Regeringskrisen

Regeringskrisen 1

När denna text skrivs, söndag eftermiddag i riksdagskandidatens bibliotek (eller man cave som är den korrekta moderna termen) är det ett drygt dygn kvar av hr. Löfvens betänketid kring vilket val han ska göra för att rädda upp situationen.
Det är av flera skäl inte precis så att undertecknad kissar på sig av förväntan.

Inte heller världen utanför verkar förgås av spänning.
Hasar jag mig fram till fönstret, drar upp persiennen, och kikar ut verkar livet fortsätta som vanligt. Bilar kommer åkande till den i närområdet belägna matvaruaffären. Medelklassen stretar på med sin uppsjö av metoder att hålla sig spänstiga, gång, löpning och cyklar. De kommer och går till en lokal som tillhandahåller omfattande variationer av olika pinoredskap, uniformt klädda i de för sammanhanget så viktiga tajta kläderna.

Tidigare under dagen var jag av tvingande skäl nödgad att passera stadens centralare delar för att införskaffa vissa konsumtionsvaror. Jag är nämligen en ömhudad typ som inte klarar av det tvättmedel som butiken närmast mig har till försäljning.
Varken under min cykeltur fram och tillbaka, eller i affären, höll folk andan eller tassade på tå förskräckta över att landet just nu saknar ordentlig ledning.

Orsakerna till detta kan givetvis vara flera.

Folk kan vara oupplysta, det vill säga att de inte känner till att en regeringskris föreligger. De kan också, om avlägsen kännedom kring landets penibla situation finns, ignorera sakens påstådda allvar.
Värst av allt vore givetvis om de vore oupplysta ignoranter. Båda två på en och samma gång. I själva verket är det nog så att man kan hitta en ganska god del av befolkningen för vilket så är fallet.
Dessa rör sig förmodligen inte samma områden som jag gör. Snarare bor en majoritet av dessa i olika så kallade utanförskapsområden och är av olika skäl nästan komplett informationsresistenta.

Med utanförskapsområden kan man givetvis också förstå medelklassreservaten där tillgången på ekonomiska medel är stor men förståndet lyser med sin frånvaro. Dessa människor har förväxlat viss ekonomisk rikedom med frihet och intresserar sig inte till övermåttan för politik annat än att yla om klimatet och BLM. De är förövrigt fullt upptagna med att resa land och rike kring för att skaffa sig nödvändig vaccinering inför den så efterlängtade utlandsresan.
Deras åsikt är rent allmänt att Sverige är för trångt att vistas i under ledigheten.

Eller så är det helt enkelt så att den så kallade krisens allvar betydligt har överdrivits.
Livet rullar helt enkelt på eftersom folket i stort struntar vad snillena i Stockholm gör eller inte gör. Vilket i sin tur förklarar varför riksmedia eldar på med fulla spjäll.
Man vill göra det värre än vad det egentligen är.

Jag läste att hr. Löfven ställt in ett möte med en sorts socialistinternational på grund av det uppkomna läget. Han bedömde väl, karlstackarn, att hela hans intellektuella kapacitet behövde användas för fundera på, och dryfta kring, frågan om vad som är bäst för Sverige.
Vilket inte precis, med facit i hand över tidigare stordåd, kan ha bidragit med särskilt mycket positivt. I bästa fall får man hoppas att han och de andra i rikets yttersta ledning inte gjort saken etter värre!

I själva verket är det givetvis så att Sverige klarar sig utmärkt utan en stark centralmakt i Stockholm. Att man vill få oss att tro motsatsen bevisar bara hur långt politikerna är redo att gå för att slå blå dunster i ögonen på oss.
Det är varken riksdag, regering eller departement som får hjulen att rulla i Sverige.
Det är du, jag och alla andra som sköter den saken. Låt dem inte få dig att tro något annat.

Riksdag, regering och departement har numera den funktionen att utgöra stoppklossar för fritt åsiktsutbyte och handlande mellan människor. Man köper människors röster genom att utlova pengar och vissa friheter i utbyte. Landets bästa och den enskilda medborgarens väl, vilket stavas frihet från förtryck och hot om våld, glömmer man bort när den egna gruppens intressen skall värnas.

För mig känns det skönt att jag egentligen bara kan erbjuda presumtiva väljare en sak. Att kämpa för deras frihet från en förtryckande stat.
Någon vidare oro för att Sverige ska gå under i förevarande regeringskris har jag inte. Ett land är inte synonymt med dess statsmakt.
För övrigt tror jag inte på ett ögonblick på att hr. Löfven arbetar för Sveriges bästa, socialdemokratin lever nämligen i föreställningen att de representerar Sverige. Någon borde förklara för dem att det var 1968 som S fick 50,1 % av rösterna i riksdagsvalet, inte 2018!