Rätt men fel Ändå!
Ibland gör ”regeringen” rätt men fel ändå!
Rätt är det att ta bort statsbidragen till föreningar som bildats på etniska grundvalar, fel ändå när pengarna ska ”användas effektivare och ha ett tydligare integrationssyfte” som regeringen skriver i ett pressmeddelande.
Självklart är det så att staten inte ska dela ut pengar till exempelvis eritreaner (av lätt insedda skäl, vi vill inte ha deras inbördeskrig här i Sverige) eller vilken grupp av etniska minoriteter som helst. De borde nämligen vara fullt upptagna med att integrera och assimilera sig av hjärtans lust i Sverige för egen maskin. Risken är dessutom stor för att bidragsansökningarna blir en läpparnas bekännelse om demokrati och jämställdhet.¹
Mest av allt, staten kan på intet sätt garantera, vilket nu alltså har erkänts, att det sker någon vidare integration av det enkla faktum att pengarnas betalas ut.
Men att pengarna ska ”användas effektivare och ha ett tydligare integrationssyfte” är självklart helt bort i skogen fel.
Staten visat sig synnerligen handfallen i att både vara effektiv i allmänhet och med integrationen i synnerhet. Det finns inget som säger att pengarna kommer användas bättre bara för att man flyttar dem till en annan utgiftspost.
Jag kan egentligen bara tänka mig en åtgärd som på allvar skulle hjälpa till att få våra mer integrationsresistenta nysvenskar att på allvar anpassa sig till samhället. Nämligen att sagostunder med så kallade drag-drottningar arrangerades i deras hem. Summan som ska omfördelas är 18,9 miljoner kronor, den bör täcka en del utgifter för medföljande kravallutrustad polis som skydd.
Slutresultatet kan visserligen bli att en del väljer att flytta härifrån. För Sverige borde det kunna betraktas som en vinst.
Problemet med staten och deras tillgång till pengar kan egentligen kokas ner till två punkter om vi för ett ögonblick bortser från det bistra faktumet att stålarna egentligen är våra och tas från oss under hot om våld.
Dessa två punkter är:
1. Staten har mycket pengar!
2. Staten kan inte fördela denna otroliga hög med stålar på ett vettigt sätt!
Punkt nummer 1 vill egentligen inte något av riskdagspartierna göra något åt. De tycker läget är gott som det är och tyvärr verkar en majoritet av Sveriges befolkning hålla med dem. Sannolikt för att politikerna tror sig veta bäst och inte vill förlora makten att styra och ställa med människorna.
Befolkningen vet inte bättre eller befinner sig åtminstone i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet som är nästan omöjligt att ta sig ur.
Punkt nummer 2 vill man inte förstå från politiskt håll eftersom insikten om att man ingenting begriper skulle leda till den obehagliga slutsatsen att politiken egentligen är en massa trams. Det skulle i sin tur betyda att politiker i stort sett är ett mycket effektivt sätt att slösa på resurser och plats. Om man vill hårdra det, kolbaserade livsformer som omvandlar syre till koldioxid och i övrigt tär på jordens ändliga resurser.
När det gäller folket kan de ju hoppas att det någon gång blir rätt, åtminstone inte helt fel och om man skriker riktigt högt: att den egna gruppen tilldelas extra mycket av skattekakan.
Om ”regeringen” haft lite förnuft och vett i sina arma skallar, drömma får till och med jag göra, skulle de givetvis dragit in pengarna till etniska föreningar och helt enkelt delat ut dem till alla som betalat in skatt. Att hitta på nya sätt att förslösa dem är fel väg att gå.
Att staten skulle kunna göra bättre nytta av stålarna är resultatet av febriga drömmar hos ansvariga ”ministern” Johan Pehrson (L) och hans kollegor. Det är ett avvikande sätt att fungera på som tyder på svag verklighetsförankring och allmän oreda i hjärnkontoret!
Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!
- Vi kan förövrigt ställa oss frågan om den av staten godkända versionen av demokrati och jämställdhet är den rätta?
