Regeringsbildningen

Regeringsbildningen har småtteligen påbörjats trots alla parter bedyrar att varje röst räknas.

Så är det nämligen att allsköns partiledare sett passera dörrarna till Moderaternas partihögkvarter.
Om jag är rätt underrättad var det först Jimmie, sedan Johan och sist Ebba som passerade in och ut. Antagligen är det kutym att storpotäten kommer först för att följas av småspelarna.

Det är givetvis lätt att begripa varför Uffe tjuvstartar verksamheten innan valresultatet är klart. I färskt minne finns förra omgången av tafatta försök att samla ihop en tjurig ”borgerlighet” till ett vettigt regeringsalternativ. Som bekant gick det rejält på rumpan och resulterade i att den sidan av svensk politik splittrades sönder och samman.

Dessutom har Uffe ett övertag med ett enda ynkligt mandat i rösträkningen. Om valgudarna är honom nådiga och historien ger honom rätt bör det räcka. Det är nämligen ett faktum att den så kallade onsdagsräkningen av utlandsrösterna gynnar de mer blåa av parlamentets socialister.
Vänstersocialister flyttar inte utomlands, men det gör högersocialister ehuru de anser fosterlandet vara ett erbarmligt tjyvsamhälle där hederligt folk under skatter dignar ner.

Sist men inte minst, snacket om att varje röst ska räknas är bara pliktskyldigt mummel. För er som inte känner till det kan jag meddela att det är lätt att se när en politiker ljuger: munnen rör sig!
Sålunda, regeringsbildning pågår även om alla inblandade skrattar bort journalisternas frågor om vad som pågår.

Och vilken regeringsbildning det är!
Fler än undertecknad noterar att den sker till den distinkta lukten av målarfärg som långsamt torkar. Faktum är, om man tittar noga, att det politiska landskapet är fullkomligt nedlusat av dessa röda linjer som målats härsan och tvärsan.
Frågan är egentligen inte vem som kommer kladda ner sig, undantaget Jimmie då, utan hur mycket alla övriga måste torka av sig efteråt för att få till en så kallat ”borgerlig” regering.

Utfallet har nämligen blivit det värsta tänkbara för en regeringspilsk Uffe i och med att Jimmie blev näst största parti i valet. Även om etablissemanget försökte hjälpa till så mycket det bara gick.

Trots att sociala medier, pressen och övriga kanaler fylldes med propaganda som mer eller mindre jämställde SD med SS lyssnade inte folk. I ett sista desperat försök gav man Uffe chansen att statministerduellera mot Maggan, men inte ens det fick väljarna att begripa sitt eget bästa.
Infernaliskt med andra ord!

Vad man missade var givetvis att Jimmie och hans väljare i grund och botten är riktigt genuina folkhemssocialister. Man röstade helt enkelt på SD:s politik som lovar att återupprätta ett etniskt homogent trygghetssverige som det var en gång i en svunnen storhetstid.
Jimmies trupper är trygghetsknarkare som vill ha ordning och reda samt träskodans på fredag.

De röda linjerna som målades upp i valrörelsens hetta är inte lika kul längre. Strategin byggde nämligen på att SD skulle bli näst störst i blocket som utmanar Maggan om makten.
Nu står Uffe där med sin tvättade hals, en Johan som med nöd och näppe klarat sig kvar och Ebba som är sargad jämfört med 2018.

Det är ovanligt tyst om att SD saknar kunskap om det ”politiska hantverket” och bara duger till som stöd. Utan Jimmie blir det nämligen ingen regering för varken Uffe, Johan eller Ebba. Jimmie, den enda inom ”borgerligheten” som inte per definition kallar sig ”borgerlig” är nämligen storpotäten inom ”borgerligheten”.

Man kan kan tänka att Uffe ber till alla gudar som finns för att onsdagsräkningen ska falla så väl ut att det blir åtminstone ett eller två mandat till antingen M, L och KD. Annars kan en politisk galenpanna inom SD ställa till en katastrof om han eller hon väljer att revoltera. Sverigedemokrater är ju så pass oborstade, eller genuint ideologiskt renläriga om man hellre kallar det vid sitt rätta namn, att de kan få för sig att frångå partilinjen.
Om Jimmie sätter sig på tvären från början spricker allt som en ballong!

Vi övriga får poppa popcorn och sätta oss tillrätta för att skåda spektaklet. En sak går att lova, regeringsbildningen kan bli en lustiger dans!