Röda Linjer

Stärkt av framgångarna i mellanårsvalet vill USA:S  ”president” Joe Biden upprätta röda linjer med Kinas ledare Xi Jinping.

Enligt uppgift ska detta ske på toppmötet som G20-länderna avhåller i Indonesien. Anledningen härtill är givetvis mycket enkel. Kina växer allt större som militärmakt och riskerar snart nog att trumfa ut USA i sitt omedelbara närområde och Stilla Havet.
Landet är dessutom en storspelare ekonomiskt sett i internationella relationer och uppvisar tydligt koloniala fasoner med sina nya sidenvägar och allt vad det är. Sådant går givetvis inte för sig i den amerikanska administrationens värld där kolonier är en exklusivt vit verksamhet, små gula män göre sig inget besvär då det saknar en för ändamålet korrekt värdegrund att stå på.

Störst av allt är emellertid oron för att Kina ska ge sig på Taiwan. Enligt vissa dysterkvistar kan det ske så tidigt som 2024, mest sannolikt i januari 2024 när Taiwan håller val.
Xi ,precis som alla andra kommunistdiktatorer i Kina, anser att Taiwan är en naturlig del av Kina. Taiwan har för övrigt samma sätt att se på fastlandskina, det är en omistlig del av Taiwan.
Den som är någorlunda insatt i kommunistkinas och Taiwans historia måste förmodligen ge båda parterna rätt i deras slutsatser.

Nu skulle kanske detta inte vara en så stor sak om världens produktion av halvledare inte stod och föll med Taiwan. Enligt uppgift från folk som begriper sakens allvar står Taiwan för 66 procent av världens totala behov.
Med tanke på att 40 procent av Taiwans export går till Kina inklusive Hong Kong är det givetvis så att Xi själv inte kan ta detta med att återbörda Taiwan till Kinas moderliga famn helt lätt.

Som noterats i exempelvis Ukraina av Xi:s BFF Putin är det inte helt lätt att (ens via landvägen) ta över ett land som strävar emot.¹ Nu kan man visserligen argumentera för att hela kriget, eller om det ska vara specialoperationen, i Ukraina är ett sorts proxy-spektakel mellan Ryssland och USA. Faktum är dock att det föreligger ganska hårdhänta bevis för att Putin trodde det skulle bli en promenad i parken att kasta ut Ukrainas ledning och inrätta sitt eget marionettstyre.

Sannolikt är det så att Xi inte önskar göra om Putins misstag. Xi är dessutom mycket väl medveten om det faktum att Taiwan rullar man bara inte in i hur som helst. Manskap och utrustning måste skeppas och flygas över Formosasundet, vi talar om 18 mil vatten med allt vad det innebär.
Vidare måste Xi ta under övervägande att västvärlden sätter sig ordentligt på tvären och inte bara bjuder ekonomiskt motstånd.

Ett rimligt antagande är att USA har dragit följande självklara slutsats: Om Kina anfaller Taiwan ska den uttalade strategin vara ett fullskaligt lokalt och konventionellt krig.
USA vill inte på något sätt eskalera det till något som påminner om ett världskrig. Som bekant har en klok människa sagt att ett tredje världskrig med atombomber inblandade med all sannolikhet leder till att det fjärde världskriget utkämpas med klubbor och stenar.

Det finns bara ett problem med den strategin. Redan nu slår nämligen Kina världen på fingrarna när det gäller två militära parametrar. Man har till personalnumerären inte bara de största militära styrkorna, Kina har också de största reserverna att tillgå.
Det är givetvis ett prekärt läge för Biden. USA har dessutom en längre väg att transportera sina soldater till Taiwans undsättning.

Slutsatsen är därför självklar. Kina bör göra ett massivt försök att inta Taiwan innan USA med hjälp av välvilliga allierade hinner kraftsamla och komma till undsättning.²

Med intill visshet gränsande sannolikhet kan vi därför anta att Biden önskar att Kina håller en normal aktivitet i Formosasundet samtidigt som han inte önskar se några tendenser till uppmarsch på det kinesiska fastlandet. Han kommer förvarna Xi om konsekvenserna för sådana fasoner.
Därefter finns det en skala av åtgärder som kan vidtas innan det blir en öppen konflikt, med säkerhet innebär det förlust av åtminstone kinesiska liv.

Vad Biden kommer hålla tyst om är givetvis västvärldens slapphet mot Kina under tidigare årtionden när han och hans gelikar levde i drömmen om att kapitalism ofelbart skulle leda till ”demokrati” enligt västlig modell.
Det skeppet har seglat för länge sedan och hela det västliga anhanget av vänsterliberaler är givetvis pinsamt medvetna om den saken. De väljer bara att inte låtsas om det.

Frågan är om USA och västvärlden nu har kraft och mod att sätta hårt mot hårt. Jag tror inte det. De röda linjerna mot Kina riskerar att bli ett rosa fluff!

1. Nu betraktar givetvis inte Xi Taiwan som ett eget land, det är ungefär samma syn som Putin har på Ukraina (eller åtminstone delar av Ukraina).
2. Huruvida Sverige kommer ställa upp med en dialogbrigad ledd av Märta Stenevi är oklart. Men ni får hålla med om att det vore ett trevligt inslag!