Regeringsbildning

Jimmie Åkesson kan i min värld beskrivas som välkammad och höggradigt neokonservativ. Han påminner i sitt uttryck till viss del om Carl Bildt.
Åtminstone får man lätt känslan att båda dessa politiska karaktärer redan i ungdomen var något lillgamla.

Till stöd för mitt påstående när det gäller Jimmie Åkesson har jag en av hans gamla lärare som jag hjälpte å mitt yrkes vägnar. Personen ifråga sa att han redan i mellanstadiet skall ha varit ett välartat och ordentligt barn.
När det gäller Calle finns det bildbevis för hans lillgamla sätt under det att en skolstrejk utövades på 60-talet.

I min värld är begreppet välkammad för övrigt inget negativt.
För Sverigedemokraterna har det givetvis betytt skillnaden mellan framgång och katastrof.

Så bra har det nu gått för SD att man i en presskonferens knappt ett och ett halvt år före riksdagsvalet kan slå på stort med rena självklarheter.
Nämligen att man önskar ingå i en eventuellt borgerlig regering. Samt, icke minst, att priset för de borgerliga lär bli högt om man inte får sitta vid taburetterna.

Den amerikanske presidenten Lyndon B Jonson lär ha sagt något i stil med att det är bättre att ha honom inne pissandes ut än ute pissandes in när han plockade in en politisk motståndare i kabinettet efter valet 1964.
Kanske är det så Nyamko ska hantera problematiken om hennes parti (förhoppningsvis inte) överlever valet 2022. pseudoLiberalerna är ju det för närvarande det mest vänstra av alla partierna i en högst eventuell borgerlig regering.
Den som åstundar en mindre socialistisk regering efter valet får väl hoppas att Sabuni inte gör en Björklund och ställer ut löften till sina barn.

För Ebba hos Kristdemokraterna, ivrig anhängare av bland annat statlig sjukvård, är nog Jimmie ganska enkel att acceptera. Många av hennes väljare betraktar nog SD som en sorts något oborstad kusin från landet. Inte förstahandsvalet att ta med hem till mamma och pappa. Däremot som en potentiell partner när man fått lite hyfs på dem.
Till saken hör att de båda partierna delar skepticismen mot islam, låt vara att SD är lite mer brutala i sin framtoning.
Idén SD har att hjälpa flyktingar i närområdet till krishärdarna faller nog också i god jord hos en hel del av Ebbas trupper.

Moderat-Uffe tittar nog mest pragmatiskt på problemet.
Jimmie sköter verksamheten bra, är som sagt välkammad, och riskerar om han känner sig förfördelad att ställa till ett fasligt sjå när moderat-uffes karriär ska krönas med en eller flera perioder som statsminister.
Man skall heller inte glömma att Jimmie älskar lag och ordning. Han kan vara en utmärkt partner att ha vid sin sida när klankriminalitet och annat ofog skall hanteras.
Frågan är ju bara om han får fler röster i valet. Jag tror att det blir så. Sverigedemokraterna brukar backa lite på valdagen jämfört med opinionsundersökningarna.

Ett scenario som kan inträffa är att Sverigedemokraterna faktiskt blir största parti. Då är det inte mycket att snacka om för M, KD och L. Man lär antingen få ta skeden i vacker hand eller överlåta regeringsmakten till övriga partier i ytterligare 4 år.
Att man skulle låta det hända är knappast troligt.

Jag misstänker att Uffe, Ebba och Nyamko får sätta sig ner och snacka sig samman i god tid före valet i september 2022.
I själva verket är SD ingen riktigt het potatis att hantera eftersom det med fog är det näst största borgerliga parti som vi har för närvarande.
Vill man ha en någorlunda stabil resa genom mandatperioden är det uteslutet att 1/5 av väljarkåren ska stängas ute från inflytande.

Man kan tycka vad man vill om Jimmie och hans parti. Med hans strävsamhet och städade yttre har gjort Sverigedemokraterna till en maktfaktor som kräver inflytande.
De övriga borgerliga partierna får helt enkelt svälja förtreten över att folk röstar på SD hellre än dem.
Borgerligheten, eller om de ska kallas kvasisocialisterna, måste bjuda till för att få inflytande!