Så är det…

Så är det att Natos toppmöte i Vilnius närmar sig med stormsteg.

Av den anledningen har hr ”statsminister” Kristersson flugit över atlantiska oceanen för att träffa USA:s president och ”utrikesminister” Billström for till Natohögkvarteret i Bryssel.
Man hoppas, kanske till ingen nytta, att få pli på turken som sitter där som jätteproppen Orvar och strular till det svenska medlemskapet.

Planen är att Erdoğan ska falla till föga, sammankalla parlamentet och få ett formellt ja varpå Ungern följer med av bara farten. Jag kommer osökt att tänka på min gamle far, örlogskaptenen, som under slutet av sitt liv blev politiskt förvirrad och enrollerade sig med Sverigedemokraterna. ”-Den som lever får se”, brukade han säga.

För Kristersson och Billström är det klart ett skönt avbrott i den dagliga lunken av koranbränningar, usla opinionssiffror och gnäll om våtmarker att få frottera sig med de stora gossarna. På bilderna från Vita huset tycks Ulf skina som en sol. Billström ser något mer jagad ut i Bryssel och det har han all anledning att göra. Det är ju han som officiellt får klä skott för UD:s rent usla hantering av muselmanernas vrede över att papper och trycksvärta bränns i Sverige.

Ändock skönt för Billström att slippa trams om yttrandefrihet när han befinner sig i Bryssel. En sak är också tämligen säker, det är under Billströms hövdingaskap över UD som Sverige blir medlem i Nato.
Frågan är bara om det blir i närtid eller i en relativt nära framtid. Att han och Ulf skulle klanta till det så kapitalt att medlemskapet inte inträffar under nuvarande mandatperiod är osannolikt. Därtill är övriga riskdagspartier¹, alla Nato-länder, förutom Turkiet och Ungern då, alltför ivriga.

Vidare vill den amerikanska militären ha den svenska maritima förmågan säkrad i Östersjön. Det kommer nämligen en postukrainsk tid som oavsett utfallet kräver att ryssen hålls kort i våra farvatten. USA vill kraftsamla på att störa ut Ivans förmåga i Murmansk, Stilla havet och varhelst annars de kan skaffa sig förmåga.

Det är så att om Ryssland vinner i Ukraina kommer tuppkammen och kraven växa. Förlorar man är det säkert som amen i kyrkan att åtminstone delar av det forna sovjetimperiet kommer bli gravt revanschistiskt. Inga av utfallen är riktigt att föredra och väst kommer åtminstone under en viss tidsperiod begripa att spänna musklerna.
Då är det behändigt att ha Sverige som lydrike att styra och ställa i Östersjön.

Så är det mina vänner, och ovänner, att just nu läggs många pannor i djupa veck för att smöra upp Erdoğan. Det kniviga i sammanhanget är två saker. Karln är gravt ryssvänlig och kan inte över hövan mutas med krigsmaterial, det riskerar att hamna på avvägar till Putte.
Dessutom har han, Erdoğan, som bekant synpunkter på svensk kurdhantering och vår förkärlek till eld. Kristersson (och Billström) är givetvis så pass med i matchen att de inte kan tvärvända om något av de två sakerna, att de gärna skulle vilja är en annan sak.

Mig skulle det inte förvåna om man lyckades lösa upp knutarna. Vem vet vad amerikat har i bakfickan?
I sista hand kan givetvis ”regeringen” helt enkelt besluta om en manipulerad folkomröstning där svenskarna själva väljer att avsäga sig allt vad friheter kallas och heter för att också i rent formell mening befinna sig under det amerikanska kärnvapenparaplyet.
Själv förutspår jag följande framtidsscenario: hur vi än vrider och vänder på oss kommer våra fri- och rättigheter fortsättas att begränsas med nuvarande riskdagspartier.
Det är ett som säkert både med och utan Nato!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!

1. Inte alla, men de flesta.