Regionerna

I Hallandsposten kan vi läsa om hur de etablerade partierna vill fixa och dona med region Halland.

Det anses väl vara en del av tidningens påstått demokratiska uppdrag att upplåta plats för deras visioner. Tidigare i år har tidningen gjort samma sak för partierna i kommunfullmäktige.
Just att vara demokratiska, eller upplåta plats för oförblommerat skryt från partiernas sida, är en av lokaltidningens viktigaste uppgifter i dessa valtider.

Det finns emellertid något som är fundamentalt fel med partiernas utläggningar, nämligen att de tror att just de har lösningen på alla problem. Till skillnad från vad jag anser så är deras övertygelse att politiken sitter på lösningarna. Inte att politiken i sig självt utgör problemet.

Det är med regionerna som med så mycket annat, verksamheten fungerar i bästa fall sådär och blir inte bättre av att politiker lägger sig i för att styra och ställa. Sedan kan man gapa hur mycket man vill om att partierna representerar folkviljan.

I Sverige är i princip alla etablerade partier överens om en mycket grundläggande princip. Nämligen att du och jag, medborgare och röstboskap i landet, inte begriper sitt eget bästa. Samt, givetvis, att detta bäst löses enligt principen att valda företrädare uttolkar våra viljor med hjälp av experter inom olika områden.
Resultatet av detta tillvägagångssätt tvingas vi leva med och i just i detta nu.

Hur vill då jag att regioner ska fungera?

Först är det värt att notera ett självklart faktum. Regionerna lär vi inte bli av med så lätt. En del av problemet är att de faktiskt gör bra saker också, har många kompetenta människor anställda och lokaler och utrustning. Att aningslöst demolera organisationerna är knappast önskvärt.

Å andra sidan har vi varken tid eller möjlighet att börja utreda och dra i långbänk. Lösningen blir då enklast att strömlinjeforma och låta regionerna sköta det som kan sägas vara kärnuppdraget, nämligen sjukvård.
Bort med allt onödigt såsom kultur, näringsliv och skolor. Regiontrafik kan andra bättre skickade ta hand om. Krossa den politiska överbyggnaden och dränera det byråkratiska träsket.

En omedelbar fördel skulle sannolikt bli att skatterna som tas ut för driften skulle kunna sänkas. En annan att man klarar av uppdraget bättre. Att en hoper politiker och byråkrater blir arbetslösa kan vi med lätthet stå ut med.

En sådan lösning passar givetvis inte de etablerade partierna. De börjar genast oroa sig för hur representativt styret av regionerna skulle se ut. En fråga som man då måste ställa till dem är om det fungerar bra nu? Om inte, ligger då verkligen lösningen i att förstatliga mer och mer som verkar vara den mest föredragna lösningen för tillfället?

Självfallet ligger det största problemet i att alla möjliga och omöjliga ska få komma till tals om allt och ingenting. Men istället för att det genererar lösningar så blir slutresultatet låsningar, kattrakande och revirpinkande.
Det har bland annat lett fram till att Sverige i princip har lägst antal intensivvårdsplatser i Europa. Man kan väl tänka att kultur och mångfald prioriteras högre. Eller så är det så enkelt att förespråkarna för just det skriker högre.

Mig veterligen finns det inga bevis för att professionen skulle sköta verksamheten sämre en en hoper politiker.

I förlängningen kan jag mer än gärna tänka mig att sjukvården inte skattefinansieras alls. Redan nu finns det privata sjukvårdsförsäkringar att tillgå. Sannolikt är det inte svårare i Sverige än annorstädes att lösa saken.

De som vid detta laget är hysteriska tröstar jag gärna med att lösningar där just ni får vara med och betala andras sjukvård säkert kan ordnas. Idag fixar vi det med skatt, imorgon kan nog privata försäkringsbolag hjälpa er.
För er del bör det rimligtvis kvitta hur er givmildhet ska administreras.

Men tills vi når dit får ni nöja er med att vart fjärde år läsa i tidningar om politikers fagra löften och storslagna planer. Planer och löften som aldrig blir verklighet eftersom de ska stötas och blötas mot andra lika dåligt verklighetsförankrade storvulna ord.

Rösta på Klassiskt liberala partiet istället, då får ni bestämma själv som de vuxna människor ni faktiskt är!