.
Klassiska liberaler tar demokratin på allvar. Vi anser att det skall tolkas bokstavligt, folkstyre eller folkmakt.
Har man den inställningen blir den naturliga följden att man misstror dem som tror sig veta bättre än en själv bara för att sitter och fiser i ett parlament eller departement. Misstron ökar också med kvadraten på avståndet¹, kommer påbuden från Bryssel är de för oss osynliga och ohörbara. Vad vet man därstädes om hur vi föredrar att hantera våra trädgårdar?
En klassisk liberal föredrar det enkla och jordnära. Vi pratar hellre med våra grannar än läser lagen rakt upp och ner. Den självklara principen är att komma överens snarare än söka konflikt.
På det sättet är vi unika bland partier som ställer upp i EU-valet. Vi vet att vuxna människor inte behöver styras från Stockholm och att att Stockholm inte måste lyda påbud från Bryssel. Vi vill att besluten ska fattas i lokalsamhället som berörs av dem.
Om vi betänker varför EU en gång kom till var syftet givtevis gott. Europa återhämtade sig efter två världskrig och man ansåg att det fick vara någon måtta med dumheterna, sålunda ingick Frankrike och Tyskland en kol- och stålunion.
Problemet är vad det utvecklats till, en politisk och byråkratisk koloss som riskerar att fortsätta i tangentens riktning och bli något ännu värre. Om folk nere på kontinentaleuropa vill ha det så är det deras ensak, Sverige måste säga stopp och dra sig ur.
Sverige har unika fördelar i sammanhanget. Vi ligger inte inklämnda i Europa, vi har teknologiskt kunnande och duktiga företagare, vi har möjligheter att bli storexportörer av fossilfri kärnkraftsel.
Det enda som egentligen saknas är viljan och visionerna. Vi lider av en förlamande syltryggsmentalitet bland folket och har politiker som inte är ett dugg bättre.
Vi blir nervösa när det kommer påbud om eldning av trädgårdsavfall men vägrar att ta tag i den grundläggande frågan, vad i hela världen behöver vi EU till?
I sommarens val kan vi säga ett bestämt nej till eländet och rösta på Klassiskt Liberala Partiet så vi slipper eländet!
