Reduktionsplikten

Reduktionsplikten 1

Den sänkta reduktionsplikten har lett till ett ramaskri.

För att reda ut min ståndpunkt i frågan måste vi  ta det från början och börja med koldioxidhalten i atmosfären. Det får hållas för sant och visst att den nuvarande uppmätta nivån av koldioxid i atmosfären är den högsta i mänsklighetens historia.
Anledningen till detta är mycket enkel, vi har inte mätt den varken i förmänsklig tid eller med någon reda tidigare i mänsklighetens historia. Att halten är hög beror givetvis på att vi släpper ut mycket koldioxid, sannolikt mycket mer än vad vi gjort tidigare.

När det konstaterats kan vi börja tugga statistik. Vid en jämförelse konstaterar jag att enligt ekonomifakta så producerar Sverige per capita 3,82 ton koldioxid per år.
Det ska jämföras med världsledande Bahrain, 21,5 ton och Kina 8,73 ton. Genomsnittet i världen ligger på 4,81 ton per år.

Då bör man hålla lite andra saker i minnet, exempelvis att Kina har över 1,4 miljarder invånare. Sveriges befolkning 2022 uppgick enligt officiella siffror till 10 521 556 vilsna själar.
Till folk som gapar och skriker om den svenska reduktionsplikten önskar jag säga följande: fundera över vad skillnaden i utsläpp blir om Kina per capita släpper ut 8,73 ton medans Sverige släpper ut 3,82 ton per år. Diskutera gärna i smågrupper och red ut i vilket land ni ska limma fast er på vägarna!

Ovanstående är alltså oaktat att koldioxid som sådant är livsnödvändigt för livet på jorden. Utan koldioxid och vattenånga i atmosfären skulle jordens medeltemperatur vara cirka 30 grader lägre. Biosfären är beroende av koldioxid för att växterna exempelvis ska omvandla det till syre och annan materia.
Vi kan alltså med fog påstå att koldioxid är livsnödvändigt för livet på jorden, därmed inte sagt att för mycket koldioxid enbart är bra.

Men en sak är helt tvärsäker, Sverige är inte det land som ensamt ska sänka koldioxidhalten genom en bibehållen eller rentav utökad reduktionsplikt.
Anledningen till detta är mycket enkel, om koldioxid är ett problem så är inte Sverige en del av det. Därtill släpper vi ut för lite.
Att svenska självplågare av rent principiella skäl, eller om det är den vite mannens skuld de känner, vill tvinga in oss ett förindustriellt jordbrukarsamhälle biter inte oss på andra. Vi ser igenom lögnerna och ber dem som vill att flytta ut och svälta sig till döds vid sina Kinaproducerade vindsnurror bäst de kan.

Tramset om reduktionsplikten följer samma resonemang som plastpåseskatten. Att Sverige ska gå före och visa vägen, vi är tydligen ett allmänt världssamvete som pekar med hela handen genom att beskatta svensken sönder och samman. Problemet är bara att svensken är förbannat trött på det.

Jag är klassisk liberal själv och kan faktiskt tänka mig att beskatta drivmedel så att staten får intäkter att bedriva exempelvis ett vettigt försvar. Men att plåga ihjäl medborgarna på ett heligt klimataltare kommer inte på fråga. Reduktionsplikten ska skrotas helt och hållet. Vi får istället utse Märta och Per till ambassadörer i Bahrain respektive Kina för att ta tag i problemen på plats. De båda länderna har för övrigt en ganska skum syn på sakernas tillstånd också i andra frågor och kan behöva läxas upp av godhetsapostlarna från MiljöPhascisterna även i dessa saker.

Vad de som ropar och gapar om sänkt reduktionsplikt måste förstå är följande. Det finns människor som inte har tillgång till en utbyggd lokaltrafik, möjlighet till hemkörd mat dygnets alla timmar och genuscertifierade cykelbanor utanför dörren.
Hemma i byn torde exempelvis jag vara ett unikum eftersom jag inte äger en bil utan endast en uppsjö av cyklar och olika årskort för att kunna pendla med tåg och buss. Till motoriserade transporter enrollerar jag folk med bil.

Jag saknar dock inte förmåga till att begripa att härvid är jag ett undantag från regeln. Att andra människor kan göra andra val.
Med tanke på att Sverige jämfört med de flesta andra länder i världen är en piss i Mississippi borde de som ojar sig över den sänkta reduktionsplikten kunna komma till samma slutsats!