Samförståndssocialism

Samförståndssocialism 1

Den svenska formen av samförståndssocialism har sedan lång tid nått vägs ände.

Det vi känner av nu är blott och bart konsekvenserna av denna totalkrasch som sker i lika långsamt som obevekligt. Vill man vara poetisk kan man citera en företrädare för socialistisk kulturutövning, Mikael Wiehe: ”Det började som en skakning på nedre däck”.
Därefter har det spridit sig ända upp till första klass och det moderata oppositionsborgarrådet i Stockholm, Christofer Fjellner, vill att vi ska erkänna att ”hela Stockholm är ett utsatt område.”

För att sätta uttalandet i lite perspektiv kan vi notera att det nuvarande bombardemanget i staden pågått sedan i julas, det vill säga inte lång tid alls. Men de boende på Södermalm utgör tydligen Sveriges variant av de kanariefåglar som man en gång i tiden hade i gruvor. När de drabbas får det så att säga vara nog en gång för alla!

Det är en mycket rimlig fråga att ställa sig när det får vara nog. En sak är definitivt säker, det var inte nog varken 2015 eller 2016 när två barn dog i varsitt bombdåd i Göteborg.
Inte heller 2020 var det tid att sätta ner foten när en flicka ”av misstag” blev skjuten i Södertälje. Eller när 10 år gamla Luna sommaren 2022 blev brutalt överfallen, våldtagen och nästan ihjälslagen av en 15-årig pseudosvensk i Skellefteå.

Nog får det vara när polisen behöver spärra av ”större delar av Södermalm” efter att en privatperson hittat ett misstänkt paket. Då anses botten nådd och den svenska ”statsministern” uttalar sig bekymrat medans hans underhuggare ”justitieministern” får maka sig ut för att låta sig fotas tillsammans med poliser på en av den senaste tidens brottsplatser.
Allt detta medans en hysterisk vänsteropposition pekar finger och undrar varför en regering som inte ens suttit i ett halvår löst en fråga som de själva haft 8 år på sig att hantera utan framgångsrika resultat.

Konstaterandet är med andra ord självklart, samförståndssocialismen har nått vägs ände.

För människor vid någorlunda sunda vätskor är problemets kärna givetvis självklar. Det är omöjligt att helt urskiljningslöst försöka förvandla ett någorlunda homogent samhälle till ett heterogent mischmasch.
Någonstans måste det uppstå allvarliga konsekvenser när man aldrig kräver utan bara accepterar och ger. Om det nu är så att man önskar fred och endräkt inom en nationalstats gränser så krävs det en hög förmåga att diskriminera i ordets verkliga betydelse. I detta fallet innebär det först och främst att inte släppa in vem som helst i landet.

Som bekant har man gruvligen misslyckats med den saken hittills, men det finns inget som hindrar oss att fortsättningsvis rätta till det problemet.
I andra hand innebär diskriminering att vi måste göra skillnad på folk ock folk. Folk som sköter sig är bra folk, folk som missköter sig är dåligt folk. Dåligt folk vill vi inte ha att göra med.
Notera att detta gäller oavsett hur påstått traumatiserad eller tokig personen är i övrigt. Man behöver nämligen inte springa omkring och vara genomusel våldsverkare bara för att man haft ett dåligt liv.

Poängen är att vi måste lämna den samförståndssocialistiska principen om ”allas lika värde” bakom oss. Gäng- och klankriminella våldsverkare har per definition inte ett lika högt värde som den ur samma befolkningsgrupp som studerar till exempelvis sjuksköterska eller läkare.
Ingen skall komma och påstå att den som efter (för att ta en valfri siffra) tio år i Sverige huvudsakligen försörjs av det allmänna är samma tillgång som den som är självförsörjande. Den förstnämnda är en tärande hög med kött, en kolbaserad livsform som omsätter syre till koldioxid och i övrigt fungerar som utgiftspost. Den sistnämnda är åtminstone en tillgång i så måtto att jag och mina olycksbröder och dito systrar slipper betala uppehället.

Vi som företräder den egentliga politiska oppositionen har nu ett ansvar för att påpeka realiteterna för de höga vederbörande. Vi ska vara på både ”regering” och (som den allmänt kallas) ”oppositionen”.
Vi har nu när de sista resterna av den svenska samförståndssocialismen krossas ett gyllene tillfälle att mejsla fram ett nytt samhället ur resterna av det som är så trasigt!