Ryssland

Vad händer i Ryssland?

Är det att två ryssar och en ukrainare gick in i ett krig och bara ukrainaren överlevde?Att tänka så är nog att överdriva betydelsen av de senaste dygnens händelser. Icke desto mindre är det en trösterik tanke för den del av oss svenskar som lider av svår misstänksamhet mot den nuvarande ryska statsledningen. Exempelvis undertecknad som vuxit upp med en aversion mot alla ryska statsledningar som i det närmaste kan liknas vid en klinisk fobi.

Vid tiden för denna texts tillkomst är kontrollerbara fakta i saken följande: Wagnerledaren och före detta korvgubben Jevgenij Prigozjin har enligt egen uppgift besatt militärhögkvarteret i Rostov-na-Donu. Därifrån ska en konvoj om 70 fordon, militära och civila, vara på väg till Moskva.
I Moskva, eller på någon säker uppehållsplats annorstädes, sitter Putte topp tunnor rasande och lovar att ta i med hårdhandskarna mot sin gamle vapendragare och före detta korvgubben Jevgenij Prigozjin.

Enligt Jevgenij Prigozjin själv ska detta inte vara en statskupp. Istället är det uppror mot den ryska militärledningen som enligt honom är gravt inkompetent, en sådan analys är det för övrigt inte svårt att hålla med om.
En sak är nämligen helt uppenbar, detta även för oss som inte har en omedelbar insyn i den ryska militärledningens planering för bekrigandet av Ukraina, en betydande del av arbetet de lagt ner måste rimligtvis vara ett misslyckande.

Dessutom, och det är ett oomkullrunkeligt faktum, en statskupp initierar du knappast med att besätta militärhögkvarteret i provinshuvudstad för att sedan rulla mot huvudstaden i en relativt oskyddad konvoj med blandade militära och civila fordon.
Åtminstone om du inte är fullständigt övertygad om att den reguljära försvarsmakten ska ansluta per omgående. Den nåden kan inte Jevgenij Prigozjin räkna med givet den kritik han riktat mot just den reguljära försvarsmakten.

En statskupp hanteras lämpligen så att du slår mot Putin själv, var han nu kan befinna sig, och geschwint avsätter honom samtidigt som parlament och andra högre statsfunktioner, inklusive militärstaber, klipps av. Mycket viktigt är också att du tar kontrollen över informationsflödet på TV, radio och internet.
Ingenting av detta har Jevgenij Prigozjin gjort. Ska man vara helt ärlig är det snarare så att karln agerat i hastigt mod.

Vad Jevgenij Prigozjins stolleprov däremot kan vara början på är ett annat scenario där Ryssland inte faller pladask utan snarare smulas sönder av inre slitningar under en längre tid. Ett inbördeskrig, eller något som till sin natur liknar ett inbördeskrig, som till slutresultat får en eller flera statsbildningar som är mer eller mindre försvagade nog att inte utgöra ett direkt militärt hot.
Det vore givetvis idealet.

Fast självklart finns det problem även med en sådan utveckling. Det primära är att det trots nedrustning finns en ohemul mängd av kärnvapen i Ryssland som kan hamna i fel händer både på lång och kort sikt, kärnkraftverk har de också som måste hållas efter.
Vad plattnackarna i USA kommer att ta sig till är inte lätt att sia om, och kinesernas reaktion är inte förutsägbar. Möjligen betraktar det spektaklet från sidlinjen medans västvärlden försöker rådda i eländet, kanske med tillägget att de överfaller Taiwan. Ur ett kinesiskt sätt att se på saken vore båda handlingsalternativen lämpliga.

Problematiken med ett sönderfallande Ryssland är egentligen när man ska intervenera i eländet, om man nu ska göra något alls.
Det mänskliga lidandet är i sammanhanget tyvärr sekundärt. Det bästa som Europa kan göra där är att förbereda sig på att ta emot massiva flyktingströmmar och de problem som just detta medför. En sak är emellertid säker, politikerna som ska hållas ansvariga för förberedelserna kommer inte undan med ”att vi såg det inte komma”.

Vad vi åtminstone kan hoppas på är att USA har fullständig koll på var Rysslands strategiska kärnvapenubåtar befinner sig. Med säkerhet är det så att Putte eller vem som möjligen efterträder honom kan antas vilja visa sig på styva linan och bli onödigt toxiskt maskulin.
Att förhindra dem den möjligheten är absolut nödvändigt.

Bara en sak är säker med den senaste tidens utveckling. Den understryker att ett svensk medlemskap i Nato är förhastat och totalt onödigt. Rysslands militär utgör inget specifikt hot mot just Sverige i närtid. Om vi nöjer oss med att avsätta 20 procent av BNP de närmaste 5 åren och därefter 10 procent under all framtid sitter vi säkert.
Vi bör också snarast avsluta EU-medlemskapet och kraftsamla på att vi ska kunna klara oss själva både i framtida fredstid och konfliktsituationer.
I ett sådant arbete ingår givetvis att skaffa oss en egen kärnvapenkapacitet.

Tills dess är det viktigt att se framtiden an med tillförsikt och hoppas att den ryska statsledningen inte krossas med alltför mycket lidande för det ryska folket som följd.