Ramadan

Idag onsdag börjar muhamedanerna sin fastemånad ramadan.

Ramadan är en av ”religionens” så kallade grundpelare, lika viktig som att åka på pilgrimsresa till Mecka samt att i övrigt vara from och snäll. Just det sistnämnda, att vara from och snäll, är kanske något som en västerlänning kan anse att många muhamedaner misslyckas kapitalt med.

Ramadan firas enligt ett rullande schema varje år. I ”religionens” ursprungsländer som är geografiskt placerade relativt närmare ekvatorn än Sverige utgör detta inget större problem. På våra breddgrader är det emellertid lite svårare att lyda profetens bud om fasta under dagens ljusa timmar. Särskilt om den utövande muhamedanen bor uppåt Norrland till och högtiden råkar inträffa under sommarmånaderna.
Det blir helt enkelt väldigt mycket dag att fasta på och lite natt att äta upp sig under.

Man får dock antaga att det jämnar ut sig när ramadan inträffar under vinterhalvåret, sakernas tillstånd blir då nämligen helt tvärtom för den benhårde utövaren.
För övrigt stipulerar muhamedanernas trosutövning att särskilt utvalda, exempelvis gravida kvinnor och sjuka, inte över hövan behöver bry sig om fastan.

Hur det än är med den saken så går svensk handel mer eller mindre helt in för att möta behovet hos muhamedarena. Vissa specialbutiker rapporterar om att försäljningen ökar med upp till 20 procent under firandet.
Så är det nämligen att vad muhamedanerna förlorar under dagen tar de igen på kvällen när solen gått ner.
Hela spektaklet avslutas med det som på svenska skulle kallas en riktig brakfest, på muhamedanska Eid al-fitr.

Trogna läsare av mina texter kommer sannolikt ihåg att jag tog upp det debacle som inträffade under förra årets Eid al-fitr.
Leos Lekland, ett företag inom barn-lekbranschen som helt enkelt erbjuder en sjuhelsikes lekplats för kravalknotten, gav inte någon särskild helgrabatt för lek och stojsugna muselmaner. Tydligen förekommer det under högtider som firas till den kristna gudens ära.
Som förväntat ansåg många muselmaner det vara över gränsen för vad som var lämpligt.

Så är det ju, allom bekant, att de lärt sig att det offentliga Sverige i princip är reda att bryta ryggen av sig för att gå dem till mötes. Vad de inte tänkte på är att Leos Lekland är en privat aktör som gör alldeles som den vill för att locka hugande spekulanter till sina attraktioner.
För många gravt integrationsresistenta människor är detta lite mycket för vad som kan förstås. För dem är allt i Sverige ungefär samma sak, nämligen på plats för deras skull!

I sociala medier har det cirkulerat uppmaningar från lärare som tillhör den muhamedanska ”tron” att fara extra varsamt fram med elever som delar deras ”religion”. Argumentet är att de små arma liven under eftermiddagen lider av lågt blodsocker och inte kan prestera på topp.
Självklart gör alla lärare som de önskar. Men min åsikt är givetvis att i Sverige gäller svenska seder och bruk, att man skulle behöva anpassa sig till en helt kulturfrämmande ”religion” tycker jag inte.

I Sverige gäller tyvärr en mycket apart form av religionsfrihet. Vi verkar inte ha någon särskild rätt att säga nej till sådant vi inte önskar ha i landet. Allting är så att säga relativt, åtminstone nästan allt. Majoriteten av de vänsterblivna tycks anse att vi fullt ut ska omfamna den främre Orientens mystik och ha en vänlig inställning till islam.
Sannolikt är det därför som media tycks rapportera mer och mer om ramadan år från år. Jag misstänker att det ingår i en sorts strategi för omvänd integration. Om inte muhamedanerna kan anpassa sig till svenska seder och bruk får helt enkelt Sverige anpassa sig till deras.

I Sverige kommer det sannolikt ske en drastiskt förändring över tid. Jag hoppas vara död och begraven den dag ramadan är ett obligatoriskt inslag för alla svenskar!