Projekt för Sverige
Jag håller med Göteborgspostens ledarredaktion om att det behövs ett nytt projekt för Sverige.¹
Dessutom, självklart, att ”Den borgerliga Alliansen var misslyckad och dess misstag lever vi med än idag.” Men förutom det och konstaterandet att varken sossar eller borgerliga verkar haft någon styrfart de senaste tio åren så är nog vår enighet slut. Våra visioner om vilket projekt som behövs för Sverige går nog för vitt och brett isär.
Göteborgsposten är exempelvis djupt beroende av att skattebetalarna hystar upp med stålar för att herrarna och damerna ledarredaktionen ska ha något jobb att gå till, det kan ingen vettig människa anse vara rätt och rimligt.
Men mest av allt så delar jag inte drömmarna om att politiken ska kunna rätta till de misstag som politiken från början är ansvarig för.
Ett lyssnde exempel som spelas upp i realtid är upploppen i England som egentligen, i grund och botten, inte kräver någon djupare analys för att förstå. Politiken har som vanligt misslyckats i sina försök att rätt konfiskera och fördela begränsade resurser, ganska grovt också, och folk blir förbannade och tar till gatans parlament.
Politikerna står rådvilla och svarar tafatt med motvåld, sumariska rättegångar och skrämselpropaganda i (o)sociala medier. Det är den regeringens nya projekt för att rätta till tidigare rgeringars missgrepp.
Ett nytt projekt för Sverige som faktiskt fungerar och är igångsatt av politiker är exporten av de integrationsresistentas kriminalitet till grannländerna. Det kan är visserligen så att både Danmark och Norge är måttligt imponerade, rentav gramse, på denna ganska väntade utveckling.
Men att det har sin grund i politiska beslut fattade i Sverige råder det ingen tvekan om. Ett nytt projekt skulle vara att man buntade ihop packet och skickade iväg dem, Danmark och Norge skulle sannolikt tycka att det vore en bra idé.
Det enda nödvändiga projektet är att omdana Sverige från grunden. Låt vara att det nästan helt omöjligt att genomföra på grund av svenskens slavmentalitet.
Som när det gäller att riva ned och bygga nytt med ordning och reda så inleder vi vårt gemensamma projekt med att riva uppifrån, alltså ut ur EU, Nato och Förenta Nationerna.
I samma andetag kan vi avsluta statens biståndsverksamhet och låta civilsamhället ta över den verksamheten, på gränserna sätter vi lås och uppdrar åt statsmakten att ägna sig åt repatrieringspolitik istället för migrationspolitik.
De privatpersoner som väldigt gärna vill hantera dessa saker får med varm hand och ssolidariskt straffansvar med sina skyddslingar göra det, staten ska inte bidra med ett öre förutom till hemresor. Hur kommunerna gör är upp till dem.
Polisen ska per omgående få en starkt lokal förankring med av folket valda polischefer. För att ha rösträtt i dessa och andra val måste man givetvis vara svensk medborgare, ostraffad och nettobetalare till samhället. Någon form av licens för att rösta måste också vara ett krav. Det är en märklig tanke att man inte behöver det i dagens Sverige.
Demokratin ska vidare förankras lokalt. Beslut som påverkar lokalsamhället ska fattas i lokalsamhället och inte i Stockholm. Vi ska ändra på den demokratiska tågordningen så att Sverige har punggrepp om höga vederbörande i Stockholm istället för tvärtom.
Regeringens och riskdagens makt ska minskas radikalt, de båda ska blott och bart vara transportkompanier istället för som idag något som vi tvingas förhålla oss till vare sig vi vill eller inte.
Tyvärr lägger sig svenskens slavmentalitet som en våt filt över hela projektet. Svensken vågar inte stå upp för sin frihet, hellre kurar han framför datorskärmen där all världens förlustelser finns på ett knapptrycks avstånd.
Svensken lever hellre på knä än dör ståendes, ändå tror jag att mitt projekt för Sverige skulle gillas av många!
