Propaganda
Den bästa propagandan är givetvis den som man slipper betala för.
Att föra ut sitt budskap inför valet är annars en dyr affär. Som tur är har Sveriges massivt socialistiska block, det vill säga samtliga nuvarande riksdagspartier, försäkrat sig om olika former av stöd.
Förutom att deras partigängare, riksdagshen, regionpolitiker och kommunala dito, samt hela kadern av tjänstehen, uppbär löner betalade av oss skatteslavar så kvitterar man ut ohemula partistöd.
På detta kan läggas att exempelvis socialdemonkraterna sysslar med spel och dobbel och hystar in pengar från LO (vilket ska utläsas LandsOrganisationen, inte LurendrejeriOrganisationen) där många av medlemmarna för övrigt röstar på SD.
Cekten har också gott om stålar efter lyckade affärer.
För alla som sysslar med politisk påverkan är det ett faktum att den propaganda är bäst som har en mycket diskret avsändare. Ett bonus är att man i Sverige, och säkert också annorstädes, får den till ett mycket lågt pris.
I Sverige kan man till exempel konstatera att det inte behövs några direkta opinionsundersökningar på
(S)(V)T för att konstatera var deras sympatier ligger. För miljöphascisterna är detta givetvis en dubbel vinst. Inte bara slipper de betala för propagandan, den är redan helt och hållet skattefinansierad och sålunda politiskt korrekt. Dessutom behöver miljöphascisterna inte smyga in sin propaganda, den liksom produceras av sig självt.
Ur deras perspektiv både billigt och i högsta grad effektivt.
För socialdemonkratin är det lite värre. De måste åtminstone från tid till annan sätta sig ner och gnugga geniknölarna något, vilket givetvis måste vara jobbigt givet det vi vet om den intellektuella nivån hos sossar i allmänhet. Man kan nämligen inte överlåta precis allt till Aftonbladets ledarredaktion, tidningen lyder nämligen under den förbenade marknadsekonomins lagar. Något pekuniärt stöd från sosseriet mottager man icke och en viss måtta måste man således hålla på propagandan.
Alltså, ingen A-press som sosseriet kan kommendera efter eget godtycke. Det får bli att skicka debattexter till landets alla tidningar litet på vinst och förlust. Som tur är känner det flesta publikationer ett betydande så kallat publicistiskt ansvar, det stavas vanligtvis presstöd, och har relativt låga krav på dravlet som presenteras på debattsidorna.
För småpartier som mitt, Klassiskt liberala partiet, är ribban ganska hög. Vanligtvis blir vi avspisade med att vi inte sitter i någon vald församling. Det stämmer givetvis i sak, men jag kan inte riktigt släppa tanken att herrar och damer politiska redaktörer också kastat ett getöga i vårt partiprogram. Där gör vi processen kort med alla former av stöd, bidrag och skattefinansieringar av media. För att uttrycka det lättfattligt, vi har grävt vår egen grav!
Samma sak gäller inte alltså inte för socialdemonkratin. I dagens upplaga av Hallandsposten slår man på stora trumman för att pensionisterna i augusti ska få en tusenlapp extra i plånboken.
Thomas Baudin, partisekreterare, och den förhoppningsfulla riksdagskandidaten Arber Gashi har skrivit under.
Det är givetvis ren flåtur, kan tänkas, att man passat in höjningen till augusti i nådens år 2022. Precis för valet, tänka sig!
Tämligen oblyga i sina formuleringar är man också, man avslutar med följande klatschiga formulering: ”Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och säkerställa att alla som slitit och varit med och byggt Sverige har en pension som det går att leva på.”
Vem kan inte tycka att skam går på torra land när partiet som suttit längst i regeringsställning de senaste etthundra åren formulerar sig så?
Vi måste verkligen fråga oss när exakt de förlorade kontrollen. Dessutom har de haft makten sedan 2014, varför kommer man på att förlägga höjningen till precis före valet 2022, hela åtta år senare?
Svaret är givetvis ren och skär propaganda! Lögn och förbannad dikt, ett fullständigt skamlöst röstfiske som deras anfäder säkerligen skäms storligen för!
Klassiskt liberala partiet som består av blygsamma och av makten okorrumperade människor kommer i ärlighetens namn också köra ut oblyg propaganda. Men vi har åtminstone vett att följa vissa demokratiska spelregler.
Undertecknad kommer snart dyka upp i en intervju på en så kallad blogg, jag lovar att meddela när den läggs ut, samt presentera en storslagen debattartikel i tidningen Bulletin. Den blev jag förövrigt ombedd att skriva av deras redaktion, detta trots att jag tidigare (och fortfarande) tycker publikationen är erbarmligt socialistisk.
Ärlighet och rent spel från KLP:s sida med andra ord. Tänk om man fick uppleva det från andra partier, framför allt riksdagspartierna!