ROTen till det onda!

Vad är egentligen roten till det onda med skattesystemet?

Jag ställer frågan efter gårdagens twitterinlägg om mina nyinvesteringar i huset, ett antal fönster och en styck altandörr. Huset har anor från 1930 och sagda detaljer har nog inte bytts ut sedan slutet av 1960-talet.

Texten på Twitter löd enligt följande: ”Idag riktar jag ett tack till svenska skattebetalare för att pyntar upp med drygt 8000 spänn i ROT-pengar för att jag ska få nya fönster och ny altandörr.”

Jag tyckte (som vanligt) att den var ohemult listigt formulerad. Tjusningen skulle då ligga i själva begreppet ”ROT-pengar” istället för ”ROT-avdrag”.
Jag behövde givetvis inte vänta särskilt länge innan kommentarerna började trilla in. I stort kan man väl konstatera att jag kritiserades för att kalla det en kostnad för statskassan. Enligt gängse mening tycks det vara att ett avdrag aldrig kan bli en kostnad för statskassan, eftersom folk sätts i arbete är det en ren vinst!

Om ROT och dess mer feminina syskon RUT kan man då konstatera bland annat följande. Sedan de infördes är den allmänna meningen att svartjobben inom bygg och städ upphört. Att just så skulle bli fallet var för övrigt en av orsakerna till att det alls infördes.

En annan omständighet, som till skillnad från den förra faktiskt är helt sann, är att härket måste administreras av skattemyndigheten. Det är en kostnad som ovillkorligen måste hanteras av skattebetalarna om nu inte myndigheten ifråga har hittat andra sätt att bestrida den, vad det nu skulle vara?

Om vi tittar på bidragen som sådana kan vi konstatera att det finns en skillnad i storleken mellan ROT och RUT, den förra reducerar arbetskostnaden med 30 procent, den senare med 50 procent.
Trots detta verkar varken bygg eller städ vara befriade från lycksökare och rent kriminella element. Det senare fick bland annat vår förra ”statsminister” känna vådan av när hon anordnade flyttstädning efter bytet till Sagerska palatset.
Det finns förövrigt inga bevis för att branschen skulle bli ett dugg bättre om avdraget istället ökades till 100 procent!

Byggbranschen verkar inte bättre, åtminstone inte om man tar del av rapporteringen från dagspress om större byggen runt om i Sverige.
Det finns väl, tycker jag, rimliga själ för att även mindre företag slirar lite även om det inte rapporteras så mycket om det.

Generellt är det kanske så att båda branscherna får sig ett uppsving om de får göra avdrag. Det stora problemet är då varför andra branscher inte ska få likartade avdrag.
Ligger rentav möjligheten till en skatterevolution i att alla börjar fuska med sina arbetskostnader? Det verkar inte bättre, vi får alla göra som bygg och städ tydligen gjort i åratal, fuska!
Vad är det för övrigt som säger att samhället kollapsar om alla får betala mindre skatt och sköta sin välfärd själv genom privata försäkringar?

Ett faktum är åtminstone oomkullrunkeligt. Skattemyndigheten som administrerar eländet måste tillskapa tjänster som hanterar och kontrollerar. Det är en kostnadspost hur man än ser på saken. Den kostnadsposten blir man av med när ingen hantering och kontroller är nödvändiga, det vill säga när inga eller få skatter behöver tas ut.

Den mest avgörande punkten är ändå följande. Genom det rika ekosystem av skatter som staten Sverige begåvat oss med får politiker och kapitalet möjlighet att styra och kontrollera oss. Det är det största problemet av dem alla, vi blir ofria och lever under tvång!

Att ingen betänker detta faktum är det mest skrämmande av allt. Det vore klart bäst om ingen lade sig i hur vi väljer att konsumera. Med en hög grad av sannolikhet skulle det bli enklare och billigare för alla parter.
Roten till det onda ligger i att vi tar systemet för självklart, vi måste ändra våra tankebanor för att komma tillrätta med det!