Politiken är Problemet

Politiken är problemet, inte lösningen.

Vi kan till exempel fråga oss varför de så omtalade ”ekonomiska klyftorna” ökar i Sverige? Svaret är inte att majoriteten av svenskarna är lata och odugliga. Vad man däremot kan konstatera är att statens största utgiftsposter är bidrag och transfereringar, och dessa måste komma någonstans ifrån. Inte helt oväntat är det skattebetalarkollektivet som måste underhålla de som inte arbetar eller arbetar för lite i förhållande till sin förmåga.

Höga skatter är ett utmärkt sätt för att sänka ambitionsnivån hos alla grupper i samhället, och det är politiken som ordnat det så.
Vad politiken försöker göra nu är att finna den heliga graal som ska lösa problemet. Den uppgiften är givetvis omöjlig om man nu inte tänker sig att omstöpa systemet från grunden genom att börja om från noll.

Anledningarna till att politiker inte vill börja från noll är officiellt att de ”känner ansvar” för landet och medborgarna. Vi bör dock betänka ett mycket viktigt faktum, om så verkligen vore fallet borde inte riskdagen bestå av hela 8 partier med inbördes olika viljor.

Jag har tillbringat en ganska avsevärd tid med att läsa alla riskdagspartiernas partiprogram.
Man slås av två saker, för det första är de alla lika socialistiska i så motto att partierna tror sig veta bättre än medborgarna om hur livet ska levas. De anser sig ha en nästan gudomlig rätt att inskränka våra fri- och rättigheter, skriva oss på näsan om hur en slipsten skall dragas och kräver att vi betalar kalaset med skatter.

För det andra, de är inbördes så olika att de inte helt naturligt kan komma överens om deras respektive mål ska uppnås utan att komplicerade överenskommelser och avtal måste skrivas.
Överenskommelserna och avtalen blir dessutom allt som oftast föremål för infekterade strider. En slutsats som kan dras är att riskdagspartierna i slutändan möjligen kan sägas ha sina väljares bästa för ögonen, inte allas bästa.
En mycket trolig tanke är till och med att riskdagspartierna är ute efter makten i sig själv utan några högre och ädlare syften än att helt enkelt få bestämma över oss!

Givet den kunskapen måste konstatera att politiken är problemet, inte lösningen.

Natodebaclet är ett utmärkt exempel på hur politiken går bort sig i verkligheten och drattar på rumpan. Det är i förlängningen resultatet av att östtyskarna fick tvärnog av kommunism och sovjetimperiets fall. Med sedvanlig ignorans kom det att leda politikerna till slutsatsen att det var fred i vår tid.
Bland annat fick man för sig att det förutvarande Sovjetunionen, nuvarande Ryssland, blivit fredligt mer eller mindre över natten. Den slutsatsen fick en viss statsminister (vars namn inte ska nämnas i civiliserade sammanhang) att sturskt utropa att ”försvaret var ett särintresse bland andra”.

Notabelt med det uttalande är att det skedde ganska precis ett år innan Putin helt sonika bestämde sig för att ta över Krim i Ukraina. För en sansad bedömare framstår det nästan som helt omöjligt att en viss statsminister (vars namn inte ska nämnas i civiliserade sammanhang) var så illa underrättad om hur de stora dragen såg ut i Ryssland. Om han verkligen inte visste är det fler än jag som undrar hur fruktansvärt pårökta västvärldens underrättelsetjänster var vid den här tiden, eller gick de kanske på starkare droger?

Vissa konspirationsteoretiker spekulerar faktiskt i om denna statsminister (vars namn inte ska nämnas i civiliserade sammanhang) till och med uttalade sig medvetet för att kratta manegen för ett senare svenskt Nato-medlemskap.
Teorin faller emellertid på sin egen orimlighet, ingen politiker av hans dignitet tänker längre än till nästa val om de nu har någon tankeverksamhet att tala om alls.

En sak kan vi i alla fall konstatera. Det har gått ganska dåligt för politiken att få in oss i Nato.
Politiken är problemet, inte lösningen.
Jag anser att min princip är bättre. Mindre stat och mer civilsamhälle. Lägg ut politiken på lokalsamhället och låt folk bestämma själva.

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!