Riksdagens Frågestund

Riksdagens Frågestund 1

För att charaden parlamentarisk demokrati ska kunna upprätthållas har riksdagen haft frågestund med ”statsministern”.

Fru statsministerrinnan Andersson uttalade enligt samstämmiga sagesmän följande odödliga ord: ”Är det nåt man har lärt sig under den här mandatperioden så är det att inte ta någonting för givet.”¹
Vilket givetvis är en sanning med modifikation.

En sak som definitivt är given är att socialdemokraterna till varje pris som helst kommer söka att behålla sin ställning som regeringsparti. Det kvittar vad de utsätts för, någon självinsikt rörande sin knappa förmåga att regera kommer aldrig infinna sig.

Socialdemokratin befinner sig i ett närmast psykosliknande tillstånd eftersom man inte tar in några signaler från omgivningen att hantera. Deras verklighetsuppfattning kommer bara inifrån dem själva och dessutom utan några som helst filter. Med andra ord ett psykosliknande tillstånd.

På frågan om hur riksdagens egen politiska kurd ska hantera den extra ändringsbudgeten argumenterar fru statsministerrinnan Andersson enligt följande.
”– Amineh Kakabaveh får välja om hon vill rösta för 1 000 kronor till Sveriges pensionärer med de absolut minsta marginalerna eller inte. Vad gäller frågan om vapenexport till Turkiet så det något som vår myndighet, ISP, beslutar om och där fattar man beslut i varje enskilt fall. Det är ju inte så att vi har något vapenembargo mot Turkiet.”

Vilket givetvis i sak är rätt. Å andra sidan är ISP en myndighet bland alla andra som har att lyda vad höga vederbörande säger åt dem att göra.
Den politiske kurden, som snart tar och drar med sin väl tilltagna riksdagspension, såväl som fru statsministerrinnan Andersson känner också till detta faktum. Frågan är vad sosseriet kan erbjuda Kakabaveh för att släppa frågan?

När det gäller frågan om vapenexport till Turkiet kan vi med säkerhet säga två saker. Den första är att det skulle se utomordentligt märkligt ut om Sverige vägrade sälja kulor och krut till ett allierat land, faktiskt över gränsen till vad som synes möjligt. Samt, självklart utan att det egentligen behöver nämnas, att det sannolikt kommer svida för oss skattebetalare.
En randnotering är väl, tyvärr, att många av oss svenskar kommer anse det vara ett pris värt att betala för att uppgå i den numera heligförklarade Nato-alliansen.

Ulf Kristersson, han kallar sig falskeligen för borgerlig i kraft av sitt ordförandeskap för det kvasisocialistiska partiet Moderaterna, ställde följande undring till fru statsministerrinnan: ”– Kan vi två enas om att ingen regering ska tillträda utan att ha säkrat stöd för sin ekonomiska politik?”

Vilket givetvis är ungefär liktydigt med att hälla vatten på en gås. Man får hoppas att Kristersson var medveten om att han inte skulle få något vettigt svar. Om inte så gränsar det nästan till patologisk dumhet att formulera sig så.

Jag väljer, eftersom jag i grund och botten tror att Ulf är åtminstone något slipad, att tro på att han ville bevisa det vi alla redan känner till. Att socialdemokraterna blankt struntar i trivialiteter som att föra en vettig politik som gagnar landet.
Att de sitter vi makten av helt andra skäl, där ett av de mest framträdande är deras patologiska självbild.

De anser sig helt enkelt inte färdiga med sitt projekt att införa den totala socialismen i samhället. Då kan man bortse från trivialiteter som budget och lägga kraften på vettigare saker.
Som att förgifta folket med tankar om globaliseringens överlägsenhet och att frihet för individen betyder noll och intet.

Vidare att vi hotas av ett Ryssland på dekis, att staten måste ha absolut kontroll över barnens ”utbildning” och att den svenska kulturen är av noll och intet värde. Samt, givetvis, uppmuntra ordföranden för SSU (Socialistiska SnorUngar) och tillika ”polisen” Lisa Nåbos om att det är bra synd om kriminella.

Då väger en budget hit eller dit lätt. Det är ju människornas sätt att tänka om verkligheten som ska angripas.

Jag hoppas att ”det parlamentariska läget” blir ännu besvärligare efter höstens val. Kommer jag in kan jag garantera att vem som än blir statsminister eller statsministerrinna får det sju resor värre än vad Magdalena Andersson har det nu!

  1. Detta och alla andra citat är stulna från Hallandspostens artikel i ämnet.