Röstråd och Lägesanalys
Valmyndigheten meddelar via annonser i kvällspressen att valhemlighet råder här i Sverige!
På bilden syns en glad kvinna av yngre årsmodell med ring i näsan. En typisk vänsterbliven med andra ord och så långt är allt gott och väl. Såsom varandes en statlig myndighet har väl den som har att hantera allmänna och fria val skyldighet att ta hänsyn till mångfald och en mängd andra saker.
Att vi kommer ha turen att se en ung man i vit skjorta med svart slips och välklippt hår är dock uteslutet. Någon måtta får det vara även för Valmyndigheten. Är man klädd så tillhör man ett parti som inte skall nämnas i möblerade rum!
Så är det, förstår ni, att man i vallokalen ska stå bakom en skärm och lägga sin röst i ett vitt kuvert. Vanligtvis blir det då tre till antalet. Riskdag¹, region och kommun i varsitt separat kuvert. Därefter går man fram till valförrättaren som prickar av en i röstlängden och lägger rätt röst i rätt låda.
Den som vill lägga sin röst på Klassiskt liberala partiet, det enda vettiga alternativet i årets val, kommer tyvärr ha svårt att hitta några valsedlar med vårt partinamn på. Inte bara är vi så små att våra valsedlar inte automatiskt läggs ut. De som vi har beställt har enligt länsstyrelsen ”försvunnit ner i Postnords svarta hål”.
Vill man rösta på oss gör man alltså säkrast att ta med en penna till röstningslokalen och skriva ”Klassiskt liberala partiet” på en blank valsedel.
Endast stor bokstav på ”K” i Klassiska, resten små bokstäver. Detta är mycket viktigt eftersom rösträknaren annars kan bli tveksam om partibeteckningen och underkänna rösten.
Visste ni förresten att valet får övervakas av vem som helst. Så länge man rättar sig efter valförrättarens anvisningar, det vill säga inte stör och jävlas och har sig, så går det utmärkt att övervara både röstmottagandet och rösträkningen.
Fler borde ta sitt medborgerliga ansvar och ladda upp med en termos med kaffe och bullar och tillse att saker och ting går rätt till. Finge jag bestämma kunde man göra hela spektaklet till en folkfest. Det borde ha en förbrödrande effekt över partigränserna!
Valrörelsen rullar annars på enligt plan för storpotäterna. Denna vecka kan exempelvis vi förvänta oss en ökad koncentration av skattefinansierade partiledare i Eskilstuna, staden där lekplatser nu ingår i statistiken för skjutbanor.
Det är visserligen ett erbarmligt spel för gallerierna att partiledarna väljer att åka dit. Att fara till gallerior och köpcenter gör de helst inte, kanske mest för att Malmö räknas som mer eller mindre förlorat. Mellan skål och vägg kan jag höra att många, om de fick som de ville, helst skulle amputera Malmö från Sverige.
Saken är den att sosseriet flyter på hyffsat bra nu när Strandhäll och Mållgan mer eller mindre belagts med munkavle. Ingen kan tänka annat än att deras huvudmotståndare, Åkesson, också tycker att landet ligger gott.
På Twatter har nämligen sosseriets trollarmé helt och fullt gått på snacket att det finns risk för att Åkesson ska till att bli statsminister.
Alla som har någon form av verklighetsförankring kvar begriper givetvis att så svårligen kommer bli fallet. För att det ska inträffa måste SD ensamt bli större än alla andra ”borgerliga” partier tillsammans. Riktigt så kommer det med all sannolikhet inte bli. Vad man dessutom glömt berätta för sosseriets trollarmé är att SD har notoriskt svårt att få samma valresultat som sina opinionsmätningar.
Sannolikheten för att Jimmie Åkesson kommer utropa sig till Überführer efter valet är alltså försvinnande liten. Den som tycker annorlunda får faktiskt ta sig omaket att justera in sin medicindos.
- Det heter egentligen Riksdag. Men jag är en medelålders vit man med visst skämtlynne mitt i allt allvar!
