President Erdogan

President Erdogan 1

Denna text skrevs på innan hr ”statsminister” Kristersson lyckats sälja ut det sista av landets frihet till amerikanarna. Andemeningen är dock fortfarande aktuell, svenska politiker borde skaffa sig en ryggrad.

Turkiets president Erdoğan borde vara en förebild för svenska politiker.

Han förstår nämligen hur en slipsten rätt skall dragas för att optimera förutsättningarna för sitt eget land, han hymlar inte och försöker inte leka godhjärtat världssamvete. President Erdoğan verkar helt enkelt vara en president som tänker på sina turkars bästa.
Det är långt ifrån den svenska modellen som gått så långt att plastpåseskatt infördes för svenskarna eftersom man tänkte sig att länder i andra världsdelar då skulle sluta slänga plast i haven!

Där svenska politiker straffar svenskar för att andra ägnar sig åt miljöförstöring så straffar Erdoğan Sverige för att skaffa Turkiet fördelar. Efter att mer eller mindre ha nått vägs ände med det som Turkiet menar är finansiering och beskydd av terrorister, samt bränning av sagoböcker, hittade Erdoğan under måndagen en ny öppning. De frysta medlemskapsförhandlingarna med EU.
Om Sverige hjälper till att tina upp dem kan Turkiet ställa sig positiv till Sveriges medlemskapsansökan till Nato.

Om detta nya inpass kan man säga mycket.
Givetvis menar förståsigpåare i allmänhet, det vill säga tidningarnas ledarsidor och andra i svensk socialism marinerade experter, att detta visar vilken skrupulös typ Erdoğan i grund och botten är. Det är en förväntad reflex från det intellektuellt inavlade etablissemang som utgör debattarenan i Sverige.
Liksom politikerna kan de inte för sitt liv förstå att någon kan ha synpunkter på hur goda vi svenskar är och hur väl vi vill världen. Deras förståelse för Erdoğans strategi och taktik bygger på egna upplevelser av prutande i österländska basarer, och sådant kan upplevas trevligt när man ska spendera semesterpengar (eller traktamentet), men knappast när Sverige, som de ser det, kämpar för att överleva.

För Turkiet är sakens enkel. De har ingen anledning att ge bort något gratis, varför skulle de göra något sådant. Landet placering mellan Europa och den främre Orienten gör det utsatt för storpolitiska stormar. Man har helt enkelt att navigera i en mångfalt utsatt värld än lintottarna i norden som mest är kända för att vara moraliska översittare.
Man ska inte heller glömma bort att Sverige är det aparta landet i sammanhanget. Vår syn på blasfemi och yttrandefrihet anses av stora delar av världens befolkning som gravt avvikande.

Inget blir heller lättare för Erdoğan eftersom han säkerligen är en hyfsat from muselman, ur ett
krasst realpolitiskt perspektiv behöver han också stöd från sina muselmanska bröder och systrar. Som alla politiker måste han leverera för att ha mandat att sitta kvar.
Återupptagna EU-förhandlingar är sålunda ett gott alternativ att slänga fram. Att slippa handelshinder till den marknaden är bara positivt, väl inne kan han agera som de andra strulpellarna.

För höga vederbörande i EU kan det klart inte ha varit otänkbart att Turkiet sist och slutligen skulle dra det kortet. Man kan tänka sig att de har fruktat för den här dagen, i nöden prövas nämligen vännen och Sverige är på alla sätt och vis en god vän till EU.
Frågan är om känslorna är besvarade från EU. Orkar man se framför sig Polen, Ungern och Turkiet när hela den tunggrodda organisationen ska komma överens?

Kanske måste Uffe visa upp sina allra mest bedjande hundvalpsögon för att övertyga EU:s ledarskap i frågan, eller kan det vara så att saken är biff för att Sverige ska med i Nato till varje pris?
En sak är nämligen säker, medlemskapet i EU kan ju dras ut i tiden när Sverige väl är med i Nato. Möjligheten att ha Sverige som provmedlem i Nato under en begränsad period och sedan kasta ut det om EU-förhandlingarna kraschar igen finns inte.

Detta är givetvis helt klart för Erdoğan, på sätt är det ett ganska högt spel också från hans sida. Vid tiden för denna texts pressläggning är utfallet ännu inte helt klart.
Vi kan tämligen säkert förutse att svaret på om Sverige godkänns eller måste vänta ytterligare en tid kommer imorgon onsdag.

Min ståndpunkt i frågan är dock bekant för alla, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!