Partiprogrammet, del 2!
KLP:s syn på demokrati är enkel, rättfram och okontroversiell!
Det gängse användandet av begreppet demokrati är däremot djupt problematiskt. Ett politiskt beslut blir inte per automatik moraliskt försvarbart för att det fattas genom omröstning.
En naturlig följd av detta resonemang är självklart att politiska partier per definition inte behöver uppfattas som moraliska för att de är med och fattar demokratiska beslut. Även om de själva gärna vill se på saken på det sättet.
Partier som står för den motsatta synen, att politiska beslut per definition blir moraliska för att de fattas genom omröstning, är farliga både för den enskilda medborgaren och landet i stort.
Tittar vi på förhållandena i den svenska riksdagen och regeringen kan vi konstatera att den påstått parlamentariska demokratin mer eller mindre är satt ur spel. Saken är nämligen den att kammarens absolut minsta parti sitter i regeringsställning och genom sitt inflytande håller majoriteten i riksdagen som gisslan.
Rimligtvis måste vi fråga oss om detta är det ideala tillståndet för ett påstått parlamentarisk/liberal demokrati. Ska ett närmast klimatfascistiskt och i sina egna ögon ytterst moraliskt högstående litet ytterkantsparti kunna trycka ner en majoritet som inte om så livet stod på spel någonsin skulle rösta på dem?
I Sverige är svaret på den frågan tyvärr ett rungande ja! Orsaken härtill är givetvis att politikerna inte på något sätt behöver förhålla sig till folkviljan. Det räcker om man kan sy ihop mer eller mindre chansartade och nödbedda överenskommelser i parlamentet.
Det är med andra ord en myt att 175 av riksdagens ledamöter ska vara överens för att rösta fram en regering. I Sverige räcker det just nu med 116 mandat, plus att tillräckligt många inte avskyr dessa 116 tillräckligt mycket för att blockera dem.
Det är det vi kallar demokrati.
Ett resultat av denna svenska modellen är att vi med visshet kommer sitta med en icke i allmänna val framröstad ”statsminister” i knät.
Den avgående utnyttjar nämligen det faktum att landet i det närmaste befinner sig i ett parlamentarisk kaos genom att kasta in handduken innan han riskerar att fällas i ett allmänt val. Eller åtminstone hamna i samma prekära läge som efter det förra.
Socialdemokraterna visar som vanligt ett suveränt förakt vad allt vad folkvilja heter när de väljer att byta partiordförande under pågående mandatperiod. De räknar, förmodligen helt riktigt, kallt med att de andra partierna inte i onödan vill störta landet in i ytterligare kaos och riskera ett extraval så nära inpå det ordinarie.
Eller för att uttrycka det mer precist och rättframt. De begriper riksdagen består av strykrädda syltryggar och annat patrask som inte riskerar sin nuvarande utkomst eller framtida möjligheter till ännu mer makt!
Låt mig citera vårt nya partiprogram: ”Sverige behöver ett konstitutionellt skydd för individens fri- och rättigheter, mot majoritetens tyranni.”
Här kan jag passa på att tillägga en egen fundering, vi som medborgare måste skyddas mot passivt aggressiva godhetsivrare som tror att de vet bäst vad folket ska ha!
Självklart finns det en hel radda beslut som måste tas gemensamt via omröstning. Men vi behöver också en djupare diskussion om var gränserna ska gå och vilka beslut medborgarna kan ta själva utan inblandning från politiskt valda företrädare.
Vi måste helt enkelt sätta oss ner alla till mans och fundera över hur vuxna vi vill vara.
Ett utmärkt exempel på KLP:s tilltro till vuxna människors förmåga att bestämma själv kan noteras på vårt partiprograms allra första sida under rubriken ”Alkoholmonopolet”. Förhoppningsvis tar våra politiska opponenter del av budskapet och bemödar sig om att förklara varför de anser att sakernas tillstånd skall vara annorlunda inför sina väljare. Om de klarar den saken utan att helt dumförklara sina väljarskaror är jag den första att applådera!
Det är precis som jag konstaterade i ingressen. KLP:s syn på demokrati är enkel, rättfram och okontroversiell!
