Ordning och Reda
I vissa länder råder det ordning och reda, politiker och tjänstehen hålls personligen ansvariga!
Ett exempel på ett sådant land är Sri Lanka.
Vid påskattacken 2019 anfölls tre katolska kyrkor och tre lyxhotell i Sri Lanka. Utöver runt 270 döda skadades omkring 500 personer. Landets högsta domstol har nu dömt dåvarande polischefen, två underrättelsechefer samt en hög tjänsteman vid försvarsdepartementet att tillsammans betala motsvarande knappa 6 miljoner kronor till offrens anhöriga.
Även den numera avgångna presidenten, Maithripala Sirisena, hålls ansvarig och får punga ut med 2,6 miljoner kronor.
Enligt domstolen var det ”ett sorgligt misslyckande som fick katastrofala konsekvenser”.
Det kan jag inte annat än att hålla med om. Den lokala islamistgruppen (som misstänks ha utfört dådet), National Tawhid Jamaat (NTJ) fick så att säga in en storslam. Gärningsmännen har för övrigt ännu inte ställts inför rätta.
Det är första gången Sri Lanka dömer en president till ansvar för att han misslyckats att förhindra en terrorattack. Sri Lanka är således ett föregångsland att ta efter. Inte nog med att landet redan haft en kvinnlig president, Chandrika Kumaratunga 1994-2005, de utkräver också ansvar för underlåtenhetssynder.
För svensk del tänker jag närmast på vem ansvaret terrordådet i Stockholm 2017 ligger. Vi kan givetvis fundera även på andra saker, exempelvis det förvarande energidebaclet och vårt anorektiska försvar.
I Sverige är det emellertid så att varken ”regering” eller riskdag bryr sig särskilt mycket om eventuellt ansvar.
Regeringen fattar nämligen sina beslut kollektivt och riskdagsledamöterna är mer intresserade av det ”demokratiska samtalet”, samt eventuellt sina mantalsskrivningsadresser, än att hantera administrationen av landet.
Polismyndigheten verkar mest av allt vara en form av dokumentärsåpa som anstränger sig att göra livet surt för hederliga vapenägare. SÄPO är mest hemliga över lag, ingen vet väl egentligen om de gör någon nytta alls.
I Sverige är det för det första så att alla politiker mest vill väl, åtminstone om de får bestämma själva. Väljarna, eller valboskapet som jag tycker vi betraktas som, har rätt att yttra sig vart fjärde år. Teoretiskt sätt kan vi då utkräva ansvar. Synd bara att det verkar vara en nedåtgående spiral som snurrar allt fortare för varje år.
Det största problemet är sannolikt att det är politikerna som väljs som stiftar lagarna. De känner nog sig själva bäst och drar sig nogsamt för att lagstifta till sin egen nackdel.
Det räcker inte med att såväl yrkesdomare som lekmannadomare är politiskt tillsatta. För att uppnå optimal straffrihet krävs både hängslen och livrem!
Sverige är jämfört med Sri Lanka att betrakta som ett erbarmligt bakvatten. Ett U-land där höga vederbörande kan glida fram på en räkmacka och förvänta sig både fet pension och internationella toppjobb den dag de avgår från politiken.
Som klassisk liberal tycker jag det är dags att ändra på det!
