Party och Nato

Precis som många andra har jag funderat över den finska statsministerns partyvanor den senaste tiden.

Det är givetvis självklart att man undrar över saken. Flickebarnet torde vara fött ungefär när jag började gymnasiet i mitten av 80-talet och verkar, förutom sin politiska läggning, vara i övrigt fullt friskt. Att hon och hennes man skulle vara oförmögna att skaffa barnvakt är uteslutet.
Frågan måste alltså ställas, vem är ute efter att skada henne genom att publicera bilder där hon är synbarligen glad i hatten och festar runt?

Man kan börja med att konstatera ett självklart faktum. En statsminister är givetvis alltid i tjänst. Vardag som helgdag, fest eller inte. Sannolikt är det så att Finlands statsminister har en mycket rimlig koll på läget och vet om det är möjligt eller inte att gå på party. Vi kan också hålla för troligt att tjänstetelefonen alltid är med på ett hörn, när den börjar pipa fram ”Maamme”¹ vet hon nog att nu saatan perkäle är det allvar och dags att samla ihop sig.

Åtminstone har jag under den senaste veckan febrilt försöka hitta någon plausibel anledning.
Är det högsta hönsen i WEF som planterar uppgifter för att att de tröttnat? Nej, det är osannolikt, hon gör sitt bästa för att efterkomma kraven från globalisterna genom att ansluta Finland till kompisklubben Nato.
Vill svenska MiljöPhascister störta henne från tronen eftersom Finland envisas med kärnkraft? Nej, självklart uteslutet. Svenska MiljöPhascister är fullt upptagna med att hata fri företagsamhet i Sverige samt hoppa i Riddarfjärden och saknar i övrigt fantasi nog.

Putte då, är det han som är ute med någon synnerligen intrikat påverkansoperation för att mjuka upp vårt östra broderland när specialoperationen i Ukraina gått rent över styr? Nej inte det heller, äventyret i Ukraina har som sagt antagit karaktären av en katastrof och kräver hela hans uppmärksamhet. Att bråka med Finland håller inte.

Vad jag däremot kan satsa en slant på är att Nato-frågan är inblandad. Den 26 augusti träffas nämligen Finland, Sverige och Turkiet i Helsingfors för ett trilateralt möte i frågan. Det har varit ett hemskt kattrakande om mötet och att statsministerns läckta festvanor är nästan för bra för att vara ett rent sammanträffande.

En förklaring kan vara att Nato-motståndet lever och frodas i Finland. Tillräckligt högt upp i förvaltningsapparaten når det också för att det ska kunna ställa till med rabalder så att en statsminister prompt ska gå och drogtesta sig för att få slut på tjafset, vilket för övrigt inte hjälpte ett dugg.

Inför sådana tankar måste varje sann klassisk liberal sansa sig och något tänka efter.

Å ena sidan är det givetvis utmärkt då det bevisar att motståndet lever och frodas. God finländskt sisu och så vidare.
Å andra sidan beskriver det väl problemet med denna förbannade statsapparat som kan jävlas och ställa till det. Ett övermått av konspirationer och hemlighetsmakerier är inte till någons gagn.
De som riskerat att råka värst ut i slutändan är givetvis du och jag, vanligt hederligt folk som bara aggressivt önskar vara ifred med sina liv. Vi som tycker att staten kan göra det den är bäst på, nämligen att hålla sig på flera armlängders avstånd och ha en karaktär av nattväktare.

Turkiets president har givetvis betraktat spektaklet med oförstörd glädje. Han kan dra ännu fler inrikespolitiska växlar på att obstruera nu när Finlands statsminister visat sig vara en relativt normal västerländsk kvinna som inte skäms för att festa runt.
Sådant framstår givetvis som synnerligen suspekt i Erdoğans ultrakonservativa och gravt turknationalistiska kretsar. Deras syn på vad kvinnor är lämpliga till, och hur de bör uppföra sig, avviker kraftigt från den i västerlandet gängse normen.

Vad jag själv anser om statsministerns festande är följande: jag bryr mig inte ett skvatt.
Trots att det bär mig emot rekommenderar jag Sanna Marin, statsminister i Finland, att se över hur det egentligen fungerar i hennes egen förvaltningsapparat. Någon eller några i republiken Finland verkar vara intresserade att härska genom att söndra!

1. Finlands nationalsång.