Oro

På grund av omständigheter utanför min kontroll är jag under veckan tillfälligtvis grupperad i Göteborg. Landsförvisad skulle man kunna kalla det, en landsortsbo på vift i storstaden.

För att inte i alltför stor omfattning lida hotelldöden sysselsätter jag mig, efter tjänsteutövningen för dagen nåtts väg ände, att på det där lätt förvirrade sättet som vi ödemarksbor gör röra mig på stan.

Förutom nära döden-upplevelser av spårvagnar och bussar när jag obrytt korsar stadens gator, stå och betrakta människomassorna som rör sig och vederbörligen att i allt övrigt begapa storstadens alla tokigheter noterar jag en sak.
I en centralt belägen matvaruaffär, på den så kallade Femman i Göteborg, rumsterar två gossar av utrikiskt ursprung runt.

De kan väl vara i yngre tonåren och har sannolikt sommarlov. De springer runt och skriker och gapar. Eftersom det är unga hannar det är frågan om misstänker jag först att några flickor att imponera på finns i närheten.
Så är inte fallet. Sannolikt är det så att matvaruaffären erbjuder någon slags arena för dem att få uppmärksamhet på.
Eller så är de helt enkelt fruktansvärt ouppfostrade, ickesocialiserade och/eller tölpaktiga att de helt enkelt inte har vett att uppföra sig på något annat sätt.

Enligt det gängse vänsteristiska narrativet är det sannolikt synd om dem, uppväxta under påvra omständigheter i ett utsatt område och med frånvarande pappor.

Det intressanta uppstår när våra vägar korsas. Jag planerar te och macka på rummet eftersom utsikten att sitta och käka kvällsmat i hotellets restaurang med överförfriskade semesterfirare framstår som vämjelig.

Vad som händer är att gossebarnen stillar sig och morskt börjar stirra på mig. Jag stirrar tillbaka och viker inte undan. Med neutral röst säger jag Ni ska nog ta och lugna ner er lite, folk försöker handla i lugn och ro.
Varpå gossarna dryper av som två hunsade katter och försvinner. Sannolikt ingick det inte i deras föreställningsvärld att okända människor kunde ha synpunkter på deras uppträdande.

Antagligen är det väl så att dessa två representanter för nysvenskheten inom bara några år drar vapen om någon säger så till dem.
Så är det nämligen, att på skarpen säga till nysvenskar kränker deras heder. Öppnar man truten åt helsvenska lintottar är det bara deras integritet och känslor man förstör. Det kan de senare i livet använda i sina generationsromaner och skattefinansierade tv-produktioner.
Barn med mörk hy och arabiskt klingande namn får sin revansch genom att gå med i gäng och dö unga.

Väl tillbaka på mitt hotellrum noterar jag SvD publicerar en artikel om BRÅ:s Nationella Trygghetsundersökning.
Enligt den upplever personer i kommuner som tillhör storstadsregionerna störst otrygghet. Otryggast är man i Bromölla, utsatta för flest brott rapporteras av dem från östra Göteborg.

I norra Sverige är det tvärtom. Folk känner sig trygga och har stort förtroende för rättsväsendet. Det sista gäller dock inte västerbottniska Åsele, där är förtroendet för rättsväsendet som lägst.

En underbar formulering i texten är följande; – Vi ser särskilt stora skillnader vid frågan om otrygghet vid utevistelse sent på kvällen. Det är till exempel ungefär åtta gånger vanligare att människor känner sig otrygga vid utevistelse sen kväll i Malmös stadsdel Fosie jämfört med Åre och Storumans kommun.

Det kan väl tänkas vara så att samma folk som befinner sig i och omkring Fosie i Malmö endast mycket sällan, förmodligen aldrig, befinner sig i Åre eller Storumans kommun.

I texten spekuleras om att högre koncentrationer av människor och krogliv spär på otryggheten. Så kan säkert vara fallet.
Givetvis frågar man sig inte om det kan bero att viss sorts människor befinner sig därstädes, i storstadsregionerna, som ger upphov till oron.

Hela schabraket avslutas med de vanligtvis förekommande visdomsorden för att lugna ner den uppjagade medelklassens ångest.
– Man ska komma ihåg att otrygghet och oro för brott inte nödvändigtvis behöver hänga samman med den faktiska utsattheten. Otrygghet och oro är subjektiva känslor som påverkas av en rad olika faktorer och det kan ju vara bra att komma ihåg att de flesta faktiskt aldrig utsätts för brott, men det är självklart viktigt att ta människors oro på allvar.

Med andra ord. Stilla i båten! Vi tar er oro på största allvar och kommer snart presentera nya värdegrundskoncept som kommer få ordning på torpet!

Om jag överlever dagens vedermödor i Göteborg utan att råka ut för hämndaktioner av någon förnärmad kriminell klan återkommer jag med en ny text i morgon!