Samtiden

Samtiden utmärker sig framför allt genom att den inträffar medans vi lever den. Detta till skillnad mot dåtiden som redan inträffat!

Framtiden är till skillnad från både samtid och dåtid en mer osäker sak eftersom den ännu inte inträffat. Som världen ser ut är den kanske i bästa fall en katastrof i vardande.
Eftersom det anses ute att lära sig något av historien, om det inte gäller att fördöma folk därifrån för att de inte var så oerhört upplysta som oss själva, så är samtiden det vi med någorlunda politisk korrekthet kan betrakta och dra slutsatser från.

En sak är säker både då nu och i framtiden, politiker ljuger!
Jag själv beslogs med en lögn när det plingade till i telefonen i morse. Den minnesgode kommer nämligen ihåg hur jag förnekat att jag drabbats av dödsmördarviruset.
Det är något som det mikrobiologiska laboratoriet på regionsjukhuset i Halmstad plockade ur mig i morse. Provet jag lämnat in kryllade tydligen av elaka viruspartiklar. Eder riksdagskandidat har varit en vandrande smitthärd.
Typiskt politiker med andra ord. På grund av min urstarka grundfysik kan vi dock konstatera att sjukdomsförloppet förlöpte lugnt och stilla.

En politikerkollega som också är ute och snurrar är MiljöPhascistiska bråkröret Märta. I en partiledarintervju i vänsterblaskan DN uttalar hon följande: ”I mitten står Niklas och Mohammed. De har ett barn som cyklar mycket och bor alla tre i ett hus med solpaneler. Deras granne Lisa var nära att lämna barnmorskeyrket 2021, men efter vår arbetstidsreform orkade hon stanna och är nu en glad pensionär som hyr elbil när hon behöver ta sig någonstans. Skogarna mår bra och långt ute till havs finns vindsnurreparker. Klimatförändringarna har hejdats så på loven kan Niklas och Mohammed ta sitt barn med elflyg till de svenska fjällen där snön ligger igen.”

Detta är helt sant och återges av Johan Hakelius i en krönika i Expressen. Hon förklarar på fullt allvar en teckning hon ritat på ett så kallat white-board för tidningens reporter. Jag kan känna sympati för de stackars socialdemokrater som hade att tampas med henne i regeringen.
Johan Hakelius avslutar med: ”Jag har aldrig varit så belåten med att jag inte röstar.”

Ett samtidsfenomen är annars kränkningar. Ni kommer ihåg att hela Ledningsregementet skickades hem före jul för att några befäl skyllt värnpliktiga för att vara hemlösa, sinnesslöa och apor?
Jag vill nog påstå att man förvänta sig en viss jargong när det ska till och exerceras. Det är definitivt en grov överdrift att skicka hem ett helt regemente för att några värnpliktiga tar illa vid sig.
Något som man däremot bör reagera hårdare mot än vad som görs nu är sexuella trakasserier, där straffet ofta stannar vid några dagars löneavdrag.

Anledningen är att en förman, ledare och officer ska kunna höja sig ordentligt över mängden i kraft av sitt föredöme. Som min far den gamle örlogskaptenen brukade förklara: ”Ombord ska det fungera som ett kollektiv under min vilja. Jag börjar med att trycka ner alla i skiten och lyfter dem sedan långsamt i nackhåren!”
Det händer med viss regelbundenhet att jag träffar på hans gamla värnpliktiga som i uppskattande ordalag minns gubben.

Till samtiden hör också Afghanistan. Många förfäras över att Norge flugit in en delegation från landets nuvarande regering för att upprätta någon form av dialog. Man betonar att det per definition inte innebär att man erkänner styret.
Här är det intressant att fundera över hur världen tänkt sig att man ska förhålla sig till eländeslandet? Ska exempelvis Kina, Ryssland och Pakistan få köra sina helt egna agendor?
Är det månne så att väst när Putte lugnat ner sig ett par hekto ska överväga en ny militär intervention? Eller ska vi dra nödvändiga alla slutsatser från historien och låta allt vara?

Eftersom det inte är min mening att komma med några tvärsäkra svar konstaterar jag bara en sak. Det är en fröjd för en klassisk liberal att se hur bråkröret Stenevi gör bort sig. På så sätt är samtiden helt utmärkt trevlig när man på första parkett kan se hur MiljöPhascisterna gräver sin egen grav!