Riksrätt och barnäktenskap

Före detta migrationsministern i Danmark, Inger Støjberg, döms av dansk riksrätt till 60 dagars fängelse för att ha författat en påstått lagvidrig instruktion om att skilja gifta par åt.

Kring detta kan man ha flera synpunkter. Den mest uppenbara är att förfarandet med riksrätt givetvis aldrig skulle gå att genomföra i Sverige.
I vår regeringen är det så att man är solidariskt ansvariga för besluten som fattas. Det är givetvis en utmärkt konstruktion för att både slippa ta personligt ansvar och för att hålla en eventuell regeringspartner som gisslan.

I Sverige har vi ett konstitutionsutskott som leker lite ansvarsutkrävande då och då. Ministrarna som tvingas dit går alltid skrattande därifrån.
För svenska regeringsmedlemmar existerar inte begreppet ”personligt ansvarstagande” i någon egentlig mening. Man antar att att det räcker med den vart fjärde år återkommande charaden som kallas ”allmänna och fria val”.

En annan synpunkt på det danska debaclet är att det givetvis är mycket märkligt att domen sanktionerar barnäktenskap.

Ett land som kallar sig modernt västerländskt och sägs vila på principen om individens frihet kan givetvis aldrig acceptera att barn får gifta sig. Det är lika apart som att underåriga legalt utan föräldrarnas medgivande ska få byta kön. Detta oavsett om det ”bara” sker på pappret eller med tillägg av medicinering och kirurgiska ingrepp.

Det är, för att uttrycka det kortfattat och även på ett sätt som en notorisk vänsterist begriper, naturvidrigt.

Ett intressant faktum med domen mot Inger Støjberg är att hennes förfarande, enligt danskarnas tolkning, strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Att den konventionen i någon form stödjer barnäktenskap var en nyhet för mig. För alla som är födda och uppvuxna i Europa bör det dessutom vara mer än pinsamt att konstatera att den tolkningen kan göras. Vidare bevisar det att en revidering av hela konventionen är av nöden tvungen.

Mitt förslag är att vi ska börja formulera en drös mänskliga skyldigheter istället. En av dessa skulle ju lämpligen vara att vi inte på något sätt uppmuntrar pedofila beteenden. Istället bör dessa betraktas som kraftigt avvikande och hanteras därefter.

En annan skyldighet skulle givetvis vara att ”staten” ger tusan i att ha gränser med svängdörrar och se till sina egna invånare i första hand. Det lär tyvärr inte inträffa inom överskådlig framtid, tyvärr. En sak som skulle kunna se till att genomföra är dock att inte straffa ministrar som visar lite mannamod och exekutiv förmåga, som Inger Støjberg.

För vad är hon om inte en hjältinna?
Hon följde sitt sunda förnuft och magkänslan om flickebarnens bästa nu när de stod där i Danmark och inte kunde annat.
Hon tog sitt ansvar inte bara som minister, utan också som kvinna och medmänniska och gjorde en insats för att hjälpa barnen.

Vi kan leka med tanken att någon nuvarande eller tidigare svensk minister skulle utfört en sådan handling? Givetvis kan man inte genomföra en sådan tankemässig manöver eftersom våra höga vederbörande består av en samling ynkryggar som reflexmässigt börjar yra om ministerstyre när de avkrävs handling.

I bästa fall skulle de lova att tillsätta en utredning efter nästa val. En utredning, som om den slutfördes, i bästa fall skulle komma fram till att det vore ett övergrepp och inskränka de mänskliga rättigheterna för folk från främre Orienten och annorstädes att tvingas anpassa sig till svensk kultur.

Vi får ju inte glömma bort att svenska seder och bruk i bästa fall är tråkiga och lama. I sämsta fall ett uttryck för en patriarkal förtryckarkultur.
Ungefär som i Danmark, kan man tänka sig, där pedofila böjelser och barnäktenskap nu mer eller mindre sanktionerats av en stollig riksrätt.

Om jag blir vald till riksdagen 2022 ska jag resa ner till Köpenhamn och ta inger i hand samt bjuda henne på en rejäl lunch.
Dansk Folkeparti vill ha henne som partiledare oavsett denna hårresande dom. Jag hoppas hon accepterar det erbjudandet så att vi i framtiden kan träffas och utbyta synpunkter på en rätt skött migrationspolitik!