Politiska Principer, del 2

Politiska Principer, del 2 1

Problemet med politik är att det egentligen inte hjälper att ha en, vi kan nämligen inte komma överens om ens det enklaste lilla.
Den senaste veckans debacle i riksdagen har visat det med all önskvärd tydlighet.

Man hänvisar till det besvärliga parlamentariska läget som orsak till detta. Egentligen vill politiker skrika ut att plattnackarna till valboskap som röstade på SD helt enkelt röstade fel eftersom de varken begriper sitt eget bästa eller har någon egentlig värdegrund att förlita sig på.

Men så långt kan varken verkliga socialister, eller alla kryptosocialister som kammaren är nedlusad med, gå.
Förmodligen och märkligt nog eftersom det sannolikt bryter mot värdegrunden.

Den knappa femtedel av befolkningen som röstade på SD verkar inte bry sig särskilt om det. Vilket har betalat sig i det långa loppet. M och KD verkar nu huvudsakligen fördra SD som en bråkig styvbror i den borgerliga familjen.

L har dock fortsatt problem. I en debattartikel i kvällspressen hotar LUF med att inte rösta på L om samarbetet inte omgärdas av en mängd röda linjer. Så många tycks det mig, en utomstående betraktare, att det inte kommer bli något samarbete alls.
Sannolikt gör det väl varken till eller från för Sabunis möjlighet att hänga kvar i riksdagen, det blir exit L hur de än vrider och vänder sig.

Som politisk princip är allt som rör partiernas förhållande till SD väldigt intressant. Det sätter blixtbelysning på riksdagspolitikernas tro på sin egen förträfflighet, samt oförmågan att nyktert betrakta verkligheten.
Dessutom synes förmågan att anpassa sig till opinionen väldigt låg, kanske obefintlig, hos de flesta riksdagspartierna.

Om man istället för att ösa förbannelser och veklagan över SD kunde man anpassat sig till opinionskraven och behållit partiet på en lagom nivå av KD-snitt.

Vilket leder mig fram till den intressanta politiska principen som jag håller kär.
Den om nyttan av politisk populism.

Politisk populism löser inte upp några parlamentariska knutar. Å andra sidan löser den problemet genom att det mer sällan blir regeringskriser om politikerna lyder folket istället för tvärtom.
Bäst fungerar det givetvis om man avstår ett nationellt parlament som ska besluta om alla möjliga saker.
Vilket jag tycker ska bli verklighet fortare än kvickt.

Vilket leder till en annan mycket väsentlig politisk princip, den om lokalt styre. Låter vi staten sköta inrikes och utrikes säkerhet kan kommuner eller annan lämplig nivå sköta resten.

Det huvudsakliga argumentet mot populism och lokalt styre är att det inte blir någon ordning och reda. Mer sällan hör man politiker av facket tala om vikten av att göra som folk vill.
Till leda har vi senaste tiden hört om att man skall agera för Sveriges bästa. Välgärningen är redan utförd genom att “regeringen” är avpolletterad.
Dessutom betvivlar jag starkt att vad jag tycker är Sveriges bästa till fullo stämmer överens med vad någon som bor i Norrlands inland tycker.
I bästa fall blir det en eländig kompromiss som ska tillfredsställa oss båda.

Den viktigaste politiska principen av alla är att medborgaren själv begriper vad som är bäst för honom själv.
Till en ganska stor del är han också beredd att kompromissa om utfallet inte blir helt godtyckligt. Pengar kan han också lägga på saker och ting om det kommer honom till nytta.

Men då måste politikerna lyssna på medborgarnas vilja och lyda den, populism med andra ord. Besluten måste tas på lokal nivå, lokalt styre med andra ord.
Det är exempelvis inte helt otroligt att medborgare i vissa kommuner vill ha andra byggregler än i andra. Låt dem själva fatta beslut om det.

Om nu miljöpartister innanför Stockholms tullar älskar vindkraftverk är de klart att tusen och åter tusen vindmöllor ska få susa där. Folket i glesbygden som inte vill ha eländet på sina bakgårdar ska slippa.
Om socialdemokrater vill ha likriktade läroplaner av statlig modell för sina barn får de väl ordna med det utifrån vad som finns tillgängligt nu. Då kan de tugga värdegrund och jämlikhet tills de svimmar. Men låt de som  inte vill  låta bli!

Den viktigaste politiska principen av alla är att vi måste tillåta oreda eftersom det betyder frihet från förtryck.
Det betyder mindre statlig styrning och fler lokala variationer.
Dessutom slipper vi parlamentarisk cirkus i riksdagen om den har mindre att bråka om. Det borde vi lära oss efter den senaste tidens bråk och larm.