Ryssland

Jevgenij Prigozjin fick så sota för att han satte sig upp mot Putin.

Så går det när man utmanar etablissemanget i Moskva och det tillfälligtvis inte finns några fönster att ramla ut från. Planet som utför transporten dimper i backen i en vinkel på nära nittio grader. Knappast en kontrollerad nödlandning på grund av motorproblem, snarare resultatet av en sprängladdning på planet.
Givetvis under förutsättning att Jevgenij Prigozjin verkligen befann sig på planet, därom lär väl vissa tvista.

En sak är i alla fall historisk säker. Regimen i Moskva tål inte med lätthet att folk sticker opp. Försöket till statskupp, eller vad det nu skall kallas, tidigare i år var nog att gå några steg för långt.
Någon måtta får det vara och exempel behövde statueras. Praktiskt nog kommer händelseförloppet utredas av ryska myndigheter och vad som verkligen hänt kommer även fortsatt vara en öppen fråga.

Den intressanta frågan är egentligen vad som kommer hända med Ryssland.
Fakta i målet är att den gamla björnen skälver och är inbegripen i vad som närmast kan liknas vid ett ställningskrig i Ukraina.
Någon direkt lösning på det projektet synes avlägset eftersom Ukraina vägrar att sätta sig vid förhandlingsbordet och ryssen kan bita ifrån ordentligt. Väst, läs: NATO, kan givetvis inte intervenera med egen trupp eftersom Putin då trycker på kärnvapenknappen.

Wagnergruppen, som Jevgenij Prigozjin bildade och drev, sitter inlåsta i Vitryssland eller befinner sig i spridda skurar i Afrika. Någon förmåga att hämnas sin grundares död finns i realiteten inte. Putin hoppas väl att kunna använda dem som den kanonmat de var i Ukraina.

Många, inklusive undertecknad, skulle väl hoppas på någon form av sönderfall i Ryssland. Idealet vore då att maktcentrumet i Moskva isolerades och landet sönderföll i en massa suveräna stater. Problemet med en sådan (teoretiskt utveckling) är, förutom det lidande det skulle innebära för civilbefolkningen och flyktingströmmarna till väst, att det riskerar att sätta igång mer storskaliga konflikter som kan komma att innehålla kärnvapen.
Alldeles förutom det finns det ytterligare en svaghet i resonemanget. Etablissemanget i Moskva är nog redo att hellre förvandla landet till grus och aska och härska över ruinerna än att tappa makten.

Kriget i Ukraina fyller i detta fallet en mycket viktig funktion för Putin. Det är en enande kraft, en historia han kan skriva under det att den pågår. Det är för Putin limmet som håller ihop Ryssland, det episka slaget Öst mot Väst.
Historien lär oss att man kan driva människor mycket långt under sådana förhållanden. Tyskland gav inte upp andra världskriget innan hela landet var pulvriserat.

Frågan är då hur vi i väst ska hantera situationen? Arbeta för att Putin ska sitta kvar för att undvika kaos men samtidigt försvåra för honom i Ukraina? Eller understödja försök att avsätta honom och riskera en än större katastrof?
En sak är i alla fall säker, att med fredliga medel som handel och överföring av en obskyr västlig värdegrund kommer man inte längre än till krig i Europa.

Det finns ytterligare en viktig slutsats att dra. Sverige behöver inte precis oroa sig på ett sådant sätt att Nato-medlemskap är nödvändigt, ryssen är upptagen med annat. Exempelvis att långsamt mala ner sig helt på egen hand.

Den bästa lösningen är så enkel och självklar att ingen tänker på den. Låt Ryssland lösa problemen själv samtidigt som man håller dem kort och inte låter deras interna konflikter spilla över till oss.
Vill de gå ner sig totalt och exempelvis bli ett lydrike till Kina så får de väl göra det. Det enda de ska ha klart för sig är att dagens gränser gäller. Det är ett språk som etablissemanget i Moskva kan förstå. I princip gäller det bara att lägga den största pistolen på förhandlingsbordet och be dem syna.
Man kan undra om västs politiker vågar det?