Opinionsbildning NATO

Politisk opinionsbildning tar aldrig paus, alltså drar vi NATO-frågan ett varv till!

En kort resumé kan vara på sin plats. Fram till att Putte beslöt att bekriga Ukraina var frågan om NATO-anslutning i princip stendöd i Sverige.
Anledningen härtill var mycket enkel, på mycket hög nivå ansåg man inte att Sverige behövde ett medlemskap i organisationen. Magdalena Anderssons yttrade i sin regeringsförklaring, november 2021, följande ord: ”Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”.

Vad Magdalena Andersson egentligen menade var givetvis följande: Sverige behöver inte vara fullvärdiga medlemmar i Nato, det räcker med det samarbetet vi redan har.
Nämligen att vi på pricken uppfyller alla Nato-krav utom den om ömsesidiga försvarsgarantier. Blev vi medlemmar skulle det nämligen krävas att vi var tvungna att satsa ännu mer pengar på militären, samt uppfylla förpliktelser om ömsesidiga försvarsgarantier.
Det strider mot den heliga värdegrunden om att alla ska vara snälla mot varandra. Leve den feministiska snöröjningen vi exporterat till Ukraina!

Sedan anföll Putte Ukraina. Vilket så att säga låg i farans riktning eftersom karln hintat bra om att han ville återupprätta det Storryssland som gick i graven i och med Sovjetunionens fall.

Då blev det ett fasligt liv och kiv. Bland annat gjorde Sverige något man aldrig tidigare kunnat tänka sig, vi exporterade (med officiellt godkännande) skarpa vapen till en stridande part i en väpnad konflikt! Det kan kallas ett paradigmskifte av rang i svensk utrikespolitik.

Och där står vi alltså idag. Utan att underdriva kan man konstatera att det runnit ett par årsvolymer av Amazonas-flodens vatten under broarna sedan Magdalena Andersson i november 2021 uttalade att: ”Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”.

Fast fortfarande är den officiella versionen att vi ska göra det om Finland söker medlemskap, vilket med stor säkerhet kommer inträffa. Ännu är svenska politiker lite nervösa för att bestämma helt själv.

Motivet för att söka medlemskap är en hederlig gammal rysskräck. Förmodligen beror den på att han, ryssen alltså, tidigare har röjt svårt med oss. Nesan vid Poltava och härjningarna i svensk skärgård är inget vi glömmer helt lätt.
Med viss sannolikhet har man också tittat för mycket på History-Channels dokumentärer från andra världskriget. Där är det alltid bra drag på den sovjet-ryska krigsmaskinen.

Frågan är bara om det är samma drag i den nu?
Jag tillåter mig att tvivla på den saken eftersom framgångarna i Ukraina synes högst begränsade, detta även om den värsta propagandan filtreras bort. Också om tar i beaktande att väst hjälper till med utrustning och underrättelser så är det liksom inget schvung i Puttes grabbar.

Hur det skulle gå om Putte var tvungen att skeppa manskap och vapen över Östersjön för att bekriga Sverige drömmar han, Putte alltså, mardrömmar om.
Dessutom så betonar även experter att risken för att Sverige råkar ut för regelrätt anfall från Ryssland är låg. Att det blir hot och mobbarfasoner är en annan sak, sådant får man räkna med från en stat på dekis.

Tyvärr är det i princip för sent att argumentera mot nu. Bollen är satt i rullning och NATO lär det bli, vare sig man vill eller inte. Vad som egentlig återstår är frågan om huruvida det ska bli en formell debatt i riksdagen om det eller inte. Och att piska in tveksamma medlemmar från Socialdemokraterna i fållan.

Då uppstår den för undertecknad något pinsamma situationen att jag delar åsikt i Nato-frågan med mina svurna fiender, nämligen Vänsterpartiet. Mig veterligt är V det enda partiet i riksdagen som bjuder hårdnackat motstånd just nu. Vilket de oavsett sina motiv ska ha all heder av.

Jag får väl svälja förtreten och önska dem lycka till även om allt motstånd just nu synes utsiktslöst. Deras synpunkter på säkerhetspolitiska frågor har av lätt insedda skäl vägt lätt under långliga tider.

Men en sak är säker. Den som inte är vänsterpartist, socialist eller annan typ av vänsterist röstar med fördel på Klassiskt liberala partiet i nästa val.
Vi vägrar nämligen medlemskap av det enkla skälet att vi inte vill ge upp landets självbestämmande, så enkelt är det!