Samtidens Fördömda Ytlighet
Fler än jag måste känna av den, samtidens fördömda ytlighet!
Jag drabbas av insikten när jag av gammal vana söker igenom vad som kallas flödet och utgörs av den bombmatta av intryck som sociala medier och lättillgängliga nyhetsmedia utsätter oss för.
En kvinna intervjuas i en av Hallands två morgontidningar, vi har Hallandsposten och Halland Nyheter, och svarar på frågan om varför hon ställer upp i ett TV-program som kallas Farmen.
För er som inte känner till det är Farmen vad som kallas dokumentärsåpa. Vad jag förstår går konceptet dokumentärsåpa ut på att ett antal från normen avvikande, ofta rikligt tatuerade och lätt begåvningsutmanade, människor filmas under olika utmaningar. På Farmen lever de som folk gjorde på landsbygden under 1800-talet.¹
Enligt kvinnan var det förknippat med både glädjeämnen och svårigheter. Det hon ansåg vara trevligt var att ingen modern kommunikationsutrustning var tillåten. Detta fick deltagarna att tala med varandra mellan fyra ögon. Ni som är lika gammal som undertecknad, över 50 år, kommer säker ihåg att vi sysselsatte oss med det förr i tiden. Alldeles säkert är i alla fall att man under 80-talet inte talade i mobil hela tiden, exempelvis när man var ute och rastade sin hund eller satt på tåget.
Man talade med varandra istället.
En svårighet, enligt samma kvinna, var att man fick tre mål gröt varje dag. Ännu jobbigare att de tvingades slita två timmar på morgonen innan gröten serverades!
Kvinnan såg inte framför sig att hon någon gång skulle söka till dokumentärsåpan som går under namnet Bonde söker fru, därtill erkände hon sig för opraktiskt lagd. Hemmavid, berättade hon i artikeln, fick hon maten levererad till dörren.
Själv undrade jag om hon insåg det absurda i att hon refererade till ett TV-program för att träffa en lämplig karl? Min bedömning är att hon med visshet inte gjorde det.
Men, frågar sig vän av ordning, varför var hon med i eländet?
Självklart handlar det enligt henne om marknadsföring! Hon har lärt sig vikten av dylikt under det att hon under 10 år var delägare i ett lokalt företag i Halland. Nu har hon emellertid bytt yrke och ansåg att Farmen var något som hennes tilltänkta målgrupp gärna ser på.
Sålunda, Farmen och torftiga grötfrukostar fick det bli när utsikterna att lyckas enbart på sin egen yrkesskicklighet syntes försumbara.
TV-programmet tänker jag för övrigt inte titta på. Men det skulle vara intressant att se om hon i framtiden lyckas landa någon karl. I hennes fall bör det lämpligen vara en kock med erfarenhet av frukostbufféer, då slapp hon beställa hem all mat och skulle säkert kunna tjäna en hacka att spara till den framtida pensionen.
Nyhetsflödet och sociala plattformar är en sannskyldig utmaning för människor som är någorlunda välfungerande. Under året har jag trillat över andra guldkorn, bland annat i Expressen om kvinnan som var nominerad till ett pris som påverkare för barn.²
Så långt var väl allt gott och väl, men historien har en märklig knorr. Samma kvinna har också ett konto på Only Fans där kåtbockar i alla åldrar kunde ta del av hur hon i sitt hem, dock under tiden som egna barn var i skolan, fotograferade och filmade olika sexuella poseringar utan och med manligt sällskap.
Det kan väl kanske sammanfattas enligt följande, sina barn utsatte hon för olika skojfriska skämt som ansågs så bra att hon av andra barn nominerats till ett rolighetspris. Dessa barns pappor, och för all del också mammor eftersom vi lever i frigjorda tider, kan på en annan plattform ta del av mycket mer ekivoka äventyrligheter!
Möjligen ska den tidigare nämnda deltagaren i dokumentärsåpan kontakta den senare nämnda barnpåverkaren/snuskproducenten för lite tips om hur man snärjer breda kundgrupper?
Hur det än är med den saken anser jag dessa två människor vara talande bevis för Samtidens Fördömda Ytlighet!
- Eller åtminstone såsom producenten tolkar hur livet levdes på landet under 1800-talet. Jag har aldrig sett programmet och har endast dimmiga uppfattningar om livet på 1800-talet.
- Influencer är den korrekta benämningen.
