Rösträtt

Via Twitter gjordes jag underkunnig att valdeltagandet på Kumlaanstalten var 90 procent.

Jag kom att tänka på två saker. För det första att det väl speglar skolket som förekommer i samhället i stort när blott och bart 90 procent av dem på en av landets påstått säkraste anstalter går och röstar.
För det andra, varför tillåter man dem som avtjänar fängelsestraff att rösta?

Jag skrev en kommentar om det på Twitter som kanske inte togs väl emot av vissa. Det värsta stolpskottet löd; ”Nä, och det är inte demokratiskt att gå till jobbet, supa sig full eller spela fotboll heller. Inget av det har nån som helst bäring på huruvida man har rösträtt eller ej.”.
Vi andra måste ställa oss en mycket rimlig fråga…

Frågan lyder så här: Har inte människor som döms till fängelse per definition straffat bort sina medborgerliga rättigheter, åtminstone för ett tag?
Det är, tänker jag, därför man placerar dem i fängelse. Det övriga av oss vill att de sitter där och tänker över sina synder och (förhoppningsvis) bättrar sig till nästa gång.

Givetvis kan var och en av oss ha synpunkter på systemet som sådant. Men rent teoretiskt är det rimligen så att förlusten av vissa medborgerliga privilegier är en grundbult i samhället, eller hur?

Problemet med vänsterblivna är förmodligen att de anser den dömda vara ett offer för systemet och olyckliga sociala omständigheter.
Bråkröret Märta Stenevi anser till exempel att den myckenhet av skjutningar och andra illdåd som förekommer i dagens Sverige inte har med den stora bidragsmigrationen att göra.

Precis som min antagonist på Twitter tycks hon sakna förmåga att se och uttrycka ganska självklara orsakssamband kombinerat med en vilja att blanda bort korten. Man talar om äpplen när man ska bemöta en fråga om päron och går direkt upp i affekt när människor som tycker annorlunda uttrycker sina åsikter.
När debatten förs på det sättet tar det givetvis tvärstopp direkt och en vidare diskussion synes onödig.

Vi kan konstatera att vänsterblivenheten rent allmänt drar en lans för att rösträtten snart sagt skall omfatta alla.
En märklig sak i sammanhanget är man samtidigt är mycket noga med att förklara vådan av att ”kasta bort sin röst”. Det sägs inträffa när någon tar modet till sig och inte väljer ett av de etablerade partierna i riksdagen.

Ett mycket bärkraftigt argument mot detta synsätt är att en enskild röst nästan inte är vatten värd. Det kvittar egentligen om du röstar alls eftersom du näppeligen kan göra någon skillnad. Ett annat gott argument är att just din röst faktiskt kan göra en väldig skillnad, varje röst som inte kastas in i den nuvarande hegemonien försvagar densamma. Till slut riskerar den  dö sotdöden.

Det bästa argumentet av dem alla är dock följande: Det finns faktiskt inte någon som har att göra med hur du röstar alls. Enligt svensk grundlag är du fri att göra precis som du vill.

Men självklart måste rösträtten begränsas kraftigt om ”demokratin” ska ha en chans att överleva.
För det första ska man vara nettobetalare till kassakistan för att komma på fråga, det är ändå en massa pengar som står på spel.
För det andra ska man genomgå någon form av prövning av sina kunskaper hur det fungerar, ungefär som alla bilförare måste ha körkort.

Politiker ska givetvis inte få rösta i allmänna val då de avlönas av det allmänna och inte kan anses vara nettobetalare till kassakistan. Detsamma gäller stats-, region- och kommunaltjänstehen.
Kriminaldårar förvägras rätten eftersom de genom sina handlingar förverkat sin rätt att bestämma över andra.

För att föregå med gott exempel kommer jag själv inte avlägga min röst den 11 september. Mitt argument denna gången är att det är att anse som rent och skärt fusk att rösta på sig själv. Hur andra gör bryr jag mig inte om, det är upp till var och en.

Om du funderat på att rösta och helt eller delvis håller med mig tycker jag att du tar en blank riksdagsvalsedel och skriver ”Klassiskt liberala partiet” på den!