Rädslan…

Det märks att något flåsar dem i nacken. Makthavarna, förståsigpåarna och de globala jättarna är nervösa och rädda. Och folk som är nervösa och rädda reagerar vanligtvis med ilska, precis som makthavarna, förståsigpåarna och de globala jättarna.

Det senaste exemplet är ett företag som tillverkar läskeblask. Som bekant är det en produkt med tvivelaktig nytta och tillverkarna tvingas sålunda till mer eller mindre desperata åtgärder för att övertyga konsumenten om att köpa den.

Fram till nu har lättlurade sockerkickare låtit sig övertalas med att man i princip blir smal, glad och allmänt lyckad av eländet. Men så hände något, vänsterblivenheten fick grepp om världen. Den specifika produkten skulle sälja bättre om de anställda försökte vara mindre vita.

Otur bara att strategin läckte ut. Från att varit nervösa och rädda för att man var för vita kan tillverkaren nu lägga till oro för att de som är vita, och ganska stolta över just det, kanske bojkottar dem. Sålunda uttalar sig företaget i termer av att folk som är vita, och ganska stolta över det, egentligen är korkade och förstockade typer som ingen behöver bry sig om. Mobbing med andra ord.

I Sverige uttalar sig makthavare i svepande och förminskande ordalag om det mesta som upprör oss i populasen.

Lena Hallengren, socialminister, känner sig sorglig över att hon beskylls för alla pandemidöda. Detta trots att just hon är högsta hönset för vård och omsorg av våra äldre, som står för det största manfallet i pandemin.

Svetsaren Ulf tycker att ett knivdåd/terroristdåd/massmord i småländska Vetlanda inte har med invandringen att göra, trots att den misstänkte gärningsmannen med all tydlighet inte kommer från närområdet. Samtidigt har tydligen en polischef uttalat att offren hade oturen att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.

Med andra ord är Vetlanda fel plats att befinna sig på en ganska normal vardag. Vetlandabor och andra är härmed varnade. Frågan är var rätt plats är att befinna sig på i Sverige. Var ska man vara för att inte riskera att bli knivhuggen av en mordisk invandrare som inte har med invandringen att göra?

Massmedia, som är en form av makthavare och förståsigpåare, anmärkte att den senaste demonstrationen mot coronarestriktionerna bestod av högerextremister och barnfamiljer. I olika flöden på nätet talas det om foliehattar och knallhattar.

Att högerextremister och barnfamiljer kan göra gemensam sak har många svårt att förstå. Förmodligen för att den extrema högern per definition tros utgöras av råa och obildade sällar. Sanningen är väl att också dessa känner oro, precis som barnfamiljer.

Att kalla folk för foliehattar och knallhattar är ett bekvämt sätt att avfärda dem som byfånar. Byfånar som inte behöver lyssnas till. Fast det också i grund och botten är människor som känner en legitim oro. I Sverige tycks det vara så att oro över sakernas tillstånd bara får uttryckas av en välkammad medelklass med örat mot de senaste trenderna och korrekt justerad värdegrund.

Alla vi andra ska hålla käften stängd och stå med mössan i hand och acceptera sakernas tillstånd.

Att globala företag ska bli mindre vita.

Att äldre människor ligger och dör ensamma på vårdhem.

Att det inte är ett problem med bidragsmigranter som anställer massmord.

Att polisen knäböjer för BLM men släpar bort de som protesterar mot coronarestriktionerna.

Det är något som flåsar dem i nacken. Och det är brytningstiden, imperiets sönderfall. Vi har ett val att göra nu.

Det valet, mina vänner och ovänner, är att de av oss som inte står ut med att bli hunsade för att vi tänker, tycker och uttrycker oss går vidare och fortsätter utmana det rådande systemet!