PANIK

PANIK 1

Tänk er att en som sitter och dömer folk i Svea Hovrätt uttalar följande: Jag vill se paniken i samhällets ögon, så länge den inte existerar hos andra så kommer skjutning efter skjutning att inträffa…

Låter magstarkt, kan man tycka. Men i Sverige är det en bister verklighet att lekmannadomare i Svea Hovrätt önskar att alla medborgare råkar i panik över de myckna gängvåldet i Sverige. Åtminstone om Muhamed Noor (S) citerades rätt i artikeln i Svenska Dagbladet.

Först blir jag lite misstänksam och undrar om jag verkligen läst rätt. Eftersom citatet stämmer undrar jag om den gode Noor kanske förutom att vara en s-märkt lekmannadomare också är en hobby-svensk. Enligt reportaget kan han dock relatera till svensk nutidshistoria med egna upplevelser från den så kallade tsunamikatastrofen. Han kom till Sverige från Somalia som 6-åring och borde som nämndeman i en hovrätt, visserligen s-märkt, vara relativt integrerad i Sverige.

Att han ändå föreslår att vi alla blir panikslagna framstår därför som minst sagt icke-svenskt. Sedan hjälper det föga att han använder normaliseringsargumentet.
Normaliseringsargumentet är en retorisk poäng som socialister ofta drämmer till med för att inskärpa vikten av att vi rättar in oss i ledet.

Vi måste sålunda förbjuda alla droger som socialister inte vill veta av. Annars normaliserar vi drogerna.
Vi måste förbjuda alla former av prostitution (utom underlivsmassage för medelklasskvinnor, det är nämligen tantra och/eller yoga och sålunda helt normalt) även när vuxna människor ingår frivilliga affärsavtal. Annars normaliserar vi prostitution.
Hederligt folks vapenhantering ska kompliceras och omgärdas med ett omöjligt regelverk. Annars normaliserar vi vapenanvändningen. Kriminaldårarna struntar dock i eventuella regler och skaffar sig bössor ändå. Ibland hinner de uppenbarligen med att spela in musikvideofilmer med dem innan de används för att ta barn av daga.

Muhamed tycker nämligen att det känns fruktansvärt med alla skjutningarna. Han vill att att alla ska känna samma sak.
Enligt en något oklar modern socialistisk retorik är det ju så att när man känner saker som det händer något. Inte när man vidtar övertänkta och väl avvägda åtgärder. Som att sätta ner foten och säga att nu får den jävlar i mig vara slut på pangandet och låsa in förövarna på livstid eller kasta ut dem ur landet.

Unger hr. Noor har givetvis några skarpa förslag i god socialistisk anda för att få slut på hattandet fram och tillbaka.
Polis och Tullverk ska växa för att få stopp på vapen- och narkotikaflödet. Man ska vidare tänka på 20 års sikt för att ha bättre framförhållning.

Mina motförslag är dessa.
Tillåt hederliga aktiebolag att sälja cannabis och andra droger.
Låt polisen ta hand om kriminaldårarna istället för notoriska pundare. De första behöver primärt låsas in, de senare måste få vård mot sitt missbruk.
Inför drakoniska straff som garanterar att kriminaldårarna aldrig kan störa samhället igen. Utvisning på livstid skall användas flitigt, går det inte att utvisa får de låsas in på livstid.
Lätta upp vapenlagstiftningen för hederligt folk så vi kan jämna ut oddsen.
Frikostiga repatrieringsbidrag utbetalas till dem som önskar lämna landet. De som fuskar och återkommer spärras in på livstid.

Jag tycker också att allsköns socialister ska vara försiktiga med att önska sig alltför stora känsloutbrott från det svenska folkdjupet. Ett problem med önskningar är nämligen att de en vacker dag kan bli verklighet.
När svensken i gemen vaknar upp och inser vad allsköns politiker ställt till med kan paniken bli obehaglig att uppleva…