Politik

Politik 1

Politik är att prioritera.

Tyvärr prioriterar politikerna nästan undantagslöst fel. En anledning är deras tidshorisont som i bästa fall är fyra år, mycket ofta är den kortare än så.
Just nu prioriteras exempelvis ett medlemskap i Nato. För två år sedan skulle den som sagt att vi skulle hålla på med ett sådant stolleprov blivit utskrattad.

Nato har visat sig vara en ganska mastig bit för svenska politiker att hantera. Man kan utan att förfara till överdrifter konstatera att hela alltet hanterats inkompetent och klantigt.
Om vi bortser från den helt självklara slutsatsen att Sverige inget medlemskap i Nato behöver så är det givetvis så att kursändringen i svensk utrikes- och säkerhetspolitik borde underställts folkomröstning. Alternativen skulle självklart varit JA eller NEJ.

Istället står vi mitt i röran som uppkommit och diskuterar yttrande- och mötesfrihet. Så kan det gå när politiker prioriterat fel och hastat iväg beslut utan någon som helst förankring i folkdjupet.
Senast är det pseudoLiberalen Johan Pehrson som uttalar att det kan bli aktuellt att ändra i ordningslagen så att det blir förbjudet att bränna koraner.

Det har varit en del av koranbränningar i Sverige senaste tiden. En av muslimer ansedd som helig bok, av andra betraktad som pappersmassa med skrivtecken i.
Att det blir liv och kiv beror på två fatala politiska missbedömningar. Den första var att Sverige utan problem skulle kunna ”integrera” hundratusentals bidragsmigranter och faktiskt några få riktiga krigsflyktingar med muselmansk trosinriktning, det har som bekant gått dåligt.
Den andra missbedömningen var att ett svenskt medlemskap i Nato skulle ordna sig mer eller mindre av sig självt.

Johan Pehrson begriper givetvis vari problemen ligger. Han har själv varit med och skapat röran och kan självklart inte erkänna sin skuld. Det skulle nämligen visa på att han är en del av problemet, det går inte eftersom politikers självklara försäljningsargument är att de kommer med eleganta lösningar.
Helt klart har Johan och hans kolleger i ”regering” och riskdag en högt utvecklad förmåga till att rationalisera och bortförklara sina fel och brister. Om så inte vore fallet skulle de snabbt förgås av den som ångest som borde drabba dem.

Johan kommer istället med det i hans tycke lysande förslaget att människors rätt att protestera ska inskränkas. I hans värld är det bra ur två olika synvinklar.
Inför Turkiets president Erdoğan visar han upp sig som en kraftkarl som inte räds att ta i med hårdhandskarna. Det tycker Erdoğan är bra eftersom han överlever politiskt på att vara en kraftkarl själv. Sålunda ros medlemskapet i Nato iland.

Inför den muslimska världen böjer Pehrson rygg och visar att den som uppför sig som ett primitivt djur och bränner ambassader, och skriker och gnäller som en barnrumpa, har rätt. Att det är rätt att förvägra kvinnor rätt till sina liv, att det är i sin ordning att bränna människor och hänga dem från lyftkranar, att det är rätt att hugga händer och huvuden av folk.
Han visar att Sverige, om man ställer till tillräckligt mycket liv, är redo att ge en viss ”religiös” grupp särrättigheter. Det kan väl kanske inte uteslutas att Johan Pehrson tänker sig att fungera som lydig slav när kalifatet Sverige bildas i en nära framtid.

Det finns egentligen bara en grupp som blir lidande av Johan Pehrsons tilltag att vilja ändra i ordningslagen för att få till stånd ett förbud mot att bränna koranen. Nämligen det fåtal svenska lintottar som fortfarande i nådens år 2023 föredrar att dö ståendes hellre än att leva på knä.

Vi är emellertid ingen viktig grupp för Johan Pehrson, han tänker på de som röstar eller kan tänka sig rösta på honom i nästa val. De ser gärna ett förbud mot att bränna förment helig pappersmassa med trycksvärta och är sålunda prioriterade av Johan Pehrson!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!