Opportunistisk
Klokare människor än jag har påstått följande, kriminalitet är huvudsakligen opportunistisk.
Inom de lättare vetenskaperna, samhällsvetenskaperna, har ordet en negativ klang som också passar ihop med hur vi tänker på kriminalitet som sådan, nämligen principlöst utnyttja rådande omständigheter och anpassning till de som har makt.
Vi kan likna det vid hur de nuvarande riskdagspartierna förvaltar det förtroende de fått av väljarna.
Hos naturvetenskaperna, det vill säga vetenskaperna som kan räknas för betydelsefulla, har inte opportunism nödvändigtvis samma negativa betydelse. Inom biologin avser det arter som är anpassade för att nå ställen där konkurrensen är liten.
Båda definitionerna förklarar varför vi har så stora problem med gäng- och klanrelaterat våld i Sverige. De som utövar det utnyttjar principlöst rådande omständigheter och de befinner sig på ett ställe lång ifrån sitt ursprung där konkurrensen är liten.
Vi kan alla, från yttersta vänstern till det högermörker där jag befinner mig, vara överens om en sak. Många bidragsmigranter, enligt vänstern flyktingar, kommer från barbariska träsk av medeltida vansinne. Det är en normal mänsklig instinkt att försöka ta sig till uppehållsplatser som är lugnare och stabilare.
Man kan till och med kalla det för rationellt att allvarligt överväga att dö instängd på en rostig skorv i medelhavets djup istället för att bli ihjälskjuten av en påtänd barnsoldat eller ruttna bort i en diktators fängelse.
Problemen uppstår helt uppenbarligen när man rört sig över de väldiga avstånd som det är fråga om. Av någon helt oförklarlig anledning verkar så att säga initiativkraften ta slut, jag föredrar att benämna tillståndet för integrationsresistens.
Det verkar vara här som svårigheterna uppstår med det som kallas ”unga män med antisociala dominansbeteenden”.
Eller det som av samhällsvetenskaperna kallas principlöst utnyttja rådande omständigheter och anpassning till de som har makt, och biologin menar är anpassningen att nå ställen där konkurrensen är liten.
I själva verket är det väl så, om jag ska försöka mig på en kvalificerad gissning, att dessa unga män med antisociala dominansbeteenden beter sig ungefär som förväntat givet sin bakgrund. Varken de eller deras föräldrar verkar riktigt förstå att de inte längre befinner sig i barbariska träsk av medeltida vansinne, utan i en modern och civiliserad västerländsk stat där slipstenarna dras på ett annorlunda sätt än hemmavid.
Det finns ett avgörande problem med Sverige jämfört med länderna de kommer ifrån. Här är i mycket stor utsträckning det som kan beskrivas som ett naturligt urval satt ur spel på ett sätt som det inte är i bidragsmigranternas, enligt vänstern flyktingarnas, hemländer.
Människor svälter inte ihjäl, dör inte drösvis av relativt enkla åkommor, skjuts inte ihjäl en masse av olika miliser och bereds skolgång samt har tillgång till sociala insatser och en uppsjö av andra åtgärder som håller dem vid liv.
Samtidigt är det så, vilket kanske inte är så väldigt lätt att förstå för många av dem, att så välordnat är det inte att alla kan få hur mycket som helst av allt, särskilt inte om man själv inte ens har styrfart på sin anpassning. Ett intressant faktum är att andelen vuxna med lindrig intellektuell funktionsnedsättning har ökat med 143 procent i Sverige mellan åren 2008 och 2020, i Örebro län är ökningen 617 procent.¹
Det kan förmodligen förklara en del av det som politiker brukar kalla den betydande utmaning som integrationen utgör.
Ett helt okontroversiellt sätt att se på problemet med gäng- och klankriminalitet är helt enkelt att föräldrarna är för svagt begåvade för att kunna anförtros uppgiften att uppfostra barn. Åtminstone här i Sverige där det sannolikt ställs andra och högre krav än i ursprungsländerna.
Det skulle också kunna vara så att föräldrarna skaffar fler barn, i enlighet med sina hemländers sedvänjor, än vad det kan hantera. De betänker helt inte det faktum att möjligheten att nå vuxen ålder är större här i Sverige än i hemländerna.
Då måste vi ställa oss den oundvikliga frågan, vad göra?
Här påstår vänstern att förebyggande insatser är bäst. Problemet med den ansatsen är att vi inte kan förebygga bort dålig intellektuell funktionsförmåga och primitiv klankultur, lösningen på problemen skulle för övrigt komma oss till godo långt in i framtiden.
Jag föreslår istället att man gör det svårt att vara kriminell. som den amerikanska kriminologen Tamara Herold säger i DN 18/6: ”Brottslighet är opportunistisk. Om det är lätt ägnar sig fler åt det, gör man det svårare undviker många att begå brott.”
För att förklara det på ett språk som till och med politiker och riskpolischefen förstår, man ger polisen och övriga rättsvårdande myndigheter möjligheten att fokusera på kärnuppgiften.
Bara för att förtydliga så är då kärnuppgiften att förhindra brottslighet.
Inom en mycket nära framtid ser jag gärna att ytterligare åtgärder vidtas. Sverige ska frånta notoriskt kriminella deras svenska medborgarskap och prompt utvisa dem. Länder som vägrar ta emot sina kriminaldårar stoppas från statligt ”bistånd” och fängelseplatser utomlands förhandlas upp. Vi ska sätta press på familjer genom indragna bidrag och vräkningar, i sista hand indragna medborgarskap och utvisning.
Vi ska helt enkelt sätta ner foten!
