Regionerna

Att det är något fel med svensk sjukvård har vi känt till länge. Frågan är hur djupa problemen är när regionernas samlade överskott under 2020 uppgick till 21,5 miljarder kronor, 2019 var samma siffra 5,3 miljarder!

I själva verket var det bara region Skåne som minskade sitt överskott från 1,5 till 1,0 miljarder kronor.  Situationen i Skåne torde således vara en helt unik knäckfråga att lösa. Frågar man sjukvårdspolitiker i riket är det nämligen så att överskottet uppstått beroende på att annan vård fått anstå på grund av förevarande dödsmördarvirus.

Men tydligen har problemen inte varit större, region Skåne undantaget, än att statsbidragen på 14,6 miljarder kronor har lagts i ladorna för framtida bruk.
En stilla undran är varför de inte använts för det som de var ämnade för från början. Som att rädda livet på dem som strukit med av covid-19.

Det är väl knappast en nyhet, förutom då för sjukvårdspolitikerna, att det existerar en hel drös med andra sjukdomstillstånd i samhället. Folk lider exempelvis av olika former av välfärdssjukdomar, skadar sig i olyckor och lever tills de blir gamla nog att utveckla olika former av cancer som är mer eller mindre behandlingsbara.

Ett av problemen här är givetvis att den svenska sjukvården inte på något sätt är dimensionerad för att ta hand om sjuka människor en masse.
Vid den senaste inventeringen av intensivvårdsplatser i Europa kom Sverige på en föga hedrande näst sista plats, enbart Portugal var sämre.
Våra katastroflager är obefintliga. Enligt ansvariga politiker och tjänstemän finns det nämligen inga, och kommer under överskådlig tid aldrig siktas, några orosmoln vid horisonten.

Regionerna har dessutom viktigare saker att ägna sig åt. Nämligen näringslivsdravel, folkhögskolor som utbildar musikalartister och och drift av naturbruksgymnasium. Min personliga favorit är fortfarande region Halland som sponsrat teateruppsättningar rörande japansk rep-bondage. Det sista kan, i skarp konkurrens med HBTQ (och kanske några bokstäver till)-certifiering samt platsletning för filmer, som region Halland också ägnar sig åt, sägas utgöra ett lågvattenmärke i att syssla med kärnverksamheten.

Problemet här är givetvis att rikspolitikerna, som i den akuta fasen inte kan göra så mycket åt att gamla människor utsätts får suboptimal äldrevård och att horder av människor med en annorlunda kultur och obefintliga svenskkunskaper redan befinner inom landets gränser på grund av tidigare försummelser, måste visa någon form av handlingskraft.
Det gör man bäst genom att ösa ut en stor säck med pengar.
Regionerna har givetvis fullt upp med att hålla näsan över vattnet eftersom de måste ägna sig åt något så apart som sjukvård.
Då hjälper inga likabehandlingsdokument, värdegrunden har föga betydelse och planerna på hur man ska samarbeta med flotta näringslivsorganisationer bidrar inte.

Mer än något annat gäller då att man får laga efter läge. Du utbildar inte kvalificerad sjukvårdspersonal på en fiskvart. Lokaler och utrustning måste vara dimensionerad efter ett utfall man egentligen inte har en aning om.
Det kvittar hur många miljarder man strösslar med. Är inte planerna uppgjorda går det åt pipan.
Bara en sådan sak som munskydd orsakade en kris när Frankrike vägrade släppa till från att lager som en svensk tillverkare hade i landet. Betänk då vilka problem som uppstår med mer kvalificerade saker, som handsprit och sterila mackapärer som exempelvis intensivvårdsavdelningar är i behov av.

Och då står vi där. Med ett dödstal som för tankarna till ett u-land. Med en totalt utpumpad vårdpersonal.
Samt, vilket förmodligen är unikt för Sverige, sjukvårdsregioner som har ett aldrig tidigare skådat överskott i skattkistorna.

Frågan är om detta överskott inte är det största beviset på att vänsterismen i Sverige nått vägs ände. Just när man tror det så kommer dock KD med förslag om att förstatliga hela sjukvården, de flesta andra partier verkar hålla med.
Det var då som jag personligen, sist och slutgiltigt, tappade hoppet för vårt arma land. Hur tänker man sig att lösa problemet genom att skapa ytterligare byråkratiska lager?

En av de viktigaste frågorna i Sverige är att stoppa politikerna från att organisera sönder regionerna. Låt sjukvården syssla med det som de förmodligen kan bäst, nämligen sjukvård. Inte att samla ihop en massa statsbidrag!