Ordning och Reda
Det ska äntligen bli ordning och reda i Halmstad centrum.
Efter en lång handläggningstid har polisen beslutat godkänna kommunens ansökan om att stadskärnan ska bli ett så kallat Lov 3-område.
Lov 3 syftar på tredje paragrafen i Lagen om ordningsvakter (Lov), som reglerar ordningsvakters befogenheter inom avgränsade områden. Inom dessa avgränsade områden har ordningsvakter rätt att avvisa, avlägsna eller omhänderta personer i syfte att upprätthålla allmän ordning.
Sedan tidigare finns samma beslut för akuten i Halmstad, köpcentrumet Hallarna, Halmstad tingsrätt och, inte helt överraskande, Migrationsverkets lokaler i Spenshult. Det sistnämnda har bland annat varit uppehållsställe för en man ur det så kallade kompetensregnet som nu sitter dömd efter att ha kastat en kvinna ner i ett gruvhål.
I Halmstad har man under lång tid haft problem med snatterier, busliv och andra otrevligheter. Misshandel och till och med mord har förekommit. I sammanhanget renderar det heder åt sverigedemokraten och kommunrådet Andreas Ahlqvist som uttalar följande ”…en upplevd otrygghet är en faktisk otrygghet. Om det begränsar människors liv på ett eller annat sätt – och gör att folk drar sig för att åka in till city – så är det ett problem.”
Vänsterpartiet är föga förvånande motståndare till hela projektet. I sann vänsterbliven anda tycker de att man kunde satsa på fältassistenter istället.
Att ordningsvakter nu kommer patrullera stadskärnan är ett steg i rätt riktning som varken jag eller någon annan som värnar medborgarnas rätt att känna trygghet kan ha något emot. Helt uppenbart är det så att våldsmonopolet, polisen, inte är uppgiften mogen.
Tills vidare får man betrakta det som en kommunal kärnuppgift att se till att de blir gjort. Mycket viktigare än att smycka staden med aparta konstverk, tillhandahålla sanitetsbindor på skolorna eller ta fram storslagna planer på hotell med Sky Bar där det fina folket kan sitta och fyllna till på överprissatta drinkar.
I framtiden kan vi hoppas att kommunen får en exklusiv rätt att bestämma inom sitt fögderi. Då slipper man nämligen att förhålla sig till nationella lagar som inte tar hänsyn till olika lokala förutsättningar.
Då kan exempelvis boende i gentrifierade stadsdelar i Stockholm inkludera sig bort från sprängningar hur mycket de vill. Vanligt folk i Halmstad som önskar ta en bärs på stan i lugn och ro på fredagen kan lösa det som de vill.
Det idealiska vore, om jag som klassisk liberal fick ha ett ord med i laget, att polischeferna gjordes ansvariga inför folket. Riskerade de att avsättas i allmänna och fria val torde det bli annat ljud i skällan än var det är nu.
Förmodligen skulle man också på ett smidigare sätt kunna dimensionera poliskåren efter säsongsvariationer. I Halmstad är det klart besvärligt att hantera sommarmånaderna när folkmängden ökar markant.
En lokalt anpassad lagstiftning som inte syltryggarna i Stockholm kan ha synpunkter på och lägga sig i ger också möjlighet att diskriminera vissa grupper hårdare. Kända bråkmakare och allmänt löst folk som inte bör befinna sig bland civiliserade människor kan då enklare ges tillträdesförbud i exempelvis stadskärnan.
Framför allt ger det oss ute i landet rätt att hantera livet efter våra förutsättningar. Ett bekant faktum för oss som inte bor bland värdegrundsonanisterna i Stockholm, och inte i parti och minut uttalar hur förbannat inkluderande och goda vi är, är att vi önskar bestämma själv.
Det kan, och det är en hemsk tanke för vänsterblivna som tycker att lika är bäst, uppstå olika lösningar i hela Sverige.
Ur mitt perspektiv är det positivt eftersom jag intuitivt begriper att det som passar sig hemma kan vara helt fel någon annanstans.
Sålunda, ett litet steg mot en bättre värld. 3 miljoner satsas i en första runda, framtiden får utvisa om det behövs mer pengar. Om så är fallet kan man ta en del från Vänsterpartiet, de gör ändå ingen nytta i detta eller andra sammanhang.